Klimatkrisen är akut. Det är bråttom nu att få till stånd en folkrörelse som är bred och stark nog att driva igenom den nödvändiga omställningen. Men var kan man börja? Vilka mål kan uppnås den närmaste tiden och hur kan vi sedan komma vidare, utifrån en ny styrka? Idén om övergångskrav är mer aktuell än någonsin, anser den brittiske socialisten Mike Shaughnessy och lägger fram ett förslag.
Jag vill att det kapitalistiska systemet störtas, och som ekosocialist menar jag att det är nödvändigt om vi ska lösa klimatkrisen och andra både ekologiska och sociala effekter som kapitalismen skapar, men vi har helt enkelt inte tid att vänta. Om vi är brutalt ärliga mot oss själva – det går inte att upptäcka någon revolution, som ersätter kapitalismen med ekosocialism, vid horisonten. Jordens välbefinnande och välbefinnandet för alla människor (och andra varelser) som bebor den är i så stor fara nu att vi faktiskt inte kan vänta på att sådana omständigheter uppstår. Det kommer de säkerligen att göra någon gång, men vi behöver lindrande åtgärder nu.
Så vilken sorts krav bör ekosocialister ställa? Med tanke på det brådskande läget, speciellt för klimatförändringarna, där FN:s klimatpanel (IPCC) i sin senaste bedömning säger att vi behöver minska koldioxidutsläppen med 45 procent till 2030 för att undvika katastrofala miljöförändringar, så är detta det viktigaste målet vi måste sträva efter. Men inte det enda. IPCC är ökänt konservativ i sina bedömningar, så jag skulle vilja påstå att vi behöver vara mer ambitiösa än den rekommenderade minskningen med 45 procent till 2030. Ett mer effektivt mål skulle vara omkring 70 procents minskning inom samma tidsram.
Det är sannolikt att det kommer fler symptom på den ekologiska krisen: torka, översvämningar, allt kraftigare orkaner, förluster av arter, skogsskövling, stigande havsnivåer, blekta korallrev, försurning av världshaven och föroreningar av luft, jord och hav, med ännu större problem med plastavfall än idag.
De kedjereaktioner allt detta kommer att få på jordens känsliga ekosystem går inte att beräkna, men är sannolikt svåra, och kan möjligen leda till att en stor del av livet på planeten utrotas, inklusive människan. En utgångspunkt för ett övergångskrav är en Grön New Deal, som först stöddes av de gröna partierna i USA och Storbritannien, och nu har anammats av Labourpartiet i Storbritannien och med förslag i USA om att Demokratiska partiet ska anta tanken. Planens exakta karaktär kan skilja sig i Storbritannien och USA, speciellt om delar av Demokraterna lyckas vattna ut förslagen, men i grund och botten uppmanar den till massiva investeringar för att bygga ut den förnybara energikapaciteten och lika massiva program för att isolera bostäder och arbetsplatser. Utsläppshandeln med koldioxid i EU bör upphöra och ersättas med verkliga minskningar, parallellt med en Grön New Deal.
En Grön New Deal räcker inte ensamt för att komma dit vi behöver komma. Icke desto mindre skulle det leda till en minskad förbränning av fossila bränslen, vilket behövs, och samtidigt ha fördelen att ge välbetald sysselsättning, vilket sannolikt kommer att få stöd från allmänheten. Som ekosocialister vet vi att vi måste ha folket med oss för att kunna lyckas, och en Grön New Deal har potential att göra det.
Men våra problem upphör inte i och med att det produceras ren energi för bostäder och arbetsplatser, vi måste ta itu med koldioxidutsläppen från transporter, närmare bestämt privatbilar och lastbilar, flygtrans-porter och sjöfart. Lösningen på detta område är lättast att uppnå med en sorts plan för att gå tillbaka till framtiden. Med sjöfart, till exempel, behöver vi återgå till vindkraft tillsammans med solenergi, och kanske en nödmotor att använda bara när det är helt nödvändigt. Detta är lätt att genomföra.
Flyget är mer problematiskt, eftersom det inte finns några lätt tillgängliga enkla lösningar, men en återgång till propellerplan, kanske eldrivna, skulle kunna användas för korta flygsträckor.
Långflygningar måste dock ransoneras. I synnerhet affärsvärlden måste använda videokonferenser i större utsträckning. Utbyggnaderna av flygplatser ska stoppas fullständigt. Detta är svårare att sälja in, men med den förvärrade miljökrisen går det troligen att uppnå.
Bilar och lastbilar kan relativt enkelt ställas om till eldrift, men det är tveksamt om det går att generera tillräckligt med energi från förnybara källor för det antal fordon som används för närvarande, så det behövs ett massivt kollektivtrafikprogram för att få folk att lämna bilen och ta offentliga transporter. Även här är det en extra fördel att det kommer att ge jobb.
Vi måste också driva kampanjer mot de imperialistiska krigen. I synnerhet USA:s militär använder enorma mängder fossila bränslen och orsakar massiva koldioxidutsläpp. Det är förstås mycket att begära. Jag har själv i åratal bedrivit kampanjer mot dessa interventioner, utan framgång, men det är först på senare tid som jag har gjort kopplingen till klimatförändringarna. Det kan bli avgörande nu när själva vår existens står på spel? Problemet med plastavfall har också en lösning från förr. Den nuvarande trenden, om vi kan kalla den det, med återvinning behöver utvidgas, men en del plaster går inte att återvinna. Vi måste använda mindre plast, och definitivt dessa sorters plaster.
Ganska nyligen, som i min barndom, användes inte tillnärmelsevis så mycket förpackningar. Det måste minskas betydligt, och glasflaskor som ska pantas och återanvändas behöver återkomma. Att plats tillverkas från olja eller kol förvärrar bara problemet.
Det krävs kraftiga insatser för återplantering av skog för att ge större områden för djurlivet och ta upp existerande koldioxid från atmosfären. Jordbruket bör återgå till ekologiska metoder, och vi borde sluta använda bekämpningsmedel som för närvarande överanvänds. Vi behöver äta mindre kött, speciellt nötkött och mejeriprodukter, och äta mer grönsaker och frukt. Men det måste vara frivilligt, eftersom jag inte kan inse att lagstiftning kan fungera i denna fråga.
För att få de effekter som krävs måste allt detta göras i global skala, och snabbt, men när väl viljan finns, eller tvingas fram, så är det inte särskilt svårt att uppnå. Dessa krav är utomordentligt rimliga, men kommer det att leda in oss på vägen till ekosocialism? Jag tror att det mycket väl kan göra det. Trots att kraven är helt rimliga kommer kapitalisterna att göra motstånd, och då kommer det att bli uppenbart för de flesta människor att det är systemet som hindrar processen och det kommer alltmer att betraktas som boven. Om kapitalisterna skulle foga sig så vore det början till slutet för systemet, eftersom det behöver allt större mängder energi för att underhålla den tillväxt det behöver för att överleva. Så de kommer inte att göra det.
När befolkningsmassorna, som det hursomhelst inte går så bra för i detta system, väl inser detta, så kommer vi att ha nått fram till vårt revolutionära ögonblick. Det kommer att vara gynnsam mark för att störta kapitalets regim och gå vidare till ekosocialismen. Systemets logik kommer att avslöjas och logiken att ersätta det går inte att hejda, om vi vill ha en framtid som är värd att leva i.
Mike Shaughnessy
Tidigare publicerad på londongreenleft.blogspot.com
Översättning: Göran Källqvist.
