Ny forskning kring gruvmotstånd: ”Platsen har oerhört stor betydelse”

Roine Viklund. Foto: Emma Lundström

De senaste årens omfattande protester mot gruvexploatering runtom i Sverige har spridit många ringar på vattnet. En av dessa återfinns i forskningsvärlden och är ett resultat av att det folkliga upproret tog regeringen på sängen. Makthavarna ville förstå varför gruvprospekteringarna väckte sådan ilska och gjorde som regeringar gör: lägger ut ett uppdrag.

Regeringens häpenhet ledde till tre stycken projekt bekostade av Formas, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbotten. Dessa fick i uppgift att ta reda på hur det kom sig att det blev sådana protester kring gruvetableringar på platser som Kiruna och Gállok i Norrbotten, och Rönnbäck i Västerbotten. De tre platserna blev också forskningens huvudobjekt.
Roine Viklund från den humanistiska tankesmedjan Humtank är en av de forskare som deltagit i projekten. Han är lektor och forskare i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet, LTU, och berättar att de nu befinner sig i slutskedet efter flera år av djupintervjuer med olika aktörer.
– Det har varit jätteintressant. Vi har haft gruppsamråd både i Rönnbäck och i Jokkmokk. I Jokkmokk blev det faktiskt så att vi fick till stånd att kommunen började med kommundialoger. Det var fyra tillfällen som kommunen bjöd in till och det var väldigt många som fick ge sin syn på saken, säger han och menar att det viktigaste som forskningen har visat är hur viktigt det är att inte glömma bort att involvera människorna som bor på platsen:
– Man måste försöka ta in dem i processarbetet i ett tidigare stadium och det måste finnas någon form av förutsägbarhet i systemet för alla parter. Statsmakten har under lång tid tagit flera steg tillbaka när det gäller den här typen av frågor och tycker att det ska lösas lokalt med samråd och sådana saker.

En sådan process kallas deliberativ och enligt Roine Viklund är det en bra idé i teorin men fungerar sällan i praktiken:
– Vi kan konstatera att det är väldigt, väldigt svårt att mötas på det sättet när man har så väldigt olika ståndpunkter. Tanken är fin: man träffas, diskuterar, lyssnar in för- och nackdelar kring olika saker, och enas sedan i ett gemensamt beslut. Men vår forskning visar klart och tydligt att det inte fungerar. Enligt våra undersökningar är det bara några få som har ändrat ståndpunkt under den här processens gång, säger han och påpekar att det därför krävs stora förändringar i hela processarbetet. Det lokala inflytandet måste finnas där från allra första början och hela processen igenom, inte som ett hafsverk på slutet:
– Hur det rent praktiskt kan se ut är svårt att säga. Det är juridiska frågor och jag är ingen jurist. Men frågan om markanvändning är central och det är så otroligt många konfliktlinjer i det här.

Han menar att konfliktlinjerna inte bara går mellan lokalsamhällena och företagen, utan även inom lokalsamhällena:
– Det går mellan dem som är för tillväxt och dem som på något sätt ifrågasätter tillväxttanken, att man hela tiden ska växa och bli större och större. De går också mellan olika samiska grupper. Det ser man bland annat i fallet Rönnbäck. Där är konflikterna väldigt djupgående och leder historiskt tillbaka till tvångsförflyttningen av Karesuandosamerna och renbeteslagen från 1972 som innebär att alla rättigheter är knutna till samebyn och att de samer som inte tillhör samebyn står helt utanför, säger han och tillägger att det är så många olika konflikter som bubblar upp att det för forskarna har varit jätteviktigt att ha den historiska kontexten klart för sig:
– Det är jättesvårt att ha hela kontexten från början. Det är något som kommer efter hand. Man kan läsa sig till en del men det är även väldigt, väldigt viktigt att höra på människornas berättelser.

Förutom behovet av att lyssna på lokalbefolkningen har projekten också visat att platsen har oerhört stor betydelse, berättar Roine Viklund:
– Platsen används olika av olika människor och som en förstärkare av egna argument när man ger sig in i debatten. Till exempel kan vi se att de som har långa släktled bakåt på platsen menar att det gör deras ståndpunkt mer legitim än den hos en som bara har kommit in för två generationer sedan. Platsen har betydelse som kulturbygd och kulturlandskap. Den har betydelse genom att samer har haft flyttleder där. När människor pratar om sin egen anknytning till platsen så blir det väldigt känslosamt och en viktig bäring för deras ställningstagande. På samma sätt så förminskar man andra gruppers anknytning och känsla för platsen. I flera av våra intervjuer tar det sig uttryck i att man till exempel säger om Rönnbäck att ”där finns ju ingenting”. Sedan har vi ju också företagsledare som Clive Sinclair Poulton som sade ”What local people?”. De som vill etablera en gruva tar gärna bort platsens betydelse. Man föringar det på något sätt, för att få det lättare att få till stånd sin plan. Det finns många platser som för en engelsman eller en Londonbo kan ses som obebodda urskogar och orörd natur, när det i själva verket är kulturbygder och heliga platser som använts i hundratals, kanske tusentals år. Det finns ju oerhört viktiga saker att ta hänsyn till.

Även om Roine Viklund inte har varit med på alla möten med lokalbefolkningen på de tre platserna, eftersom han ibland har varit upptagen med att läsa källmaterial, så är hans upplevelse att projekten till största delen har bemötts positivt:
– På det sista mötet vi hade med grupperna så fick de svara på om de tyckte att det varit värt det att ingå i forskningsprojektet. De allra flesta sade ja, även om många tyckte att det var jobbigt att sitta i samma rum som personer som de haft starka konflikter med. En del tyckte att det var så jobbigt att de hoppade av vilket var jättesynd. Men på det stora hela så tror jag att det har varit bra.
Innan semestern har forskarna arbetat med att få ihop en första rapport som nu har gått ut på remiss till dem som har intervjuats i projektet. Om de godkänner utkastet kommer en fullständig rapport att publiceras till hösten. Frågan är hur forskningen sedan kommer att användas och om den kan leda till verklig förändring i processen. Risken är att den inte leder till att lokalbefolkningen får verkligt inflytande över prospekteringsbesluten utan att samråd och dialog bara används som ett sätt att blidka opinionen och ge legitimitet åt beslut som människorna på plats till syvende och sist inte har något att säga till om.

Text och foto:
Emma Lundström

 

Tidigare i Internationalen:

Lyssna till folket och inte till Bergsstaten

Ojnare ger kraft åt samisk mobilisering

Ojnareskogen är en gräsrotsseger

Ojnareskogen är förhoppningsvis bara början

Ojnareskogen – skyddas eller skövlas?

Gállok Protest Art på Cyklopen

Landgrabbing pågår i Sverige

”Sven-Erik Bucht älskar gruvor”

Gruvbolaget gömde pengar i skatteparadis

Om tvångsförflyttningar och förgiftade sångsvanar

Gruvmotstånd på liv och död

Frackingmotståndet – inte Putins förtjänst

Inte bara för Ojnareskogen

De smarta telefonernas baksida

Miljöpartiet backar inte upp Ojnareaktivist

Ojnareskogen: ”Det är inte kört förrän hålet är grävt!”

Sametinget tar ställning i gruvfrågan

Suohpanterror vill avkolonisera Sápmi

Ojnareskogen inte glömd

Ojnareskogen i rätten igen

Kallakaktivister inför rätta

I väntan på upphörandet

En annorlunda Jokkmokks marknad

Sametinget om gruvboomen: “Vår själ finns i markerna”

Om gruvboomens smutsiga baksida

Maud Olofsson om gruvmotståndet: “Folk kan inte skilja på miljoner och miljarder”

Farligt att blunda för framtiden

Det nya året kan blomstra ur det gamlas grogrund

Lönnmordet på landsbygden

Länsstyrelsen sågar Kallakgruva

FN sätter stopp för gruva i Rönnbäck

“Vad väger en framtid?”

Henrik Blind om sommarens kamp: “Det är så mycket större än Kallak”

Socialistiskt Forum Umeå 2013: “Så länge tillväxt är ordet, är vi körda”

Kallak och tystnaden

Kallak: allt skarpare läge

Kallak: kampen om framtiden

Provbrytningen uppskjuten i Kallak

Blockad pågår i Kallak

Glädjebeskedet i Ojnareskogen – en milstolpe i miljökampen

En glimt av glädje från Ojnareskogen

Ödestimmar från Ojnareskogen

Klockan 08.45 ska jag vara i Ojnareskogen

Dags att skydda Jokkmokk

Ringarna på vattnet…

Att stjäla mineral från Afrika

Nu gäller det för Ojnareskogen

På vem lyssnar rätten? Folket eller bolaget?

Protestdag mot gruvboom och asylpolitik: ”Det är vi som är folket!”

Till sosseledningen: byt fokus nu!

Dem vi skyldiga äro

Ojnareaktivist inför rätta

Ojnare: på kort eller lång sikt?

När kakan är äten är den borta

Ojnarerörelsen fortsätter

Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: ”Slaget ska inte gå förlorat”

Vad sker i Cajamarca?

Bädda inte för miljökatastrofer

Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!

HD ger andrum för Ojnareskogen

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

 

Dela