Anklagelserna mot Corbyn är en avledande manöver

Anklagelserna om antisemitism tar bort fokus på Jeremy Corbyns politiska arbete. Foto: Maddy Cozins

Jeremy Corbyn har vigt sitt liv åt att  bekämpa rasism och orättvisa. Han är inte rasist och inte antisemit. Han har aldrig förnekat förintelsen och är därför inte en förintelseförnekare.  Det spelar emellertid ingen roll för dem som försöker sänka honom. Smutskastningskampanjen intensifierades inför Labours kongress som hölls i veckan. Det skriver Miko Peled.

I veckan höll Labour-partiet i Storbritannien kongress (23-26 september) och Jeremy Corbyn, trogen mot sig själv och sina principer, höjde sig över smutskastningskampanjen, och fortsatte att kämpa för de principer som han vigt hela sitt liv åt. Han fokuserade på frågor som social rättvisa och talade för de många snarare än för de få (miljonerna och inte miljonärerna) och, som Corbyn själv sade i sitt tal vid förra årets kongress, “att avsluta förtrycket av det palestinska folket”.
Sionistiska grupper inom Labour, inkluderande LFI (Labour Friends of Israel) och JLM (den sionistiska “Jewish Labour Movement”), drar skickligt nytta av de pro-sionistiska medierna. De försöker – men misslyckas – att utmåla Jeremy Corbyn som en antisemit. Problemet är dock inte antisemitism utan Corbyns inställning till Palestina. Dessa sionistiska grupper vill bli av med Corbyn på grund av hans principiella inställning till Palestina och den israeliska kolonialismen och ockupationen av Palestina, och de använder etiketten antisemit eftersom de tror att det kommer att fungera.

Desperationen hos dem som vill avsätta Corbyn kan ses genom den senaste anklagelsen mot honom: deltagande i en minnesstund för terrorister.
Det gavs uppmärksamhet genom en anmärkning från Israels premiärminister, vilket är en chockerande inblandning av Israel i brittisk inrikespolitik. Benjamin Netanyahu kommenterade Labour-ledaren och sade att han förtjänar “otvetydig fördömelse”. I vad som bara kan beskrivas som en eskalering av de sionistiska gruppernas redan opassande ingripanden för att avsluta Jeremy Corbyns ledarskap, sa Netanyahu att Corbyns deltagande vid en ceremoni på en gravplats i Tunis 2014 förtjänar fördömelse eftersom – enligt Netanyahu – så är terrorister begravda där.
Corbyn höll inte tyst. Trogen sig själv slog han tillbaka och påminde Netanyahu om att vad som förtjänar fördömande är att israeliska styrkor dödar hundratals demonstranter i Gaza och godkännandet av Israels nya rasistiska nationella lag – The Nation State Law.
Netanyahu, tillsammans med vad som mycket väl kan vara det högljuddaste sionistiska språkröret i Storbritannien, The Daily Mail, hävdar att Corbyn var närvarande vid en ceremoni och till och med lade ner en krans på de terroristers gravar som var knutna till attacken på israeliska idrottare 1972 under de olympiska spelen i München.
Sanningen är att det möte som Corbyn deltog i inte hade något att göra med attacken i München. 2014 deltog Jeremy Corbyn vid en minnesstund på en gravplats i Tunis för att hedra offren från 1985 då det israeliska flygvapnet attackerade den palestinska befrielseorganisationens (PLO) kontor i Tunis. Den israeliska attacken var ett brott mot internationell rätt, den kränkte ett annat lands suveränitet och orsakade fördömanden världen över, även från Förenta staterna.
Dessutom är inga av de åtta män som deltog vid attacken i München begravda i Tunis. De fyra män som är begravda där – och vars gravstenar visas på bilden i Daily Mail – är Salah Khalaf, som var Yassir Arafats ställföreträdare, hans sekundant Fakhri al-Omari, PLO:s säkerhetschef Hayel Abdel-Hamid, och Atef Bseiso. Bseiso mördades i Paris 1992 – 20 år efter de Olympiska spelen i München. Han var djupt involverad i samtal med CIA i ett försök att främja relationerna mellan USA och PLO. Israel hävdade att alla fyra var inblandade i attacken i München och såg till att alla blev avrättade, antingen direkt eller via terrorgruppen Abu-Nidal. Det fanns aldrig tillstymmelse till bevis, och än mindre någon rättegång mot dessa män för att underbygga Israels påståenden.

Den stora frågan är varför den israeliska premiärministern anser sig behöva ingripa så skamlöst och komma med så grovt falska anklagelser just när Storbritanniens största politiska parti håller på att sammankallas? Netanyahu och hans hantlangare måste inse att brittiska Labour, som har fått över en halv miljon nya medlemmar sedan Jeremy Corbyn blev vald till partiledare, kan vinna nästa val, så att om Israel misslyckas med att störta honom, kommer Jeremy Corbyn att hamna på Downing Street nr 10.
En av de löjliga anklagelserna mot Corbyn är följande: han kritiserades för att delta i en påskmåltid, Seder, med en särskild grupp judiska personer som “avfärdade oron över antisemitism i partiet”. Så det var inte gott nog att han deltog vid en Seder och att han valde att göra det tillsammans med människor som bor i hans egen valkrets; han skulle vara tvungen att göra det med judiska personer som tänker på ett visst sätt.
Corbyn kritiserades också för att ha deltagit i ett arrangemang tillsammans med den nu avlidne Hajo Meyer, en judisk Förintelseöverlevare. Detta var 2010 och Corbyn var värd vid Förintelsens Minnesdag i London och Meyer var huvudtalare. Hajo Meyer var, liksom många Förintelseöverlevare, en ivrig förespråkare för palestiniernas rättig­heter och en skarp kritiker av Israel – därav kritiken.

Ett annat hinder är den självutnämnda “International Holocaust Remembrance Alliance” (IHRA), som tydligen antagit en ny och, enligt egen utsago, en “icke-juridiskt bindande” arbetshypotes angående definitionen av antisemitism. Initialt vägrade Labours nationella verkställande kommitté att acceptera denna definition men det finns tecken på att en kompromiss kan vara under uppsegling. Denna definition av antisemitism är en definition som många judiska samhällen vägrar acceptera därför att den syftar till att tysta kritiken mot Israel och blandar ihop sionism med judendom. Denna definition av antisemitism innehåller flera klausuler som inte har något att göra med rasism eller antisemitism men har allt att göra med att skydda Israel från kritik. Till exempel:
Att förneka det judiska folkets rätt till självbestämmande, till exempel genom att hävda att förekomsten av staten Israel är ett rasistisk projekt.
Att dra jämförelser mellan den moderna israeliska politiken och nazisternas politik.

Ett annat exempel, där jag personligen var involverad, har att göra med en kommentar som jag gjorde vid ett sidoevent under 2017 års Labourkongress och som förvandlades till en stor nyhet. Under en paneldiskussion om yttrandefrihet sa jag att yttrandefrihet betyder att vi borde kunna diskutera alla problem, inklusive Palestina och Förintelsen. Daily Mail slog upp detta som om det var en skandalös sak att säga och anklagade Labour och till och med Jeremy Corbyn för att låta det hända.
Flera andra tidningar i Storbritannien följde efter och därefter tidningar i Palestina och även israeliska tidningar tog upp det. Jag sade också att emedan yttrandefrihet inte ska straffas så behöver vi inte ge en plattform till förespråkare för någon rasistisk ideologi, och det inkluderar även sionister som regelbundet kräver att de ska få närvara och ge sitt perspektiv vid olika evenemang och föreläsningar.
Min närvaro under konferensen och mina kommentarer förtjänade inte sådan uppmärksamhet. Men det här är ett utnötningskrig där Labours Israelvänner, de så kallade “Jewish Labour Movement” och brittiska Daily Mail leder anfallet och kommer att ta varje tillfälle i akt för att få uppmärksamhet. Återigen, problemet var inte förnekande av Förintelsen eller antisemitism – för inget sådant hade uttalats – men däremot rädsla för en diskussion om Palestina och sionism.
Genom att försöka tysta diskussionen om sionismen och dess legitimitet, skymfar Israel minnet av de miljoner som dog i Förintelsen, särskilt de judiska offren. Det finns hela samhällen av judiska Förintelseöverlevande och efterlevande av de som överlevde som är redo att diskutera och debattera vilket som helst problem, inklusive Förintelsen, och de tycker att sionisternas inställning är absurd. Det är samma judiska samhällen som avvisar sionismen och stöder det palestinska uppropet för BDS eller Bojkott, Divestering och Sanktioner mot Israel. Det är dags att uppmärksamma dessa röster.

Jeremy Corbyn är en person som under hela sitt liv har ägnat sig åt att bekämpa rasism och orättvisa – han är inte rasist och därför är han helt klart inte antisemitisk. Han har inte någon gång förnekat Förintelsen och är därför inte Förintelseförnekare. Men inget av detta betyder något. Som det tydligt framgår i Daily Mail, har de “The Board of Deputies of British Jews varnat Jeremy Corbyn och uppmanat honom att ‘komma ut ur gömstället’ och uppger att antisemitanklagelserna inte kommer att försvinna”. Med andra ord så finns det inget som han kan säga eller göra för att “frikänna” sig själv. De är fast beslutna att störta honom och de tror att antisemit-kortet kommer att fungera.

Miko Peled

Översättning: Kjersti Rekve
Texten är tidigare publicerad på
www.lindelof.nu.

Dela