Vänsteraktivister manar : Bryt med Erdoğan-regimen i Turkiet !

Protester mot kuppförsöket, 17 Juli 2016. Foto: Pivox cc-by-sa

Protester mot kuppförsöket, 17 Juli 2016. Foto: Pivox cc-by-sa

• Aktivister i Ankara vittnar om gator ockuperade av AKP-anhängare

• ”Folk är rädda för att gå ut på grund av attacker från islamister”

• Oro för att vänstern står på tur efter utrensningen av Gülen-rörelsen

 

I spåren av den misslyckade militärkuppen gör nu president Erdoğan och hans AKP upp med den rivaliserande islamiska Gülen-rörelsen. Fler än 50 000 personer har gripits, sparkats eller stängts av från sina jobb av den turkiska regeringen. Förutom militärer, domare och statliga tjänstemän har 21 000 lärare vid landets privatskolor stängts av och samtliga landets akademiker är satta under utreseförbud. Dessutom är ett återinfört dödsstraff högt upp på den politiska agendan, trots verbala fördömanden från EU.
I denna dramatiska händelseutveckling har vänstern i Turkiet i stort sett varit frånvarande. Internationalen har pratat med två vänsteraktivister i den turkiska huvudstaden Ankara som vi väljer att kalla Yunus och Emine. De vittnar om en spänd stämning.
– Jag bor väldigt nära citykärnan och där kan jag höra demonstranterna som samlas i centrum varje kväll, säger Emine i en online-konversation med tidningen. Till sent på natten hör jag jublet från de som stödjer AKP. Gatorna är ockuperade av poliser och AKP-anhängare. Jag känner många som är rädda för att gå ut på grund av möjliga attacker från grupper av islamister.
Yunus ger en liknande bild.
– Jag bor i en starkt sekulär stadsdel i Ankara och vad jag har sett är en mix av rädsla från de boende och en segerrusig stämning bland Erdoğan-trogna demonstranter som besöker området i högljudda konvojer. Jag är säker på att det ser rätt annorlunda ut i de flesta andra områden i staden där Erdoğan- och islamisttendenser är mycket mer tydliga.
Båda säger att den politiska vänstern för tillfället inte är målet för de massgripanden som sker.
– Det här har främst varit en maktkamp mellan den desperata Gülen-rörelsen och Erdoğan, berättar Yunus. De som inte finns med i bilden är den politiska vänstern. Därför har jag kring de här händelserna främst en känsla av att blott vara en åskådare till en av de viktigaste vändpunkterna i mitt lands historia.

De är ändå oroliga för vad händelserna kommer innebära för vänsterrörelsen framöver.
– Det är inte förvånande om vänsterfolk kommer gripas på anklagelser om att stödja kuppen och terrorism, säger Emine. Naturligtvis kommer den verkliga orsaken vara för att ha kritiserat regeringen. Många personer som motsatte sig kriget mot kurderna och ville ha fred blev ju åtalade på anklagelser om att stödja terrorism.
Yunus berättar att tio aktivister som konfronterade Erdoğan-anhängare i Hopa vid Svartahavskusten greps just anklagade för att stödja kuppen. Han tror att vänstern går en svår tid till mötes.
– Det kommer betyda och betyder redan en mörkare framtid, säger Yunus. Under de påstått ”pro-demokratiska” demonstrationerna har alevitiska kvarter i Istanbul, Malatya och Antakya blivit måltavlor. Kyrkor i Trabzon och Malatya attackerades. De flesta av sekularisterna oavsett politisk orientering känner att deras liv är allvarligt hotade. Däremot finns det något nästan helt nytt: Gülen-rörelsen har blivit det nya ”de andra” i Turkiet och i dessa dagar har dess anhängare och deras egendom fysiskt attackerats av Erdoğan-lojala mobbar.
Emine tror att det kommer att betyda fler politiska och fysiska attacker från staten och islamistiska anhängare. Hon tycker att vänstern i Europa borde sätta press på sina regeringar i frågan.
– Jag tycker att ni bör pressa era regeringar att bryta med Erdoğan-regimen. Vissa i den europeiska liksom den turkiska vänstern stödde Erdoğan direkt eller indirekt för hans påstådda kamp mot den kemalistiska regimen och militären. Vissa europeiska regeringar kritiserar AKP frekvent men vi vet att de gör smutsiga överenskommelser i flyktingfrågan och ger dem ekonomiskt och politiskt stöd. Den enda linjen för den europeiska vänstern är att tvinga deras regeringar att sluta stödja Erdoğan på något sätt.

Arash Gelichkan

Dela