![Taxichauffören Allonias Sebhatu Foto: carina wellton](http://www.internationalen.se/wp-content/2016/03/Allonias_Sebhatu-foto_carina_wellton.jpg)
Taxichauffören Allonias Sebhatu Foto: Carina Wellton
► En yrkeskår nedtryckt i stövelskaften har börjat resa sig.
► Internationalen har pratat med taxiföraren som vägrade ge upp
I kvällstidningarna rubricerades det som ”taxikaos”. Sittandes i sina bilar protesterade hundratalet taxichaufförer utanför Taxi 020 och Taxi Kurirs kontor. Samtidigt hävdar arbetsgivarsidan att det bara rör sig om en liten klick gnällspikar inom en förarkår som till övervägande del är nöjda med sina villkor. För att reda ut turerna har Internationalen pratat med Allonias Sebhatu; en av kämparna inom Stockholms taxikår.
Det framgår snabbt vilken härva situationen är. Taxibolagen Taxi 020 och Taxi Kurir ägs båda av den starkt kritiserade Fågelviksgruppen (i sin tur ägd av olika riskkapitalbolag i flera led) som i november lyckades underbjuda till sig upphandlingen av färdtjänsten i Stockholm – trots att företaget kritiserats starkt av både resenärer och anställda. Sedan avtalet trädde i kraft i februari har bägaren slutligen runnit över för taxiförarna.
Jag frågar om de senaste veckornas utveckling, men Allonias går tillbaka till början. Han är helt tydlig med att detta är en flerårig berättelse. Upphandlingen av Stockholms Läns Landstings färdtjänstavtal är bara del i en utdragen historia, om en marknad totalförstörd av mygel och underbudskrig – och om organisering – som tog sin början sensommaren 2013. Allonias, som fått sparken från Taxi Kurir när han arbetat för bättre villkor, grundade då tillsammans med ett gäng kollegor ”Taxiklubben”, som var tänkt att utvecklas till en fackklubb att ansluta till Transportarbetareförbundet. Målet var att tvinga fram kollektivavtal inom hela taxibranschen. Arbetsköparna svarade med att slå ned på de aktiva. Allonias tid som arbetslös organisatör skildras i Johan Palmgrens dokumentär Taxiklubben från i år.
– Det var en mycket jobbig tid. Vi fick inget genombrott, men det var organisering i det tysta. Alla inblandade drabbades mycket svårt, men vi organiserade oss.
Samtidigt har villkoren stadigt försämrats.
– Situationen är helt ohållbar i hela branschen. Det är omöjligt att gå runt när till och med bolag stjäl från förarna genom att hålla inne lön. Taxiklubben har gjort en anmälan mot åkare till skatteverket, där förare luras på tio tusentals kronor på ett år. Men när de fälls sätter de bara företaget i konkurs och startar upp nytt. Det är alldeles för svårt att ge näringsförbud i Sverige. Så här blir det när företagen bjuder under varandra. Det enda de kan ta av är förarnas löner. Alla ger sig på varandra; åkarna på förarna och förarna kör svart.
Det har varit mycket svårt att organisera brett bland förarna, men med det nya färdtjänstavtalet är det som om gränsen för vad förarna kan ta är passerad.
– Ingen är rädd längre, säger Allonias Sebhatu.
Vad säger du om uttalandet från Taxi 020:s vd Claes Löfvenberg, om att det bara är en liten del av förarna som är missnöjda?
– Vi får bara lögner tillbaka från ledningen. De säger att vi tjänar 25 000 när det är kanske 10 000 efter skatt. Och med nya avtalet har våra löner försämrats med mellan 9 och 17 procent. Det är svårt att räkna exakt eftersom det inte finns några fasta löner och det beror på vilken tid på dygnet du kör, men man kan säga att det blir en försämrad lön med 4000 kronor i månaden.– De ljuger också om protesterna. Vi är några hundra som protesterat öppet, men det är bara fler och fler som strejkar genom att inte ta körningar. De låter bilen stå. Företaget drabbas av vite när körningarna uteblir. Även om det är olagligt brukar de tvinga förarna själva att betala vitet, men nu stänger många av taxametern helt och då kan de inte göra så längre. Det är ett jättestort problem för företagen och det är fler hela tiden som gör så här. Så man kan säga att vi protesterar på två nivåer, det viktigaste är inte synligt.
Vad sker nu framöver?
– Vi fortsätter protestera. Nästa demonstration är torsdag 31 mars. Vi kommer att demonstrera varannan vecka så länge vi inte får igenom våra krav.
Har ni brett stöd bland förarna?
– Det väller in samtal och mejl med stöd och folk som vill gå med. Vi håller på att omorganisera hela Taxiklubben för att kunna ta emot alla. Tidigare ville vi bli en fackklubb, men nu är Taxiklubben mer som en opinionsbildare. Vi uppmanar alla att gå med i facket.
– Vi har inget kollektivavtal så vi har inte fredsplikt och det använder vi oss av. Vi vill ju inget annat än att ha ett riktigt kollektivavtal, utan minus och utan plus. Men så länge de inte erbjuder oss det så kommer vi protestera på alla vis.
Ser du positivt på situationen?
– Företagen har inte gett efter någonting, men de måste backa någon gång. Nu är vi väldigt bra organiserade.
Johannes Jensen