Dags för facklig strejk för klimatet

Greta Thunberg foto Anders Hellberg Wikipedia CCBY-SA4.0

▶ Efter skolstrejken bjuder Greta Thunberg in till vuxenstrejk
▶ Fackliga aktivisten Lars Henriksson menar att det är nödvändigt
▶ ”Det är inte ett systemfel, utan det är hela systemet som är felet.”

Efter skolstrejkerna för klimatet, uppmanar nu Greta Thunberg och organisationen Fridays for future Sveriges fackföreningar att sluta upp i en gemensam klimatstrejk inför nästa stora aktionsdag den 27 september. ”Skolan och jobben utgör tillsammans samhällets grund och om båda strejkar stannar samhället av. Ungdomarna har redan begärt förändring, nu kräver klimatkrisen att de vuxna gör detsamma”, skriver man i en debattartikel i Aftonbladet (25/7), och fortsätter:
”Det är fackens uppgift att säkerställa arbetarnas rättigheter och trygghet och en kris som denna kommer medföra stora ekonomiska förändringar, och problem, om vi inte ställer om. Därför bör fackföreningar gå med oss och uppmana politikerna att genast agera.”

Men inget tyder på att LO-ledningen tänker hörsamma Greta Thunbergs uppmaning.
”LO använder som regel inte strejkvapnet för påtryckningar i olika politiska frågor, hur viktiga och angelägna de än är, och vi tror inte att en arbetsnedläggelse skulle föra oss närmare en lösning på klimatfrågan”, säger LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström i ett uttalande till tidningen Arbetet. Han förespråkar istället en dia-
log med Fridays for future om hur fackföreningsrörelsen kan bidra i klimatomställningen.
Även Saco och TCO är emot en strejk men säger sig intresserade av en dialog. Naturvetarnas fackförbund säger till TT att de är ”djupt engagerade i klimatfrågan och frågorna om hållbarhet och miljö”, men avstår från att strejka med hänvisning till fredsplikten.

Lars Henriksson vill vuxenstrejka

En facklig aktivist som stödjer förslaget att strejka för klimatet är Lars Henriksson från IF Metall på Volvo Personvagnar i Göteborg.
– Jag tror inte att det räcker med förnuftsargument. Om vi ska kunna förändra ekonomin krävs det tvångsåtgärder. Det är så stora saker som står på spel, så stora maktintressen som ligger bakom, att man inte gör det som är absolut nödvändigt för mänsklighetens överlevnad, säger han och syftar på det kapitalistiska systemet som står i vägen för omställningen.
– Det är inte ett systemfel, utan det är systemet som är felet. Fossilkapitalet, som är flaskmatat med olja och kol sedan födseln, tänker inte ge sig utan en strid. Det kräver en omfattande social förändring som går på direkt kollisionskurs med kapitalet, och det får man inte genom argument och dialog och vetenskapliga rapporter, utan det kan bara ske genom motmakt. En sådan organiserad motmakt kan fackföreningarna bli, menar Lars Henriksson.
– Det är ju fackföreningar som är arbetarklassen, som är den enda möjliga motmakten till kapitalet. Men det kommer inte att ske någon förändring bara genom en strejk. Det gäller att mobilisera arbetarklassen på samma sätt, och ännu mycket mer omfattande, som för hundra år sedan när rösträtten och demokratin erövrades. Det skedde inte genom porösa argument utan genom en kombination av demonstrationer, strejker och hotet om revolution till slut.

Varför är den fackliga ledningen tveksam?
– I grund och botten handlar det om att de flesta i fackför-eningsledningen inte ser något annat alternativ än kapitalismen. De sluter helt enkelt upp bakom att systemet fungerar som det gör och ser sin roll att tillgodose medlemmarnas intressen inom ramen för det kapitalistiska samhället.
De vill helt enkelt inte ta en konflikt med fossilföretagen, säger Lars Henriksson.
– Om ledningen inte vill leda en sådan aktion så måste vi bygga en rörelse underifrån. Vi måste diskutera med och vinna våra arbetskamrater för att vi ska utnyttja den här kraften som vi faktiskt har för att kämpa för den absolut viktigaste frågan i vår tid.

Så kravet på strejk för klimatet är inte förankrat bland medlemmarna?
– Nej, det är det inte. Och det är självklart ett problem. Att strejka för att vinna är något allvarligt och inget man gör lättvindigt. Det behövs konkreta krav som är väl förankrade bland medlemmarna. Krav som man försökt få igenom på andra sätt utan att lyckas. Detta finns inte idag. Klimatstrejken 27 september är mer en symbolisk handling, ett sätt att påpeka allvaret i situationen och visa var styrkan till förändring finns. De flesta fackliga ledningar har inte ens försökt driva krav på omställning, än mindre mobilisera medlemmarna för dem, säger han.
– Det stora tyska facket Ver.di uppmanar nu sina medlemmar att delta i de tyska klimatmanifestationerna, om än inte att strejka. Det vore ett väldigt stort steg framåt om de svenska facken åtminstone kunde göra detsamma.

Men skulle inte en klimatstrejk bryta mot fredsplikten?
– Det är hittepå-argument .Fredsplikten betyder att vi inte får strejka för att förändra avtalsvillkor så länge kollektivavtalet råder. Det har alltid funnits undantag vad gäller rätten till politiska strejker, som en sån här klimatstrejk skulle räknas som. Trots att strejkrätten på andra sätt har inskränkts genom den nya lag som trädde i kraft i sommar, så gäller det inte den politiska strejkrätten. Där hävdar regeringen med bestämdhet att den är helt oförändrad. Så låt oss testa det, säger Lars Henriksson.
– Klimatfrågan är så stor och så omfattande att det krävs annat än argument. Det krävs aktioner för att konfrontera samhällets grundläggande strukturer.
Då finns fackföreningarna där, som tur är, som organiserar arbetarklassen. Det är inte många andra länder som har en sådan hög organisationsgrad som Sverige, så här skulle vi kunna vara ett föredöme genom att visa att fackföreningarna verkligen har makt att lamslå hela ekonomin och visa hur allvarligt vi ser på klimathotet.

Per Leander

 

Dela