Keep calm and organize!
Ledaren # 11 2016 ► Det ser mörkt ut just nu ► Allt är inte bevis på att vänstern gör fel ► Fortsätt bygga motståndet Hur…
Ledaren # 11 2016 ► Det ser mörkt ut just nu ► Allt är inte bevis på att vänstern gör fel ► Fortsätt bygga motståndet Hur…
FOKUS Året var 2010 och vårsolen värmde när José Manuel Barroso, Jean-Claude Trichet och Dominique Strauss-Kahn medvetet ljög Europas och Greklands folk rakt upp i ansiktet.
Mellan 250 och 300 personer samlades på Medborgarplatsen i Stockholm på tisdagskvällen för att visa sitt stöd med den syriska revolutionen och kampen mot…
BOK Det brukar vara män som skriver om både första och andra världskriget. Män som hyllas och tilldelas priser. Kanske till och med vinner Nobelpriset i litteratur. Det är också så att den som skriver om just dessa krig ofta anses skriva riktigt och viktigt och möjligen även storartat.
Den brittiska författaren Kate Atkinson har lyckats med det nästan omöjliga: att som kvinna skriva om andra världskriget och bli kallad mästerlig. Utan att göra avkall på sitt sätt att skriva. Snart kommer A God in Ruins på svenska
FILM Marknadens lag i regi av Stéphane Bricès med Vincent Lindon mfl. Det är sällan filmer som konkret tar sitt avstamp i arbetets villkor…
FOKUS Ellen Meiksins Wood dog i januari vid 73 års ålder. Hon var en av den senaste generationens främsta marxistiska intellektuella som kombinerade djup politisk passion med ett starkt engagemang för teoretisk klarhet. Dessa kvalitéer visade sig tydligt redan i inlägget som först gav henne bredare uppmärksamhet, The retreat from Class, publicerad 1986.
I The retreat from Class angrep Woods det som senare kom att bli känt som ”postmarxism”. Hon siktade in sig mot en grupp vänsterintellektuella – bland dem Ernesto Laclau, Chantal Mouffe och Gareth Stedman Jones – som vid tiden rörde sig högerut efter att ha identifierat sig starkt med marxismen under 1960-talsrörelsernas höjdpunkt. Dessa vänsterintellektuella vände sig mot det som Laclau och Mouffe kallade ”klassicism” och hävdade att samhällets struktur inte bestämdes av den sociala produktionen och klassmotsättningar, utan i själva verket var en fragmenterad pluralitet av olika diskurser och praktiker.
KOMMENTAR I ett tal i förra veckan på ett äldreboende i Stockholmsförorten Rågsved meddelade Stefan Löfven att regeringen är i färd med att utveckla ett investeringsprogram för den sociala välfärden. I ett debattinlägg i Aftonbladet (4/3) – under rubriken Statligt satt fattiglön löser inte problemen – utvecklade sedan statsministern sina tankegångar. Först avvisade han blankt alla borgerliga förslag om sänkta ingångslöner:
KOMMENTAR Varför har vi inte sett uppror liknande de i Egypten och Tunisien i Iran de senaste fem åren? Den arabiska våren föregicks ju av den gröna rörelsen i Iran 2009 och inspirerade demokratikämpar i hela regionen. Upprinnelsen till massprotesterna 2009 var presidentkandidaterna Mir-Hossein Mousavis och Mehdi Karroubis kampanj med allt djärvare löften om reformer, pådriven av massmöten som engagerade tusentals iranier. Från början hade Mousavis kandidatur passerat väktarrådets nålsöga som moderat konservativ men med tiden kom hans valplattform att förvandlas till ett hot mot den rådande teokratin. Han lovade att för första gången tillåta icke-statskontrollerade TV- och radiokanaler och att överföra kontrollen över säkerhetsstyrkorna från högste ledaren Khamenei till den valde presidenten. Tillsammans med sin fru Zahra Rahnavard lovade han att upphäva diskriminerande lagar mot kvinnor och rent av att upplösa den förhatliga moralpolisen.
KOMMENTAR Över hela världen riskerar människor sina liv varje dag för att de kämpar för rättvisa och vägrar ge upp när hoten börjar hagla. Berta Cáceres var en av dessa modiga människor. Torsdagen den 3 mars mördades hon i sitt hem i La Esperanza i Honduras. Över tjugo år av rakryggad och benhård kamp för urfolkens rättigheter, för miljön och för de mänskliga rättigheterna är över. Men de som går i hennes fotspår har fått ännu mer anledning att fortsätta kämpa.
UTRIKES Parlamentsvalet i Slovakien den 5 mars skulle ha kunnat handla om lärarstrejken som nyligen skakade landet, eller om de stora protesterna mot nedskärningar inom sjukvården, eller om hur man ska komma till rätta med den 10 procent höga arbetslösheten. Istället blev invandringsmotståndet valets stora fråga, trots att det lilla EU-landet knappt har tagit emot en enda av de många flyktingar som kommit till Europa det senaste året.