Den glömda historien om de svenska fattigutvandrarna

olalarsmofotochristineolsson

Ola Larsmo. Foto Christine Olsson

UTVANDRARE-KONTRAKT
Emellan C.W. Hallström, befullmäktigad utvandrareagent, Göteborg
Samt nedanstående utvandrare.
Jag, C.W.Hallström, förbinder mig härmed att, på sätt härnedan omförmäles, från Göteborg till New-York i Nord-Amerika befordra familjen Klar, fem personers, mot en redan till fullo erlagd och kvitterad afgift Kr. 118:- vari jemväl inräknats de vid landning i Amerika förekommande afgifter af allmän beskaffenhet.

Det kan man läsa i början av romanen Swede Hollow av Ola Larsmo. Och även om familjen Klar och deras landsmän, som skildras i boken alla är uppdiktade, så bär berättelsen ett trovärdigt vittnesmål om en okänd kanske nedtystad, eller förträngd, svensk emigranthistoria.
För det var inte alla som lämnade magra jordbruk i Sverige för att söka land i Nordamerika, som Vilhelm Mobergs utvandrare. Det var en mera brokig skara och alla lyckades inte så bra. Svårigheterna var stora i ett land utan något socialt skyddsnät, där man särskilt i början var hänvisad till andra svenskar för att man inte kunde språket.
Vi får följa en skara utvandrare ombord på emigrantfartyget Majestic som avreser från Cork på Irland i juni 1897 över Atlanten till New York. De hamnar i Swede Hollow, en dal utanför staden Saint Paul i Minnesota. För hundra år sedan bodde där i dalen kring en å, som mest var ett avloppsdike, ett tusental fattiglappar, majoriteten svenskar, i nödtorftigt hopspikade träkåkar. Någon är så företagsam så hon skaffar papper på att hon bor på sin plätt mark, men de flesta betalar ett par dollar till markägaren utan att bekymra sig om någon besittningsrätt. Illa sedda var de. Man sa att svenskarna luktade svett, lök, läder och strömming – var de nu fick den ifrån.
Men de överlever och slår sig fram och småningom följs de av senare ankomna invandrare som får ta deras plats som de sämst sedda. Något som vi känner igen från invandringen och flyktingströmmarna till Sverige. Larsmo följer dalens öde ändå till 1956. Då är svenskarna länge sedan borta. I Swede Hollow bor mexikanska säsongsarbetare, och myndigheterna dömer ut husen som sanitära olägenheter och bränner rasket. I dag är dalen en lummig stillsam park.

Ola Larsmo har väckt ont blod hos vissa och fått brev där han anklagas för att ha ”förtalat Karl-Oskar och Kristina”. Larsmo frågade en av sina vedersakare om han hade läst boken:
– Skulle aldrig falla mig in, var svaret.
Mer än en miljon svenskar lämnade Sverige. De gjorde det av olika skäl. Hunger, fattigdom, äventyrslust. En del var svartlistade efter strejker hemma. De jobbade i alla slag yrken. En betydande del av fackföreningskämparna i USA var skandinaver. Det var en tid när Chicago hade den tredje största svenska befolkningen efter Stockholm och Göteborg. Ola Larsmo har velat påminna oss om delar av en glömd historia. Det har han lyckats bra med.
Boken innehåller en del dokumentärt material, citat ur tidningar och en samling fantastiska hundraåriga porträttfoton av immigranter, synd bara att man inte vet vilka de avbildade är.

Mats Leander

swede-hollowSwede Hollow
av Ola Larsmo
Bonniers 2016

Dela