Vårsolen gassar över fruktstånden på torget i Husby. Det ovanligt varmt för att vara i maj. Ändå är det fullsatt i Folkets Husby. Där pågår en hel dag av Förortsforum för rättvisa och det är dags för politikerutfrågning. Vad tänker beslutsfattarna göra åt den ohållbara ojämlikheten i landet? Den som leder till fattigdom, till utsatthet, till brottslighet, till att barn mördas mitt på ljusa dagen. Hur ska Sverige komma på rätt köl igen och bygga en välfärd för alla?
För fem år sedan skakades Stockholmsförorten Husby av vad medier och politiker kallade för kravaller. Ett upplopp som varade i fem nätter och som i hög grad var en konsekvens av de många års privatiseringar och nedskärningar som gjort en levande ort till en urholkad. En plats där ungdomarna inte hade någonstans att samlas, där det enda som fanns kvar av det offentliga var fler och fler poliser. Lokala eldsjälars långa och ihärdiga arbete för social mobilisering och försök till dialog med beslutsfattarna hade inte gett något resultat. Varje kamp för att rädda ortens liv resulterade i besvikelse, i nederlag.
Och så har det fortsatt. Sedan de där dagarna i maj 2013 har i princip ingenting blivit bättre i Husby. Tvärtom. Det offentliga lyser fortfarande med sin frånvaro och i likhet med många andra förorter har allmännyttan bit för bit sålts ut till riskkapitalbolag som agerar slumvärdar. Men det pågår fortfarande kamp för att förändra utvecklingen till det bättre, för Husby och för alla andra orter som drabbas när Sverige slits isär av ekonomisk och social ojämlikhet.
Förortsforum för rättvisa vill samla de olika kamperna och ställa krav på politikerna. Det har hållits intensiva gruppdiskussioner om en likvärdig skola, billiga bostäder, trygghet mot våld och grön omställning. Nu är det fullsatt till sista plats i stora salen och folk står i den öppna dörren ut mot solen. Framför scenen sitter sex politiker. Anders Österberg och Galina Monsalves från Socialdemokraterna, Vänsterpartiets vice ordförande, Nooshi Dadgostar, Mariana Moreira Duarte från Miljöpartiet och Feministiskt Initiativs Sissela Nordling Blanco. Bara en från Alliansblocket har vågat sig hit, moderaten Sinan Tayeb.
Moderatorn, historikern och socialisten Håkan Blomqvist, meddelar att det är ont om tid och att det därför är meningen att det ska vara en ”speedpanel”. Därför kommer politikerna bara att få rösta med röda och gröna lappar i vissa frågor. Skolgruppen är först ut. En företrädare för gruppen berättar att de har diskuterat fördelar och nackdelar med vinstdrivna skolor:
– Hur kan man acceptera att femtio procent av eleverna i vissa områden inte har behörighet till gymnasiet, samtidigt som skolbolag som AcadeMedia gör miljardvinster?
Miljöpartiet är inte emot varken skolpeng eller det fria skolvalet, men tycker inte att det är bra att aktiebolagen kan ta ut så mycket i vinst. Socialdemokraterna är emot vinstjakterna i den svenska skolan, men tycker att det finns exempel på lokala skolor som behöver göra en liten vinst för att kunna återinvestera i verksamheten. F! är emot det fria skolvalet för att det ökar segregeringen.
– Men segregationen finns inte bara inom skolan utan också geografiskt. Barnens föräldrars utbildningsbakgrund och socioekonomiska ställning påverkar deras skolresultat. Vi behöver blandade klasser, stoppa vinsterna i välfärden och avskaffa det fria skolvalet för att få upp betygen i socioekonomiskt utsatta områden, säger Sissela Nordling Blanco och får medhåll av Nooshi Dadgostar som berättar att riksdagen den 7 juni ska rösta om ifall det ska fortsätta gå att ta ut en massa skattepengar från skolorna:
– Sverige är det enda land i världen där den här vinstjakten finns. Segregation i skolan gör att det finns olika förväntningar på ungdomarna beroende på vilket klassrum man kliver in i. Sverige hade världens mest jämlika skola i början av 90-talet. Sedan har det rasat. Vi måste stoppa vinstjakten, men också göra så att arbetarbarn och akademikerbarn möts i skolan.
– Den enda lösningen är bostadsbyggande, säger Sinan Tayeb som anser att genom att blanda bostadsrätter och hyresrätter i Husby kommer människor att blandas automatiskt. Nooshi Dadgostar skakar på huvudet och säger att de som äger bostadsrätter bara kommer att välja en annan skola. Anders Österberg är glad över majoritetsstyret i Stockholm just nu:
– Det har blivit tusen fler lärare i Stockholms skolor på de här fyra åren. Resultaten går uppåt. Moderaternas förslag skulle innebära tusen färre lärare. Vi har byggt 40 000 bostäder under de här fyra åren, och vi lovar att bygga 40 000 bostäder till under de kommande fyra. Men det är också viktigt att vi har bostäder som folk har råd att bo i.
Det har varit starka protester i Husby mot att bostadsföretaget D. Carnegie & Co. ska få bygga 140 lägenheter i södra delen av centrum. Carnegie – som ägs av världens största riskkapitalbolag Blackstone – äger många lägenheter i Sveriges miljonprogram. I Husby äger bolaget 40 procent av hyresrätterna och är känt för att renovera dåligt och därefter chockhöja hyrorna. Arne Johansson – ordförande för Norra Järva stadsdelsråd och en av dagens organisatörer – har suttit med i bostadsgruppen. Han berättar om hur Carnegie fuskrenoverar tomställda lägenheter på mycket kort tid och sedan höjer hyran med 54 procent.
– Sen missköter de underhållet så kapitalt att Hyresgästföreningen säger att deras förvaltning är hälsovådlig och skulle leda till 50-procentiga hyressänkningar om det prövades rättsligt. Carnegie agerar som slumvärd och ändå tillåter staden bolaget att få mark för att bygga här i områden, säger han och fortsätter:
– Dagens bostadspolitik innebär en grov skattediskriminering av hyresrätten. Det är två till tretusen kronor dyrare per månad att bo i en hyresrätt på tre eller fyra rum, jämfört med att bo i en villa. Det är orimligt. Vi måste bannlysa den här typen av företag som fuskrenoverar, missköter underhållet, plundrar hyresgästerna och gör oss ännu fattigare än vad vi redan är. Är ni beredda att i grunden riva upp den bostadspolitiska orättvisa som finns här i landet?
Nooshi Dadgostar har tagit upp frågan om att fuskrenovera tomställda lägenheter med bostadsministern.
– Den borgerliga regeringen tog bort förvärvslagen. Den innebar att kommunerna kunde säga nej när privata företag ville köpa upp fastigheter. Vänsterpartiet anser att den måste återinföras, säger hon och blir överröstad av applåder innan hon fortsätter:
– Vi måste kunna skydda våra medborgare från kommersiella bolag som vill plundra människors hem. Riskkapitalbolagen har inte i hyresrätten att göra.
Representanten för trygghetsgruppen menar att det finns en koppling mellan otrygghet och ekonomisk ojämlikhet:
– Under flera decennier har det gjorts en massa nedskärningar och klyftorna har ökat i samhället. Ett resultat av det är att våldshandlingar har ökat i vissa stadsdelar där det råder ekonomiskt orättvisa och där folk har det tufft. På vilket sätt kommer ni att jobba för att bekämpa ojämlikheten i samhället?
Anders Österberg menar att det handlar om att öka jämlikheten för att bekämpa brottens orsaker:
– Sverige har gått isär sedan 1980. Då stod vi på höjden av jämlikhet, sedan har ojämlikheten bara ökat. Det viktigaste är att alla har rätt till trygga jobb, men det handlar också om reformer som att barnbidraget höjs med 200 kronor och att vi i sommar ska satsa på gratis kollektivtrafik.
– Vi i Moderaterna tror på jobb, säger Sinan Tayeb och fortsätter:
– Vägen ut ur segregation är arbete. Vi tror på ekonomiska lösningar som att sänka skatter för företagare så att de har råd att anställa. Vi sänkte ju skatten för arbetsgivaravgifter för ungdomar och det ledde till jättemånga jobb under vår mandatperiod.
– Arbetsgivaravgiftssänkningen gav inte ett enda jobb, påpekar Nooshi Dadgostar som menar att det självfallet är jämlikheten som måste öka.
– Sjukförsäkringen måste höjas, liksom A-kassan och försörjningsstödet, säger hon och berättar att hon är en av väldigt få i riksdagen som jobbar med bostadsfrågor och bor i ”en vanlig stadsdel”, inte i Stockholms innerstad:
– Representationen i politiken är fel. Jag är ganska ensam när jag pratar om hur vi har det i Botkyrka. Alla andra pratar om Östermalm. Det är där de bor. De tror att det är så Sverige ser ut. Jag önskar att fler som vet hur det ser ut i verkligheten finns med i politiken och driver frågorna.
Mariana Moreira Duarte arbetade som lärare innan hon blev gruppledare för Miljöpartiet i Stockholm. Hon jobbade bland annat på en skola i Kista och menar att det alltid finns en historia bakom varför ungdomar beter sig knasigt i klassrummet.
– Barnen behöver hjälp och det är något vi politiker måste ta ansvar för. Vi måste se till att det finns ett BUP som hjälper till, fungerande socialtjänst, bra skolor och ett levande centrum. Det här är ju resultatet av något som pågått i årtionden. Idag är det mycket fokus på konsekvenserna av ojämlikheten, inte orsakerna bakom, säger hon och Sissela Nordling Blanco instämmer:
– Det är viktigt att knyta frågor om trygghet till ekonomisk ojämlikhet. Man måste ta bort de skattereduktioner som Alliansen införde för de allra rikaste i samhället. Det handlar om omfördelning och om att på sikt skaffa andra framtidsutsikter för våra unga. Sverige har en väldigt stor strukturell diskriminering mot personer med utländsk bakgrund, som lever i förorten.
En kvinna som har deltagit i trygghetsgruppen är Carolina Sinisalo. Den 19 januari för två år sedan sköts hennes söner utanför porten till det hyreshus där familjen bodde i Akalla. Den ene dog. Den andre sitter idag i rullstol.
– Det är valår i år och det låter så bra det alla partier säger. Men på vilket sätt konkret är ni med oss människor? Mig som mamma till exempel, som fick två barn skjutna mitt på dagen i Akalla. Det låter jättebra, statistik hit, ekonomi dit och jobb hit. Men kommer du inte ut från nian med bra betyg, hur fasiken ska du ut och jobba då?
Anders Österberg undrar om det är okej att han tar Carolina som exempel. Hon nickar.
– När du fick dina två söner skjutna, vilket stöd erbjöd kommunen dig då?
– Inget.
– Exakt. Ingenting. Det är ju bedrövligt. Jag bor också här och de skjutningarna som har skett här ute hos oss är ett trauma. Därför är det så bra att Framtid Järva finns i Rinkeby nu. De har precis börjat så det kommer säkert att bli lite barnsjukdomar i början och inte fungera perfekt direkt. Men man ska kunna ta kontakt med dem om man drabbas av det fruktansvärda som Carro blev drabbad av, eller om man ser att en ung människa är på väg in i kriminalitet.
– Vi har också avhopparverksamheten Sociala insatsgruppen i Rinkeby-Kista som ska jobba för att hjälpa ungdomar som vill hoppa av kriminalitet, inflikar Galina Monsalves, men Carolina Sinisalo är skeptisk:
– Det låter jättebra det ni säger, men allting ska ske senare. Våra barn dör idag.
– Vi socialdemokrater satsar på välfärden. Vi har lyckats med bostäderna, med jobben och lite med skolorna. Vi har tillsatt en extra person på varje ungdomsgård. Vi har Framtid Järva, Sociala insatsverksamheten, föräldrautbildningar och ett bättre samarbete med polisen idag. Vi gör saker men det tar tid. Vi får inte glömma att vi har haft åtta år av moderat politik i Stockholm. Det första de gjorde var att ta bort familjecentralerna och att flytta eller privatisera allting som var landstingsdrivet eller i offentlig regi. Man tömde våra stadsdelar så att de blev spökstadsdelar. Det är konsekvenserna av den moderata allianspolitiken som vi lever idag, säger Galina Monsalves och Nooshi Dadgostar påpekar att det som händer i Rinkeby-Kista också händer i andra städer:
– Det är en nationell kris och en nationell fråga. Det måste finnas en social kontroll för att ett samhälle ska hålla ihop. Det måste finnas offentliga institutioner som skola, socialtjänst och vuxna människor som kan se och upptäcka vad som sker med ungdomarna.
– Det finns mycket man kan göra förebyggande och långsiktigt men vi behöver också agera nu, säger Sissela Nordling Blanco och berättar att F! vill pröva en metod i Stockholm som har testats i USA:
– Group Violence Intervetion har fått ned antalet dödsskjutningar i Boston med 63 procent. Genom samverkan mellan polis, socialtjänst, skola, familj och civilsamhälle byggs det upp ett stöd för att förändra den enskilda ungdomens liv och få bort den från kriminalitet. Det är viktigt att involvera det civila samhället. Vi ser nattvandrande mammor, Trygghet Sätra, föreningen Fuck Våldet och Förorten mot våld. Det finns ett enormt engagemang bland ideella som vet vad problemen är och hur det behöver bli bättre.
Representanten för gruppen för grön omställning menar att kriminaliteten kan minska om man tidigt engagerar barn i till exempel odling. Han berättar att det har presenterats ett medborgarförslag för stadsodling i Järva utan vidare framgång. Omställningsgruppen tycker att Stockholm borde ha en statligt anställd samordnare för stadsodling.
Sedan är speedpanelen över. Men dagen är inte slut. Under ett stormöte antas ett uttalande kring de olika frågorna som har diskuterats i grupperna. Ett uttalande som i grund och botten handlar om att det inte är förorternas folk som ska skuldbeläggas för konsekvenserna av den sociala nedrustning som skett. Att det istället handlar om att ta itu med det faktum att inte bara Stockholm, utan hela landet slits isär av ekonomisk och social ojämlikhet.
Text och foto: Emma Lundström