Ojnareskogen är en gräsrotsseger

Så kom då till slut det efterlängtade beskedet: Ojnareskogen ska skyddas. Efter tio år av domstolsprocesser, folklig kamp och en oansvarig miljöpolitik i gruvbolagens anda, meddelade regeringen i måndags sitt beslut att skydda hela området kring Ojnareskogen och Bästeträsk på norra Gotland. Ett beslut som borde göra det omöjligt för det finska gruvbolaget Nordkalk och svenska SMA Mineral att genomföra sina storskaliga kalkbrottsplaner i ett naturområde som aldrig borde ha kommit på fråga för brytning.
Skyddet ska skapas genom att utöka ett redan befintligt Natura 2000-område och är en del av ett förslag som skulle leda till fler skyddade områden på ön. Det är en seger för den gräsrotsrörelse som har kämpat för Ojnareskogen under alla år. En seger för den folkliga kampen mot gruvjättarnas vinstintresse. En seger för mark, vatten och framtiden på norra Gotland.

Sommaren 2012 var striden om Ojnareskogen som allra hetast. Då lyckades en salig blandning av människor – lokalbefolkning och tillresta miljöaktivister – att med sina ord och kroppar stoppa avverkningsmaskinerna. Utan alla dessa människor hade det idag inte funnits någon skog att skydda.
För skogens förkämpar är beskedet minst sagt glädjande. Fältbiologernas ordförande, Sara Vikström Olsson, menar att beslutet visar att gräsrotsrörelser kan göra skillnad. I ett uttalande på organisationens hemsida understryker hon vikten av Ojnareskogen som symbolfråga för vilken sorts miljöpolitik och lagstiftning Sverige ska ha: ”Ska det vara tillåtet att exploatera i områden som är föreslagna som nationalpark av Naturvårdsverket eller ska vi ha en långsiktig politik för miljön och jobben?” Chefen för Greenpeace i Sverige, Annika Jacobson, är av samma åsikt: ”Detta är en ny berättelse där människors engagemang under tio år visar att regeringen måste ta miljöskyddet på allvar.”

En förhoppning bland skogens försvarare är att planerna på nationalpark i området nu kan återupptas. Arkitekten och Ojnarekämpen Daniel Heilborn tror att de förlorade arbetstillfällena i kalkindustrin kan vägas upp av en nationalparkssatsning.
För många är beslutet inte en avgörande seger utan ännu ett led i den utdragna kampen. Rättsprocessen i Mark- och miljööverdomstolen är inte över, den har bara pausats i väntan på regeringens beslut. Nu återupptas den och det återstår att se hur regeringens beslut kommer att hanteras rent rättsligt. En av de mer försiktigt positiva är Kristina Bohman Söderdahl från Föreningen bevara Ojnareskogen: ”Man känner att det här är ett viktigt steg framåt där vi kan stå som segrare. Men man måste vara medveten om att det här är en delseger. Vi har lärt oss att inte ta ut något i förskott.”

Nordkalk reagerar naturligtvis med besvikelse. I tio års tid har företaget lyckats påverka domstolsbeslut efter domstolsbeslut, bland annat genom att betala för utredningar och expertutlåtanden som de sedan framställt som oberoende. De har inte haft något intresse av att lyssna på varken Länsstyrelsen och Naturvårdsverket som konsekvent har sagt nej till kalkbrytning i området. Att miljön är världsunik och skyddsvärd har inte bekymrat företag. Inte heller har det bekommit Nordkalk att berget under skogen är fullt av vattenbärande sprickor och att brytning skulle leda till saltvatteninträngningar i grundvattenssystemet. Företaget har istället haft mage att hävda att ett stopp för brytningen skulle vara ödesdigert för norra Gotlands framtid på grund av de förlorade jobbtillfällena. När sanningen är den att det som verkligen skulle vara ödesdigert är en minskad tillgång på färskvatten. Norra Gotland lider redan nu av vattenbrist om somrarna.

Det mantra om arbetstillfällen som Nordkalk och företrädare för både Socialdemokraterna och Centerpartiet på Gotland har upprepat som ett försvar mot all kritik av den planerade brytningen blir nu ännu svårare att motivera eftersom beslutet att skydda skogen inte kommer ensamt. Gotland ska också få ett näringslivspaket på 100 miljoner kronor. Paketet är en överenskommelse med Vänsterpartiet vars partiledare, Jonas Sjöstedt, i samband med regeringens besked pekade på vikten av att kunna skydda flera saker samtidigt. Att både skydda jobben, ett unikt naturområde för kommande generationer, och att inte riskera dricksvattnet.
Nordkalk har meddelat att de ska analysera regeringens beslut och överväga nästa steg. Det är ytterst sannolikt att företaget kommer att göra allt som står i dess makt för att säkra ytterligare brytning. Om så inte blir fallet varnar de för att kalkindustrin på Gotland på sikt kommer att försvinna. De ignorerar det faktum att det inte går att bryta hur mycket som helst, inte på en ö, inte någonstans. Det spelar ingen roll hur många jobb det finns på en plats utan rent vatten, utan framtid.

Text och foto:
Emma Lundström

Lite fakta:
Det var Mona Sahlin som – i sin roll som samhällsbyggnads- och miljöminister – lade nationalparksförslaget för Ojnareskogen i malpåse. Senare fick gruvlobbyn en annan miljöminister, Andreas Carlgren, att kuppa igenom ett borttagande av den stopplag som kunde ha skyddat skogen.
Nordkalk bryter två och en halv till tre miljoner ton kalksten årligen på norra Gotland. Det planerade kalkbrottet i Ojnareskogen är på 170 hektar. Det är riksintressant för naturvården och en brytning riskerar att skada värdefull natur, bland annat vattnet i sjön Bästeträsk. Nordkalks brytningsplaner har under årens gång väckt starka protester. När företaget fick sitt tillstånd tillsammans med villkor för brytningen 2012, lyckades miljöaktivister och lokalbefolkning stoppa avverkning av skogen. Tillståndet överklagades till Högsta domstolen som 2013 meddelade att en ny sammanhållen prövning av naturskyddsintressena skulle göras. Ärendet skickades tillbaka till Mark- och miljödomstolen som 2014 återigen gav tillstånd för verksamheten efter prövning av naturskyddsintressena. Beslutet överklagades till Mark- och miljööverdomstolen. Förhandlingarna skulle ha ägt rum i april i år. De sköts upp eftersom Naturvårdsverket förslagit att regeringen skulle göra området till ett Natura 2000-område. Mark- och miljööverdomstolens vilandeförklaring av ärendet gällde till och med den 31 augusti i år.

Related Articles