► Tidningen Filen har motarbetats av Kriminalvården
► ”Ett stort demokratiproblem att fångarnas röster tystas”
► Redaktionen hoppas kunna komma tillbaka
Tidningen Filen, landets sista tidning för fångar och det enda forumet med ambition att företräda fångkollektivet, föra ut berättelser om livet som frihetsberövad och kritisera de myndigheter som låser in folk, tvingas nu lägga ner.
– Kriminalvårdens motarbetande fick oss till sist på fall. I början av 2000-talet gjordes en rad olika tidningar av fångar inne på anstalterna. Men från och med mitten av 2000-talet omöjliggjorde Kriminalvården detta med hänvisning till säkerheten. Filen, som funnits i fyra år, har gjorts av en redaktionsgrupp på utsidan, säger Filens redaktör Olle Eriksson i ett pressmeddelande från tidningens redaktion.
– Det är ett stort demokratiproblem att fångarnas röster tystas.
I början av 2000-talet var det möjligt att driva fångtidningar inifrån fängelserna. Men Kriminalvården motarbetade aktivt alla försök och initiativ att göra fångarnas röster hörda i samhället. Enligt Filens redaktion har engagerade fångar nekats permissioner och hotats till tystnad av Kriminalvården. Filen har därför gjorts utanför murarna, men det har huvudsakligen varit fångarna som fyllt den med material.
– Tillsammans med alla frihetsberövade skribenter har vi riktat skarp kritik mot bunkrarna, mot ockerpriser i fängelsekioskerna, den undermåliga skolverksamheten, de långa häktningstiderna, de omänskliga förhållandena på flyktingförvar och inom psykiatrin. Vi har lyft fram riksdagspartiernas reaktionära och populistiska linjer som går stick i stäv med all forskning på området. Vi har lyft fram försök till förändring som bedrivits genom förtroenderåden och olika enskilda initiativ.
Fångkampen har alltid stått på två ben, förklarar tidningen Filen: Det ena benet är fångarna själva som organiserar sig i förtroenderåd, genomför strejker och anmäler missförhållanden. Det andra benet representeras av alla dem på utsidan som solidariserar sig med fångarna; anhöriga, politiska aktivister, forskare, journalister och socialarbetare som på olika sätt hjälper fångarna att göra sina röster hörda ut i samhället och bidrar till att fångarna kan kommunicera sinsemellan. Men nu minskar sympatierna på utsidan och det blir svårare att driva en ideell tidskrift om fångarnas situation.
– En stor bidragande orsak är den allmänna samhällsandan som skapats av årtionden av välfärdsslakt. Ett land där man tar hand om varandra, har ersatts av ett individualistiskt synsätt där var och en är sin egen lyckas smed. De som misslyckas och slås ut på grund av fattigdom, missbruk, psykiska problem – de vanligaste faktorerna till varför folk hamnar i fängelse – och så vidare har sig själva av skylla. Det är en sorglig utveckling i ett land där antalet miljardärer är fler än någonsin och där klyftorna mellan dem som har och dem som inte har är större än vid rösträttens intåg, berättar Filenredaktionen.
– Vi som arbetat i Filenredaktionen har försökt att vara detta fångkampens andra ben men vi har varit för få och gått på knäna, avslutar redaktionen, men förklarar att man hoppas att tidningen trots allt snart ska kunna återuppstå.
Per Leander
