Protester i Rabat, Marocko. Foto: Samia Errazzouki
► Polisvåld och sociala orättvisor upphov till gatuprotester
► Började i Rif-regionen, men har spridit sig över hela landet
► Kommer olägligt mitt i regeringsförhandlingar och COP22
De sociala protesterna i landet fortsätter två veckor efter att fisksäljaren Mouhcine Fikri krossades till döds när han försökte rädda sin beslagtagna fångst i en sopbil i staden Al-Hoceima. Protesterna har spridits från den nordliga Rif-regionen över hela landet och på söndagen rapporterade nyhetsbyrån AP att 2000 personer i huvudstaden Rabat marscherat till parlamentet för att protestera. Skyltar med budskap som ”Vi är alla Mouhcine” och ”Nej till förnedring” ska ha rests. I grannlandet Tunisien och utanför marockanska ambassader i bland annat Frankrike har människor manifesterat sin solidaritet med proteströrelsen.
Mouhcine Fikri hade enligt polisen inte rätt att sälja sin svärdfisk varför en sopbil hade kallats fram för att förstöra fångsten och enligt vittnen så beordrade polisen föraren att sätta igång soppressen när Fikri försökte rädda fisken. Det var, enligt de lokalbor nyhetssajten New Arab pratat med, inte första gången Fikri trakasserats av polisen.
– Han arbetade hårt och det var inte första gången de beslagtagit fisk som tillhörde honom, sade fiskhandlaren Hicham Khaldi.
Myndigheterna har gripit 11 personer som anklagas för att utan uppsåt har orsakat Fikris död men många litar inte på att rättvisa kommer att skipas. Fallet har jämförts med den tunisiske grönsaksförsäljaren Mohammed Bouazizi i staden Sidi Bouzid vars självbränning 2011 utlöste en upprorsvåg över hela Nordafrika och Mellanöstern. Bedömare tror dock inte att den sociala protestvågen är början på en revolution i den nordafrikanska monarkin. Intissar Fakir vid Carnegie Endowment for International Peace säger dock till nyhetssajten New Arab att protesterna ändå kan leda till förändringar.
– Kanske blir det här början på förståelsen att den här ingrodda kulturen av brist på ansvarsutkrävande och detta förakt och denna likgiltighet inför medborgarna måste förändras, säger hon.
Den arabiska våren nådde Marocko i form av 20 februari-rörelsen redan 2011. Den mäktige monarken Mohammed VI bemötte protesterna med konstitutionella reformer och en islamistledd regering under Rättvise- och utvecklingspartiet PJD tillträdde 2011. Premiärministern Abdelilah Benkirane (PJD) har under mandatperioden genomfört åtstramningar av pensionssystemet och drivit en marknadsliberal ekonomisk politik. Landet har i år drabbats av en torka som slagit hårt mot Marockos viktiga jordbrukssektor. De djupgående sociala problemen i landet kvarstår alltjämt, enligt officiell statistik är över 20 procent av landets ungdomar utan arbete men mörkertalet stort. Många tvingas försörja sig i den informella sektorn som till exempel gatuförsäljare. Mariam El Maslouhi, en holländsk-marockansk psykolog, säger till nätsajten al-Monitor:
– Marocko är ett land som systematiskt trakasserar gatuförsäljare som olagligförklaras i namn av moderniteten. Det är en diktatur och parlamentet betyder inte så mycket när det finns en mäktig Makhzen [en term som beskriver den ekonomiska och politiska makteliten] och ett kungahus där kungen bestämmer all politik, konstaterar hon.
I valet i oktober blev PJD största parti och Benkirane utnämndes återigen till premiärminister av kungen Mohammed VI. Valsegraren saknar dock egen majoritet och måste bilda en koalitionsregering, troligtvis med det sekulära PAM som kampanjat mot ”islamiseringen” av Marocko under islamistregeringen. Protesterna kommer olägligt för de styrande, mitt i regeringsförhandlingarna och samtidigt som landet är värd för FN:s klimattoppmöte COP22.
Arash Gelichkan
RIF
■ Rif är en region med en lång historia av motstånd mot kolonialismen, här utropades den kortvariga men legendariska Rif-republiken 1921 i trots mot spanjorerna och den marockanska sultanen Yusef. Såväl republikens flagga som bilder på republikens grundare, den berbiska gerillaledaren Abd el-Krim, har synts i de senaste testerna.
