I flera val har Sverigedemokraterna vuxit.
Inför varje val är vi många som har försökt sätta fingret på varför. Som har pekat på de växande klyftorna i samhället. På känslan av svek. På behovet av en tydlig höger/vänster-skala. På den enorma vikten av att få bort vinsterna ur välfärden, att fokusera på jämlikhet istället för att fastna i det identitetspolitiska träsket där SD vill att vi alla ska hamna. På betydelsen av att Vänsterpartiet idag är som de gamla Socialdemokraterna, medan Socialdemokraterna håller sig till höger om mitten och tappar alltfler väljare i LO-kollektivet.
Ändå har de kommit efter varje val. De där kommentarerna från medelklassmänniskor som är så oerhört förbluffade och mår illa över att det kan gå så bra för ett högerpopulistiskt, rasistiskt parti i Sverige. I ”världens bästa land”. Där det ju annars ”går så bra”.
Och varje val är det svårt att förstå att folk fortfarande tror att det bara handlar om värderingar, inte om samhällsklyftor. Att så pass många har en så ofantlig blind fläck när det gäller klass och vägrar att se vikten av höger och vänster. Vägrar se faran i att partierna har samlats på mittenhögerkanten och att samtliga borgerliga partiledare har ägnat valrörelsen åt att dra likhetstecken mellan Vänsterpartiet och SD.
Det sistnämnda är ganska paradoxalt eftersom den här valrörelsen har inneburit att Moderaterna krupit allt närmare främlingsfientligheten och att KD och dess ungdomsförbund i princip har blivit nästan lika extrema som SD. Att se Vänsterpartiet som extremt är som att se Socialdemokraterna anno 1980 som ett extremistvänsterparti. Det är både larvigt och farligt. Men så är ju också hela Alliansen både larvig och farlig.
Att KD under Ebba Busch Thor har blivit allt mer av ett extremistparti är kanske det som gör att Alliansen går så hårt åt Vänsterpartiet. För att rikta ljuset någon annanstans. Busch Thor borde påminna sig om det där kristna budskapet om att bara den som är fri från synd skall kasta den första stenen. Eller begrunda Kent Wistis illustrationskommentar angående KD:s och SD:s framgångar: ”Heileluja.”
Varför är det så svårt för så pass många människor att förstå vad som krävs idag? Att förstå att det som krävs för att stoppa rasisterna och nazisterna inte är en ideologilös Isabella Lövin som försöker se ut som Hillary Clinton i sina dräktjackor och kan tänka sig att samarbeta med både Moderaterna och Socialdemokraterna. Det är uppenbarligen inte ett mittenparti som låtsas ha sin förankring i miljörörelsen, men i själva verket tog död på den.
Vad som krävs är tydlig ideologi. Ren och röd klasspolitik som utgår från de verkliga förhållandena i det här landet.
Det var inte migrationsfrågan som folk tyckte var viktigast i valstugeundersökningarna. Det var lag och ordning. Vad betyder det? Det betyder att människor känner sig otrygga. Varför känner människor sig otrygga? För att samhället inte fungerar. Varför fungerar inte samhället? Därför att Socialdemokraterna varken verkar våga eller vilja på allvar återuppbygga det välfärdssamhället som Carl Bildt, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt krossade.
Så enkelt är det.
Emma Lundström
