Anders Karlsson har läst en skattepolitisk rapport från LO och Tiden, men finner den otillräcklig. De 100 miljarder i budgetförstärkningar som föreslås motsvarar bara en tredjedel av de skattesänkningar som genomförts de senaste 30 åren.
OPINION
Under efterkrigstiden såg vi i Sverige en stadig skärpning av skatteuttaget, vilket låg till grund för välfärdsstatens uppbyggnad och det sociala trygghetssystemets utveckling. Denna process fick dock ett tvärt slut vid 1990-talets ingång då socialdemokratin och de borgerliga partierna kom överens om en skattereform.
Sedan dess har skatterna (1990-2019) sänkts med makalösa 346 miljarder kronor – från 49,8 procent av BNP till 42,9 procent. Förmögenhetsskatten och arvs/gåvoskatten har helt avskaffats, fastighetsskatten är inte längre progressiv, skatten på aktieutdelningen har sjunkit drastiskt och bolagsskatten har minskat från 50 procent till 21,4 procent, samtidigt som jobbskatteavdragen innevarande år dränerar det offentliga med 128 miljarder.
Parallellt med det har de välbärgade också kunnat räkna in att aktiekurserna haft en genomsnittlig årlig höjning med exempellösa 10 procent och den rikaste procenten av Sveriges befolkning kunde mellan 1995 och 2018 se sina reala kapitalinkomster växa med astronomiska 1580 procent! Den faktiska omvälvningen kan också åskådliggöras med att antalet miljardärer ökade från 35 stycken 1997 till förra årets siffra på hela 206. I samhällets andra ände har samtidigt inte transfereringarna – som a-kassan, sjukförsäkringen och pensionerna – hängt med den övriga ekonomiska utvecklingen. Kontentan av det hela är att klyftorna i det som en gång i tiden kanske var världens jämlikaste land vidgats betydligt – mellan 1995 och 2018 försköts ginikoefficienten (ett mått på den disponibla inkomstens spridning där 0 är total jämlikhet och 1 total ojämlikhet) från 0,23 till 0,31. Ojämlikheten har således under dessa år i Sverige ökat med 35 procent, välfärden har strypts på resurser och landet har blivit ett Klondyke för höginkomsttagare.
I dessa tider har nu LO-ekonomerna i samarbete med tankesmedjan Tiden kommit med en rapport som bär rubriken Skatta oss lyckliga – Idéer för mer rättvisa skatter. De kallar också sin rapport för ”LO-ekonomernas och tankesmedjan Tidens skattepolitiska skuggutredning” och säger att ”syftet är att bidra med idéer – med inspel till en framtida skattereform”. På följande sätt klargör de sin utgångspunkt: ”Svensk välfärd är underfinansierad framför allt i förhållande till de ökande behoven, ambitionerna och förväntningarna på standardökning” samt ”dagens skattesystem bidrar till att öka klyftorna och räcker inte till för att finansiera välfärden”.
Rapportens styrka är att den på ett vältaligt och initierat sätt pläderar för vilka positiva effekter ett högt skatteuttag har för samhällsutvecklingen i stort. På ett tydligt sätt punkteras borgerliga myter; såsom att högre skatter i själva verket inte skulle leda till att det offentliga får in mer medel eller att ett höjt uttag skulle få till effekt att vi arbetar mindre.
Dessutom läggs förslag om skattehöjningar och minskade avdragsmöjligheter, som exempelvis:
• Rut och Rotavdragen avskaffas
• Återinförd arvs- och gåvoskatt
• Återinförd progressiv fastighetsskatt i form av en ”markskatt”, samtidigt som en ”lyxbostadsskatt” kan övervägas
• Ny rättviseskatt i form av en värnskatt på mycket höga inkomster
• Enhetlig kapitalinkomstskatt på 35 procent (idag ligger exempelvis den faktiska skatten på aktieutdelningar runt 11 procent).
Rapporten når dock inte ända fram. De inkomstförstärkningar som föreslås landar totalt på runt 100 miljarder. Det är dock långt under de skattesänkningar på 346 miljarder som vi sett sedan 1990. Det är också några möjliga intäktskällor som i rapporten lyser med sin frånvaro, främst då återinförd förmögenhetsskatt, höjd bolagsskatt samt en successiv avtrappning av ränteavdragen.
Jobbskatteavdragen vill rapporten ersätta med ett så kallat ”förvärvsavdrag” som fortfarande är ett slags jobbskatteavdrag, fast i ny skepnad. Skillnaden är att det nya avdraget även skulle inkludera arbetslösa, sjuka, förtidspensionerade och pensionärer. Utan att konkretisera sägs därtill ”men ett sådant avdrag bör av fördelningsskäl inte omfatta höga inkomster”. Vi bör dock ha i minne att jobbskatteavdragen innevarande år handlar om en skattesänkning på 128 miljarder.
Anders Karlsson
medlem i Socialistisk Politik
