Peps Persson. Illustration: Emma Lundström
Musikanten Per Åke ”Peps” Persson har gått bort. Han avled på söndagen efter en tids sjukdom, meddelade vännen och förläggaren Dag Hägglund som samarbetat med Peps ända sedan 1960-talet.
Peps Persson föddes 1946 och karriären tog sin början i popband på 60-talet. I början på 1070-talet tog han sig an reggae, och hans förskånskning av den gjorde både musiken och dialekten till hans kännetecken. Det var inte bara språket som Peps förnyade i reggaen, utan genom att blanda den med svensk schottis gav han och mästertrummisen Bosse Skoglund, som gick bort i våras, den ett alldeles unikt sväng där instrument som dragspel, klarinett och senare också steel pan var självklarheter. Peps var även en lysande bluesmusiker, både som sångare, munspelare och gitarrist, och genom åren växlade han mellan genrerna.
Peps Persson var såväl en nyskapande och djupt personlig artist som oerhört omtyckt, av alla tycks det som. Låtar som Oh boy, Falsk matematik och Hög standard är svenska klassiker, och sällan har väl så politiskt radikala sånger blivit lika folkkära. 1992 fick han Grammisgalans specialpris och 2007 hederspriset, och 2015 valdes Peps in i Swedish music hall of fame. Han har samarbetat med en lång rad artister och hyllats av musiker inom så skilda genrer som bland annat blues, hiphop, techno, progg och folkmusik som en av de allra största, och lade grunden för svensk, och i synnerhet skånsk reggae.
Peps var inte förtjust i att folk intresserade sig för hans person utan föredrog att låta musiken tala. Under senare år spelade han sällan live och höll sig helst utanför rampljuset. I en personlig och synnerligen läsvärd intervju med Sydsvenskan 2017 berättade han vad det centrala är för honom:
”Musik är matematik för oss. Men rytm, det är biologi. Hela universum är rytm. Kvantfysiken, atomernas uppbyggnad och allting, det bygger på rytm. Rytmiska förhållanden mellan svängningar i materian. Rytm är allt. Man kan inte förklara det på annat sätt.”
Peps Persson är död, men universum fortsätter svänga. Kanske i baktakt?
Rasmus Klockljung