Lokalbefolkning och tillresta aktivister stoppar skördarna i Ojnareskogen 1 september 2012. Motståndet mot Nordkalks kalkbrottsplaner på norra Gotland har varit stort.
I tisdags morse samlades människor i Bunn på norra Gotland. De samlades för att ta emot ett besked från Mark- och miljööverdomstolen. Beskedet om vad som ska hända med Ojnareskogen och sjön Bästeträsk. Om mark, vatten och liv ska väga tyngst, eller kalkindustrins vinstintressen.
Jubel utbröt när det stod klart att Mark- och miljööverdomstolen har valt att avslå både Nordkalks och SMA Minerals ansökningar om tillstånd för täktverksamhet i Ojnareskogen. Därmed upphävs de av Mark- och miljödomstolen givna tillstånden från 2014. Skogen står skyddad ett tag till.
I tretton år har den pågått, striden om Ojnareskogen. I tretton år har det finska bolaget Nordkalks tillståndsansökan malts i olika rättsliga instanser. I tretton år har människor kämpat för att rädda en unik skog, en unik sjö och ett känsligt grundvatten.
Striden om Ojnareskogen blev en riksnyhet sommaren 2012. Först var det ganska tyst om Fältbiologernas ockupation. Men när ett stort antal poliser skeppades över från fastlandet, i den största polisinsats som skett på Gotland, riktades plötsligt mediernas strålkastare mot skogen. När beväpnade kravallpoliser skulle försvara företagets påbörjade skövling mot ammande mödrar, lammbönder, unga och gamla, gotlänningar och tillresta, då blev det liv i luckan. Skogsförsvararna lyckades. Avverkningen avbröts. 15 hektar hade redan gått förlorade, men resten stod kvar.
Mark- och miljööverdomstolen har i sin prövning utgått från det utökade Natura 2000-området Bästeträsks omfattning. Utökandet skedde efter att regeringen den 31 augusti 2015 beslutade att föreslå för EU-kommissionen att området skulle utökas. Utökningen innebär att de täktverksamheter som bolagen ansökt om helt och hållet skulle komma att bedrivas inom Natura 2000-området. Kalkbrott i ett så pass naturskyddat område skulle innebära stor skada på naturen, vilket domstolen har tagit hänsyn till och beslutat efter. Domstolen menar att det inte finns några ”skyddsåtgärder som kan motverka eller förhindra” att skadan uppkommer.
Nordkalk är självfallet besvikna över beslutet. Chefsgeolog Håkan Pihl säger i ett pressmeddelande att han tycker att det var rättsosäkert av regeringen att utpeka området som Natura 2000. Han anser att Nordkalks fri-och rättigheter hotas och meddelar att beslutet kommer att överklagas till Högsta Domstolen. Om det blir nej där med är planen att vända sig till Europadomstolen.
Företaget har den senaste tiden ökat uttaget ur sina sex redan existerande brott på ön.
Hoppet bland Ojnareskogens försvarare är att hela området på sikt ska bli nationalpark. Arbetet för att det ska bli verklighet får nu mer tid på sig.
Bland dem som väntade där vid Bunn i tisdags morse fanns ortsbon Olov Söderdahl som tillsammans med sin fru Kristina Bohman Söderdahl har kämpat för skogen sedan det allra första beskedet om att Nordkalk begärt brytningstillstånd. De har satt sig in i allt pappersmaterial, formulerat överklaganden och aldrig gett upp.
I tisdags fick Olov Söderdahl möjlighet att skåla för att skogen än en gång är räddad.
Text och foto: Emma Lundström
Fakta:
Kalkbrottet som Nordkalk vill ha tillstånd till heter Bunge Ducker 1:64. Det rör sig om ett 170 hektar stort och 25 meter djupt brott, till ytan ungefär två gånger så stort som Visby innerstad, eller fyra gånger så stort som Gamla stan i Stockholm.
Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. Målet med nätverket är att hejda utrotningen av arter och livsmiljöer. I Sverige finns cirka 4 000 Natura 2000-områden. Länsstyrelserna ansvarar för att ta fram förslag på nya områden. Därefter granskas urvalet av Naturvårdsverket som föreslår områden till regeringen. Sedan föreslår regeringen EU-kommissionen att uppta områdena i Natura 2000.
