Benbryteforsen i Piteälven. Foto: IJerry MagnuM Porsbjer /wikimedia cc-by-sa
Under lång tid har läget sett ganska dystert ut för många av de svenska älvarna. Laxar, flodpärlmusslor, uttrar och öringar har lyst med sin frånvaro och de ekologiska rapporterna har inte varit munter läsning. Men detta kan nu komma att ändras. Åtminstone delvis. I sommar påbörjades nämligen det största älvräddningsprojektet i sitt slag i Sverige någonsin.
I fem år kommer myndigheterna i Norrbotten och Västerbotten att arbeta med att biologiskt återställa hela eller delar av sex vattendrag efter tidigare flottningspåverkan. Det innebär framförallt att arbetslag ska försöka placera ut de stenar som rensats bort från älvbottnarna och på många håll ligger staplade längs älvfårorna sedan kanske hundra år tillbaka. Sammanlagt omfattar projektet cirka 20 mil älv och det har tagits fram i samverkan med lokala aktörer längs de berörda vattendragen.
Det är Lögdeälven, Åbyälven, Byskeälven, Piteälven, Råneälven och Kalixälven som berörs av restaureringsprojektet. De är alla påverkade av så kallade flottledsrensningar – alltså rensningar för att underlätta timmertransport – och ingår även i det europeiska Natura-2000-nätverket. Nu ska de förhoppningsvis återigen bli en naturlig livsmiljö för arter som flodpärlmussla, lax och öring i ett projekt som dessutom ger arbetstillfällen i de båda länen.
Projektet är det geografiskt största svenska naturvårdsprojektet genom tiderna, kostar 124 miljoner kronor och heter ReBorn, Restoration of Boreal Nordic Rivers. Det finansieras i hög grad av EU:s LIFE-fond som pytsar in cirka 74 miljoner. Resterande del utgörs främst av nationella medel där Havs- och vattenmyndigheten står för cirka 42 miljoner. Myndighetens avdelningschef menar att satsningen är ett försök att rädda hotade arter och samtidigt nå flera miljömål, som kraven på miljökvalitetsnormerna för vattenmiljön.
Under flottningstiden rensades och smalnades bäckar, åar och älvar av för att fungera som kanaler i transporten av timmer till sågverken vid kusten. Därför handlar restaureringen om att försöka få en bild av hur vattendraget och strandmiljön såg ut och fungerade för ungefär 200 år sedan, och därefter omsätta bilden i praktiken genom att placera ut stenar och återskapa älvarnas naturliga utseende. Därigenom hoppas man få fart på insektsfloran och skapa komplexa, varierade livsmiljöer för de hotade arterna. Projektet ska bland annat ge minst 2 300 nya lekbottnar för öring och lax.
För omkring tio år sedan beslutade EU att alla vattenförekomster i hela EU ska ha uppnått en god ekologisk status senast 2021. EU:s vattendirektiv kräver bland annat att älvarna ska ha en rik biologisk mångfald. ReBorn är ett led i Sveriges försök att leva upp till de här kraven, men det räcker inte på långa vägar.
Förutom att de berörda älvsträckorna bara är en liten del av alla sträckor som skulle behöva återställas – enligt länsstyrelsen i Västerbotten finns det 800 mil avlysta allmänna flottleder bara i länet – fortsätter kraftbolagens regleringar att förstöra för östersjölax, havsöring och ål som försöker vandra upp till sina lekplatser. Alla svenska vildlaxar föds i sötvatten för att sedan vandra ut i Östersjön. För att fortplanta sig måste de återvända till sin födelseplats, kan de inte det så dör stammen ut, något som hänt i många älvar.
Det är länsstyrelsen i Västerbotten som är projektägare för ReBorn som koordineras tillsammans med länsstyrelsen i Norrbotten. Förutom Havs- och vattenmyndigheten så är både Skogsstyrelsen, Nordmaling och Gällivare kommuner inblandade i projektet som alltså kommer att pågå till 2021 om allting går som det är tänkt.
Emma Lundström
