Vi behöver en Sven Wernström idag


På något vis känns det avgörande att beskedet om författaren Sven Wernström död kommer just dagen efter ett val som visat på vikten av tydliga ideologiska övertygelser och skiljelinjer. Sven Wernström var arbetarförfattaren som ägnade sitt liv åt att genom sina böcker skapa politisk medvetenhet hos de unga. Det var hans främsta målsättning. Han var tydlig. Hade tagit ställning. Stod kvar. Blev så småningom legendarisk.
Alltihop började i Stockholm 1925. Där föddes han och där växte han upp. I en arbetarfamilj på Södermalm. En stadsdel som präglades av fattigdom och misär.
Han fick jobb som typograf på Aftonbladets sätteri. Fick LO-stipendium 1944 och började skriva böcker vid sidan om. Böcker med ett allt tydligare klassperspektiv.

Debuten kom 1945. Sedan följde ett hundratal böcker. Framförallt för barn och ungdomar.
Med sin hyllade boksvit Trälarna trängda han in i många unga själars ryggrad. Böckerna var startpunkten för oräkneliga politiska uppvaknanden. Uppvaknanden som för många har hållit i sig livet igenom. Fått människor att tänka. Att se mönster i samhället.
Trälarna utspelar sig i Norrköping och skildrar stadens framväxt. Inspirerad av Vilhelm Mobergs Min svenska historia ville Sven Wernström utmana den gängse historieskrivningen. Vända bort blicken från kungalängderna och istället beskriva historien underifrån. Ge röst åt de fattiga och deras villkor. Sätta ord på svälten, sjukdomarna och övergreppen. I den delvis självbiografiska Ett författarliv från 2009, skrev han att han inte ville nämna klasskampen, utan visa upp den.

Det tog Sven Wernström tio år att skriva Trälarna. Den kom ut mellan 1973 och 1981 och belönades med bland annat Heffaklumpen och Nils Holgersson-plaketten. Men även om han tyckte att sviten var det bästa han hade skrivit så slutade han inte. Så länge det gick fortsatte han att vara en viktig vänsterröst. Fortsatte skriva och debattera. Mot slutet handlade det en hel del om det som komma skulle. Om döden. Eftersom han inte var religiös såg han det som att han skulle återgå till det normala, till ”ickevarat”.
Att minnas Sven Wernström är också att tänka framåt. Att tänka på vikten av klass. På vikten av en arbetarfattare av hans kaliber. Vikten av en lika vass penna. En penna som besitter möjligheten att ge barn och ungdomar det livsavgörande politiska uppvaknandet som kan rädda en hel nation från fascismens stöveltramp.

Sven Wernström återgick till icke-varat natten till torsdag. Han blev 93 år gammal. Hans böcker lever för alltid.

Text och illustration: Emma Lundström

Dela