Ockupanterna på Sollefteå sjukhus har stort folklig stöd. Foto: Emma Lundström
Idag har BB-ockupationen på Sollefteå sjukhus pågått i 50 dagar. Hittills har hundratals människor deltagit i ockupationen. Stefan Sundström har hunnit göra en låt om den. Den har fått Jonas Sjöstedt att ställa politiska vårdkrav på vårbudgeten. Och den har rest land och rike runt i form av dockan Gudrun Svea Ådalia. Stödet har vuxit lavinartat och de enda som inte verkar ta situationen på allvar är de politiker som fattade beslutet om att lägga ned BB och akutsjukvård på sjukhuset. Därför fortsätter ockupationen med ständigt växande kraft.
– Den rullar på. Det folkliga stödet är lika stort som från början. Ockupationspärmen är hela tiden fullbokad två veckor framåt och om någon hoppar av finns det en lång lista på människor som kan hoppa in istället. Idrottsklubbar, pensionärsföreningar, ungdomsföreningar och flera företag är med och ockuperar. I förrgår ockuperade Ramsele/Edsele PRO. Men mest är det vanligt folk, privatpersoner, som sitter, berättar Sebastian Gunnesson, en av dem som var med och drog igång ockupationen. Han beskriver också hur det folkliga stödet har vuxit över hela landet:
– Människor hör av sig från i princip hela Sverige dagligen och frågar hur man kan hjälpa till. En hel del vill komma på sin semester och ockupera BB.
Gudrun Svea Ådalia har en egen sida på Facebook. Hon har bland annat varit på Karolinska och på Halmstad sjukhus. Åkt Vasaloppet och besökt Piteå. Dockan har till och med nyligen varit i Tyskland och Sebastian Gunnesson berättar att det nu finns en efterfrågan på pins och tröjor till stöd för ockupationen även där. Men beslutsfattarna i Västernorrlands län har inte reagerat särskilt mycket:
– Vi har väl fått någon signal om att man ska utreda igen om andra aktörer kan vara aktuella. Samtidigt har sådana signaler kommit flera gånger tidigare och vi törs inte tro på att det faktiskt finns någon verkstad bakom det.
Ockupanterna ser inte särskilt positivt på att landstingspolitikern Eva Back ska åka ned till Rosenbad för ett möte med sjukvårdsminister Gabriel Wikström i slutet av mars. Det handlar ju om förlossningsvården. De hade hellre sett att My Larsson mött Wikström. My Larsson är Junselesossen som i somras tvingades lämna S-gruppen i landstingsfullmäktige i Västernorrland efter att hon röstat emot sitt parti och för ett bevarande av akutvården i Sollefteå.
– Eva Back har drivit nedläggningarna väldigt hårt. Vi hade velat ha en schysst representation på mötet i Rosenbad eftersom vi är ett så delat län, säger Sebastian Gunnesson.
Han berättar att det märks att Landstingspolitikerna sitter flera mil från Sollefteå.
– Många av de ansvariga politikerna har inte ens kommit på besök. En förhoppning från vår sida är att de faktiskt möter ockupanterna och diskuterar det här på plats. Så att de också får se att ockupationen består av alla sorters människor. Allt från lokförare från Långsele till barnmorskor och barn. Man skulle önska att politikerna såg hur extremt pressad vårdsituationen blir nu. Vår akutsjukvård är ju också borta nu och vårdpersonalen måste fatta svåra beslut: ska man välja att skicka iväg en gamling som kanske inte klarar av den långa resan? Man kan önska att de såg allvaret i det här, att vi är människor. Att de kom och mötte oss och såg att det inte är något påhitt, säger han och fortsätter:
– Det har varit som ett skyttegravskrig i ett och ett halvt år. Man ligger och skjuter och duckar när vi egentligen skulle behöva gå in i närstrid och möta varandras argument. Dialog med medborgarna är viktigt. Men jag tror inte att beslutsfattarna var beredda på det här. Det var väldigt länge sedan det hände att folk faktiskt var arga och kunde välja att vara så engagerade. Men nu måste det bli en ändring för det är ju folket som väljer ändå, i slutändan.
Sebastian Gunnesson. Foto: Privat
Sebastian Gunnesson har flera starka minnen från ockupationsveckorna. Han beskriver hur fint det varit att komma till sjukhuset och se små barn springa runt iförda ockupationsväst samtidigt som det sitter gamla tanter och ockuperar.
– Det är väl det här med att alla människor kämpar åt samma håll och att det är ett gott håll. Att det är en bra sak man kämpar för: att det ska kunna födas barn. Och kvinnors sjukvård. Vi måste ha kvinnor här, annars blir glesbygden ännu glesare än vad den är, säger han med ett skratt och fortsätter:
– Det är otroligt att så många människor har gått ihop om en bra sak. Alla diskussioner som sker och människor som möts. Det kommer ju besök från Umeå och Stockholm. Folk svänger förbi för att kolla läget. En läkare åkte buss upp till Sollefteå för att vara med och ockupera. På Karolinska vill de ha 200 pins för att visa stöd.
Men det starkaste minnet tycker han ändå är tv-intervjun med Emma Andersson. Hon som tjugotre dagar efter att BB i Sollefteå stängdes blev den första som tvingades föda i bil. hennes förlossning skedde vid en rastplats nära Sidensjö utanför Örnsköldsvik.
– Det kan jag säga att det var en av de starkaste sakerna. Den tv-intervjun. När de gick tillbaka till nyhetsankaret. Hon brukar vara tuff men hon var uppriktigt tårögd. Det är bra att det kommer fram. Det här är verkligheten. Sen kan man ju säga: flytta till stan då för guds skull. Men det går ju inte att alla gör det. Och alla vill inte det heller.
Jonas Sjöstedts besök på Sollefteå sjukhus resulterade i att han i förra veckan gick ut och gjorde förlossningsvården till en fråga för vårbudgeten genom att ställa krav på rejält extrastöd till vården redan i år. Vänsterpartiets ledare menar att krisen inom förlossningsvården är akut och att det krävs en storsatsning som inte bara blir en engångssatsning.
Sebastian Gunnesson tror inte att det kommer att påverka de lokala beslutsfattarna:
– Även om man skulle skjuta till hundra miljoner till de här landstingspolitikerna så tror jag inte att de skulle göra någonting eftersom det är en politisk strategi att lägga ned. Man vill lägga ned.
Trots det ser han positivt på framtiden.
– Jag är hoppfull eftersom vi kommer att fortsätta. Det här är ingenting som blåser över. Det har att göra med en väldigt viktig sak, säger han och radar upp allt det som Sollefteå har förlorat. Det pratas återigen om att Skatteverkets kontor ska läggas ned. Dessutom slutar landstinget att betala hyra för ett textilmuseum som därför måste flytta till Härnösand:
– Verksamheter tas ifrån Sollefteå hela tiden för att centraliseras, ofta till Sundsvall om det gäller länet. Samtidigt som vi levererar. Man sätter upp nya vindkraftverk, vattenkraften puttrar på, skogen avverkas och vi betalar en av Sveriges högsta skatter. Genom att konstant skära ned och ta bort skapar man människor som inte har någonting att förlora längre. Och när du inte har någonting att förlora så kan du strida för evigt. För det kan bara bli bättre, vad du än gör. Vi har fått så mycket stryk, speciellt det senaste året, så vi ser bara en ljusare framtid. Vi kommer inte att ge oss.
Emma Lundström
Läs också:
BB-ockupanterna i Sollefteå: ”Vi stannar så länge det krävs”
Ockupanterna i Sollefteå: “Vi lyssnar på folkviljan”
Brinnande avstamp för vårdupproret: “Vi kräver att de folkvalda politikerna ska lyssna”
Jonas Sjöstedt: “Jokkmokkupproret är välkommet”
Päivi Vilkkavaara från vårdupproret: “Det har spridit sig explosionsartat”
“Arbetsmiljön är fruktansvärt tuff”
Ådalen reser sig mot vårdnedläggningar
Om slitna händer och doften av kokkaffe
Välfärdsfestival i Stockholm: När de som går på knäna reser sig och säger ifrån
Sossarna i Umeå vägrar lyssna på valresultatet
Hälsningar från det nedskurna landet
