I skrivande stund är det bara några timmar sedan Alliansen tog fram den största trumman de hittade och, med stöd av SD, väckte misstroendevotum mot de ansvariga statsråden. Det handlar förstås om Transportstyrelsens IT-affär, där sekretessbelagda uppgifter om svenska körkort och fordon lämnats ut till privata aktörer olagligen. Att regeringen skött affären illa är ganska uppenbart, men Alliansens höga svansföring kan inte läsas som något annat än ren medial strategi. De är väl medvetna om att det lika gärna kunde varit under deras styre som skandalen, eller någon likartad, briserade. Vi får politiskt spel, när det vi skulle behöva är en offentlig utvärdering kring följderna av att skattefinansierad verksamhet förläggs till privata utövare.
Den som kallar sig socialist har till döddagar fått höra förnumstiga ord om den sovjetiska ekonomins ineffektivitet; hur ingen kände ansvar eller iddes ta initiativ, med ett enormt resursslöseri till följd. Eller sedelärande berättelser om den svenska byråkratin inom ”offantlig sektor” där ineffektivitet och tröghet rådde. Det är ändå beskrivningar med grund i sanna förhållanden. Varje ekonomiskt system för produktion av varor och tjänster bär på sina styrkor och sina svagheter. Det ironiska är bara hur kritikerna av den gamla ordningen kunde vara så fullständigt blinda för riskerna som följde när marknadsprinciper blev ordningen för dagen.
Detta är förstås inte första gången vi skrivit om New Public Management och alla negativa följder som kommer av att det offentliga drivs för att efterlikna privat verksamhet, men kanske är Transportstyrelsens IT-affär det mest flagranta exemplet på skevheterna som uppstår. På intet sätt är det ett bevis på att socialdemokrater är mindre ansvarskännande i sitt förvaltande av Sverige, utan en direkt och förmodligen ofrånkomlig följd av att släppa in vinstintressen och privata aktörer allt längre in i de delar av samhället som tidigare skötts offentligt.
Det som skett är på sätt och vis inte heller nytt. Det finns oräkneliga exempel på vinstintressenas inverkan på driften i välfärden. Hur transparens bytts ut mot hemlighetsmakeri, ämbetsmakt mot upphandlingsreglernas underbudsvälde och byråkratisk noggrannhet mot forcerad vinstmaximering. Offren är misskötta äldre, övergivna elever och sönderarbetad personal – vilka väger lätt på vågen.
Nu har vi en situation som visar på hela nyordningens vansinne. Hela Natoanhängarhögern, som ser ryska påverkanskampanjer bakom vartannat kultursideinlägg och som letar spionubåtar på gryniga semesterfoton; vad kan ryska spioner förvänta sig ta del av för känslig information som inte redan svenska myndigheter spridit till serbiska tekniker utan säkerhetsprövning? Nu är inte detta ett försök att trumfa liberalerna i paranoia kring hur utsatt Sverige är för utländska (läs ryska) intressen, utan ett försök att sätta saker i sina rätta proportioner. I skuggan av ubåtsjakter har information om samtliga svenskregistrerade fordon, såväl militärens som polisens, helt frivilligt lämnats ut genom en kedja av privata utförare, alla indirekt avlönade med svenska skattekronor.
Det är ingenting annat än dogmatisk marknadstro och det måste upphöra nu. Första steget är att kräva ett stopp för outsourcing av verksamhet som måste styras offentligt, från sophämtning till Transportstyrelsens register.
