Vänstern motarbetas inför ryska parlamentsvalet

Den 17-19 september hålls det ryska parlamentsvalet, då 450 platser i den ryska duman ska tillsättas i vad som framställs som ett demokratiskt val, men som i själva verket är en manipulerad process för att säkra valutgången till fördel för president Vladimir Putin. I princip alla partier som får ställa upp är mer eller mindre lojala med presidentadministrationen i Kreml, men det är ändå viktigt för Putin att hans maktparti Enade Ryssland får egen majoritet i parlamentet så att det ska framstå som att han har folkmajoriteten bakom sig. I förra valet fick Enade Ryssland 55 procent av rösterna, men inför årets val har partiet bara runt 30 procents väljarstöd enligt opinionsundersökningarna.
För även om president Putin själv är relativt populär hos den ryska befolkningen, så är hans parti förknippat med den byråkratiska och korrupta statsapparaten, och det är svårt att entusiasmera folk att gå och rösta på Enade Ryssland. Det blir därför nödvändigt för regimen att på olika sätt fixa och trixa så att man får tillräckligt många röster och motarbeta de andra partier som trots allt tillåts ställa upp i valet.

Den största hotbilden mot Putinregimen vad gäller kampen om platser i parlamentet är Kommunistpartiet (KPRF) som sedan Sovjets fall är den ständiga tvåan i alla val, och troligen skulle bli ännu större om allt gick rätt till. Ledningen för Kommunistpartiet, med den åldrade stalinisten Gennadij Ziuganov i spetsen, vet sin plats och vill inte på allvar utmana Putin annat än med enstaka utspel om hur mycket bättre allt var på Sovjettiden. Traditionellt representerar Kommunistpartiet den del av oligarkin som vill trygga den inhemska industrin och produktionen med en mer keynesiansk politik, i kontrast till Putins nyliberala ministär som bygger sina rikedomar på privatiseringar och råvaruexport.
Inför senaste presidentvalet 2018 lyckades faktiskt en av dessa ”röda direktörer” Pavel Grudinin bli Kommunistpartiets kandidat istället för partiledaren Gennadij Ziuganov, vilket var ett tecken på att det fanns en splittring inom Kommunistpartiet mellan Putinlojalister och de som vill föra en egen politik. Det ledde för övrigt till ett av de mer spännande valen i modern tid, då Putin ställdes inför en riktig utmanare, även om Grudinin bara fick 12 procent av (de officiella) rösterna. Men inför årets parlamentsval har Pavel Grudinin förbjudits att kandidera.

Den formella anledningen till att Pavel Grudinin, som driver ett industriellt jordbruk utanför Moskva, stoppades från att ställa upp i valet är att han sägs ha ekonomiska tillgångar gömda utomlands. Men det har i princip alla ryska oligarker, inte minst de som har kopplingar till Putins maktparti Enade Ryssland. Valmyndighetens beslut att stoppa Grudinins kandidatur är därför helt uppenbart politiskt motiverat och det är ett tecken på att den ryska regimen ser Grudinin som ett verkligt hot mot Putin, trots att han är en sorts kapitalistisk socialdemokrat snarare än revolutionär kommunist.
Inför valet har Kreml även lanserat ett nytt kommunistparti som egentligen inte finns annat än på papper, men som syftar till att förvirra väljarna så att folk ska ta fel valseldar för att minska antalet röster på det officiella kommunistpartiet. Även om Kommunistpartiets ledning består av korrupta karriärister, så finns det många ärliga aktivister på gräsrotsnivå, som kämpar i stort och smått för att vardagen ska gå ihop för den ryska arbetarklassen, och ibland lyckas någon av dessa mer stridbara kommunister ta sig in i parlamentet.

Ibland öppnar Kommunistpartiet också för samarbete med andra vänstergrupper på lokal nivå. Inför årets val har Kommunistpartiets upplåtit en plats på sin vallista i Moskva till Anastasia Udaltsova från den betydligt radikalare organisationen Vänsterfronten. Hon är hustru till Sergej Udaltsov, Vänsterfrontens mest kända ledare, som nyligen avtjänade ett mångårigt fängelsestraff för sin roll i den stora proteströrelsen mot Putin 2011-2013. Själv får Sergej Udaltsov som en del av detta straff inte engagera sig politiskt genom att ställa upp i val eller ens delta vid demonstrationer, utan risk att automatiskt åka in i fängelse igen.
Vänsterfronten är i grunden en revolutionär organisation som menar att det behövs en riktig revolution för att få bort Putin och oligarkerna. Man har därför ingen illusioner om att kunna reformera den ryska staten på parlamentarisk väg, men samtidigt förstår man det propagandistiska värdet av att kunna få in en radikal talesperson i duman. Vänsterfronten har tidigare haft en omtalad representant i parlamentet, Ilja Ponomarjov, som väckte uppseende då han var den enda ledamoten som röstade emot Rysslands annektering av Krim 2014, varefter han tvingades i landsflykt.

Anastasia Udaltsova driver nu sin valkampanj genom att fokusera på frågor som rör vanligt folks vardag, som fri sjukvård, sänkt pensionsålder, höjda minimilöner, gratis kollektivtrafik, bättre bostadsmiljö och rimliga hyror, men också större frågor som åternationalisering av den egendom som oligarkerna stal från folket efter Sovjetunionens upplösning. Hon delar ut flygplan och framträder på små möten i olika bostadsområden i Moskva. Små möten, eftersom det inte får bildas för stora folksamlingar på grund av pandemirestriktionerna. Trots det dyker provokatörer följt av poliser i regel upp för att upplösa hennes valmöten och den 27 juli blev hon även gripen och förd till en polisstation där hon fick tillbringa natten under oklara anklagelser.
– Polisingripandet mot mig var tveklöst ett försök att skrämma mig från fortsatta möten med mina väljare, men myndigheterna kommer inte att lyckas med det, förklarade Anastasia Udaltsova i ett uttalande efter att hon släpptes. Sedan dess har fler personer anslutit sig till hennes valkampanj.

Per Leander