Förra veckan hände något som skakade USA. Då somnade Ruth Bader Ginsburg in för gott. Amerikanska medier – liksom även svenska – fylldes snabbt av spaltmeter efter spaltmeter av hyllningar. Hennes liv och värv höjdes till skyarna. Inte minst detta att hon i sin roll som domare i USA:s Högsta domstol, bromsat den nykonservativa vågen under de senaste tre decennierna. Men bland USA:s vänsterröster har hyllningarna inte varit helt oreserverade.
KOMMENTAR
När Ruth Bader Ginsburg tillträdde platsen som domare i USA:s Högsta domstol, 1993, var det som en av två kvinnor. I början sågs hon som en skapare av konsensus, men med tiden kom hon att räknas till domstolens liberala flygel. Inte för att hon själv blev mera liberal, utan för att domstolen blev mer högervriden.
Om hennes uppväxt i Brooklyn, hennes äktenskap och juridikstudier som ung mor, går det att läsa på många håll just nu. Liksom om den avgörande roll hon spelat för att inte domen i det klassiska rättsfallet Roe mot Wade upphävts – en dom som, 1973, slog fast att rätten till abort ingår i rätten till ett privatliv.
Nu är oron stor inför vad som kommer att hända med Högsta domstolen – och i förlängningen med USA – när Trumps anhang tillsätter en efterträdare.
En som har reflekterat över sakernas tillstånd är Sam Moyn, juridikprofessor vid Yale. I en intervju i Jacobin funderar han kring Ginsburgs eftermäle och vilken strategi den amerikanska vänstern bör använda i den politiska strid som tillsättningen av en ersättare innebär.
Moyn är mån om att framhålla att Ginsburg har varit viktig i flera juridiska strider mot den politiska högern. Han nämner, som exempel, rättsfall om förbättrad sjukvårdsförsäkring och om försök till inskränkningar av rösträtten. Dessutom understryker han att Ginsburg, till skillnad från flera andra liberala domare i Högsta domstolen, inte har gett sig in i kompromisser med de konservativa.
Samtidigt påpekar han att de liberala domare som de senaste decennierna suttit i Högsta domstolen, befinner sig till höger om de domare som utgjorde majoriteten av domstolen under åren efter Franklin Delano Roosevelts presidentperiod, både politiskt och juridiskt. Han menar att det är den mest företagsvänliga Högsta domstolen USA har haft under de senaste hundra åren.
Liksom bland många andra vänsterröster i USA är Sam Moyns främsta kritik mot Ginsburg att hon höll sig kvar på sin plats alldeles för länge. Om hon självmant hade avgått under de åtta år som Barack Obama var president, hade han fått utse hennes efterträdare. Nu blir det istället Donald Trump. Sin vana trogen agerar han hejdlöst snabbt och deklarerade omedelbart att han kommer att göra det redan i slutet av denna vecka.
Att Trump får möjligheten att ersätta en av de mer liberala domarna i Högsta domstolen med en domare i hans egen smak, kommer att få betydande konsekvenser inte minst vad gäller de juridiska landvinningar som den feministiska och antirasistiska rörelsen i USA har uppnått. ”Utan tvekan så kommer positiv särbehandling, som troligtvis ändå var dött, att försvinna. Och aborträtten kommer inte att klara sig länge”, konstaterar Sam Moyn och fortsätter: ”I slutändan är det högern som bär skulden till att det blir en reaktionär domstol, men hon gav dem en enorm möjlighet att förflytta institutionen än mer till den mörka sida.”
Historiskt har det ansetts vara opassande för en sittande president att nominera en kandidat till Högsta domstolen nära inpå ett val. Men Trump är som vanligt undantaget som bekräftar alla tidigare regler. Sam Moyn tror snarare att nomineringen ger Trump en möjlighet att öka sitt väljarstöd ännu mer. Han kan mobilisera högerkristna väljare genom att basunera ut att Högsta domstolens framtid står på spel.
Den liberala journalisten Anne Applebaum är i The Atlantic inne på liknade resonemang om striden kring Ruth Bader Ginsburgs efterträdare. Hon varnar demokrater för att fokusera på Högsta domstolen eftersom det skulle placera väljarna på två fronter i USA:s pågående version av kulturkriget: ”Amerikaner som definierar sig själva som ”Pro-life” eller som socialt konservativa kan tänka sig att rösta på Joe Biden om valet handlar om haveriet i att hantera pandemin. Om valet handlar om konservativa domare kontra liberala domare, då kommer de fortsätta att rösta på Republikanerna.”
Anne Applebaum menar att så väl politiker som aktivister, som vill få bort Trump, bör koncentrera sig på konkreta saker i människors vardag: varför deras barn inte får gå i skolan, varför deras arbetsplats är stängd, varför deras sjukvårdsförsäkring inte räcker till, varför 200 000 människor dött i pandemin och hur valet av president har betydelse för allt detta.
Sam Moyns förhoppning är att Ruth Bader Ginsburgs bortgång och följderna av den, ska få amerikanerna att ifrågasätta varför Högsta domstolen har fått så stor makt: ”Det historiska vänsterprojektet, som några av oss försökt återuppliva, var alltid att minska domstolens makt. Socialister under det tidiga 1900-talet tog avstånd från domstolen på grund av dess försvar av laissez-faire-kapitalismen.”
För dåtidens socialister handlade det om att minska eller till och med ta bort Högsta domstolens rätt att ogiltigförklara demokratiskt fattade beslut och lagar. Om Donald Trump och Mitch McConnell, republikanernas gruppledare i senaten, i blir framgångsrika i att tillsätta en ny domare, hoppas Sam Moyn att det kan leda till ett nytänkande i den amerikanska vänstern när det gäller synen på Högsta domstolen och dess roll. Han avfärdar tanken på att den överhuvudtaget skulle utgöra en progressiv kraft: ”I själva verket har den varit en reaktionär institution under merparten av dess historia.”
För Sam Moyn har Ruth Bader Ginsburgs död satt fingret på ett grundläggande problem i den amerikanska demokratin: ”Den grundläggande lärdomen är hur bisarrt det är för en demokrati att många av de mest dramatiska politiska ögonblicken handlar om sammansättningen av ett sorts äldreråd. Det är en förolämpning mot idén att vi styr oss själva, att vi istället strider om vilka som ska göra det åt oss i konstitutionens namn eller genom att uttolka gamla lagar.”
Att på allvar ifrågasätta Högsta domstolens roll i USA handlar för Moyn om att göra landet mer demokratiskt.
Även Ruth Bader Ginsburg såg faran med att överlåta politiska beslut till rättsväsendet. Hon antydde till och med att det hade varit ett misstag att låta aborträtten säkras av Högsta domstolen. Domslutet i Roe mot Wade 1973 demobiliserade den feministiska rörelsen och var startskottet för de konservativas motattack. Ur detta perspektiv handlar en motattack för USA:s vänster om att ta striden från rättssalarna ut på gatorna.
Emma Lundström
