Det dog 700 flyktingar i Medelhavet bara under förra veckan. Människor som försöker ta sig till Italien för att undgå det som händer om de kommer till Grekland. De som hamnar i Grekland riskerar, på grund av EU:s flyktinguppgörelse med Turkiet, att skickas tillbaka till ett otryggt land. Turkiet har av människorättsorganisationer som Amnesty International kritiserats för att tvinga tusentals flyktingar att återvända till det krigshärjade Syrien i strid med internationell rätt. Uppgörelsen som ska göra det lättare för EU att stänga gränserna innebär i praktiken att den turkiska regimen får 30 miljarder kronor för att EU ska slippa de flyende människorna.
Samtidigt når den svenska debatten kring flyktingsituationen hela tiden nya lågvattenmärken. I tisdags, den 31 maj, stod arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och Centerpartiets Annie Lööf i Aktuelltstudion och debatterade insatser för att få in alla de asylsökande som kom under hösten på den svenska arbetsmarknaden.
Det bisarra är att Ylva Johansson under debatten hamnar i en position där hon försöker avslöja Annie Lööf som öppen för ett större flyktingmottagande samtidigt som hon understryker vikten av att regeringen har satt stopp för höstens flyktingström. Detta för att sticka nålen i centerledarens kritik mot regeringens hantering av jobbsituationen.
Vad Ylva Johansson borde ha insett är att det inte är någon poäng i att sätta dit Annie Lööf för någon slags plötsligt uppblossande medmänsklighet. Det rör sig trots allt om en politiker som har Margaret Thatcher som förebild. De öppna gränser hon har talat om är en förevändning för något helt annat. Hon använder flyktingfrågan som ursäkt för att få till sänkta löner. Detta faktum kommer dock bort i Ylva Johanssons försök att rättfärdiga den hårdare asylpolitiken.
Emma Lundström