Det är med stolthet jag talar här idag, som förtroendevald inom Livs, med vetskap om att vårt ihärdiga arbete ger resultat. Och att det är också med en förhoppning jag står här, om att de allianser och broar vi byggt tillsammans med andra förtroendevalda inom olika LO-förbund, med oppositionella mot detta lagförslag, att de banden förhoppningsvis kommer att bestå. När jag häromdagen läste om vissa avsnitt i det Kommunistiska Manifestet från 1848 av Marx och Engels träffades jag av en mening som är värd att förstå djupet av, och som sätter lite fingret på det jobb vi gör. Och citatet lyder: “Det egentliga resultatet är inte den omedelbara framgången utan den allt vidare omkring sig gripande föreningen av arbetare”.
För visst är det så, att vi kanske inte vinner varje strid. Eller segern kanske inte infinner sig omedelbart, utan kommer längre fram. Men vi som kämpar för att lagförslaget om inskränkt strejkrätt ska hamna i papperstuggen har ett tydligt mål, och det målet är att VI SKA VINNA! Men om lagen blir verklighet i sommar så finns det ingen anledning att slås ner eller bli demoraliserad. Vad vi bär med oss är nya lärdomar inför framtiden. Och vi blir fler och fler som finner och knyter an till varandra. Det är detta som är den “allt vidare omkring sig gripande föreningen av arbetare” som Manifestet talar om.
Den 5 mars i år kämpade Hamnarbetarförbundet till sig ett eget avtal. Deras sammanhållning var orubblig. Vi var också många förtroendevalda inom LO-förbunden som kastade oss in i stridens hetta till Hamnarbetarförbundets försvar. Trots att våra förbundsledningar försökte att sätta käppar i våra hjul. Över 1,5 miljoner kronor strömmade in till deras konfliktkassa på bara ett par veckor. Inte minst från klubbar, sektioner, förtroendevalda och vanliga medlemmar inom LO-förbunden. Detta visar vad solidaritet betyder i en tillspetsad situation som denna. Hamnarbetarförbundets seger är också vår seger!
Och det är ju på samma sätt vi jobbar för att opinionsbilda mot inskränkt strejkrätt inom våra förbund i LO. Trots att våra förbundsledningar skickar ut strikta riktlinjer för hur vi bör eller ska agera i frågan så är vi många som vägrar finna oss i deras absurda retorik och deras falska hållning. Vi kan faktiskt tänka själva!
Vi har under resans gång hittat många eldsjälar inom Livs som tänker och fungerar på ett liknade sätt som klubben jag företräder. Vi har hittat kämpar inom SEKO, Pappers, IF Metall, Kommunal, ja i stort sett alla LO-förbund och även inom SACO och TCO. Historien slutar alltså inte om antistrejklagen blir verklighet i sommar. Vi ska dra lärdomar och förvalta vårt motstånd inför framtida strider. För detta är bara början!
Försämringar inom turordningsreglerna och andra områden inom vår anställningstrygghet står på agendan. Regeringen har nu också planer på att införa marknadshyror, alltså att göra situationen ännu mer hopplös för våra ungdomar och låginkomsttagare. Vi måste se framåt och använda vår enhetsstrategi och vår fackliga styrka till att slå tillbaka kapitalets offensiv och orättvisor!
Så vår historia har bara börjat skrivas och kommer fortsätta skrivas tills dess att vi lyckas åstadkomma ett av våra historiska mål. Nämligen att våra gemensamma fackföreningar blir genuina kamporganisationer baserade på medlemmarnas aktiva deltagande och med en omfattande medlemsdemokrati. Där det inte kommer finnas något utrymme för pamperi och översitteri!
För det är ju bara förbund som vågar ta fight mot det som vi har framför oss som kan växa och vinna medlemmar. Och medlemmarnas aktiva deltagande och demokratiska kontroll måste vara en oskiljaktig del av detta. Vi säger därför med en och samma röst: RÖR INTE STREJKRÄTTEN!
Förbundsledningar som vägrar lyssna på sina medlemmar och förtroendevalda, och som vägrar stå på gräsrötternas sida, kan vi bara uppmana: AVGÅ! Ni har förlorat vårt förtroende!
Vi som drivit frågan emot inskränkt strejkrätt inom våra förbund har visat oss vara kapabla. Vi har höjt våra röster mot toppstyrning och auktoritärt översitteri. Vi har krävt vårt demokratiska utrymme och vi kommer att fortsätta att kräva det. Vi vägrar vara passiva åskådare utan tänker ta plats som aktiva utformare av vår egen samtid – och framtid!
Andreas Bergerheim
Tal på strejkrättsmanifestationen på Norra Bantorget i Stockholm, 1 maj 2019.
