En redan väldigt utsatt kvinna blir våldtagen av fem män i en trappuppgång i Fittja. I fyra timmar. Utan att någon ingriper eller slår larm. Polisens utredning av fallet är så slarvigt utförd att tingsrätten inte kan fälla männen utan anser sig tvingad att ge en friande dom. Hur är det möjligt idag, i Sverige?
Det är möjligt därför att människor har olika värde i det här landet. Inom rättsväsende och polis har kvinnor lägre värde än män, och kvinnor som lever i utsatthet har betydligt lägre värde än kvinnor som inte gör det. Dessutom har sexualbrott inte någon särskilt hög prioritet i polisens arbete. De kanske inte uppfattas som riktigt riktiga brott. Åtminstone är det så det ser ut utifrån. Eftersom polisen misslyckas så kapitalt med att skydda utsatta kvinnor. Misslyckas så kapitalt med att fälla våldtäktsmän. Misslyckas så kapitalt med en gruppvåldtäktsundersökning att de, till exempel, ska ha undersökt fel trapphus i Fittja. Dessutom har resultaten av vissa delar av den tekniska undersökningen inte varit klara i tid till rättegången. Svårt med den tekniska bevisningen då.
”Bevisningen räcker inte för att någon ska kunna dömas” sade chefsrådman Erica Hemtke när hon meddelade tingsrättens beslut i tisdags. Tacka fan för att den inte räcker om polisen inte ens tog sig tid att leta fram rätt trappuppgång. De åtalade männen nekar till brott och menar att kvinnan hade sex med dem frivilligt, i utbyte mot droger. På vilket sätt är det frivilligt?
De friade männen överväger att begära skadestånd för sin tid i häktet. Skadestånd? För att ha våldtagit en drogberoende kvinna i en trappuppgång och sedan tvingas stå till svars för det, åtminstone till en viss gräns. Dra åt skogen. Den enda som borde kunna söka skadestånd är kvinnan.
Med tanke på domstolens högst ovanliga och mycket hårda kritik mot polisutredningen så får vi hoppas att det görs vissa omtag av polis och åklagare inför det tämligen självskrivna överklagandet till hovrätten. Dessutom måste det här bli en väckarklocka som tvingar polis och åklagare att göra sitt jobb i framtiden. Domen visar med otäck tydlighet att alla inte är lika inför lagen i dagens Sverige.
Emma Lundström
