Ledaren # 18 2019
▶ Partido Popular staffades
▶ Socialdemokratin stärktes
▶ Tid att omorganisera vänstern
I årtionden har den politiska sanningen varit att det endast går att vinna val på högerpolitik. I land efter land har det lett till en ständig anpassning till en politisk mitten som bara skjutits längre och längre högerut. Till och med Spanien, som så länge varit fritt från en oberoende organiserad extremhöger, tycktes ha fastnat i den självgenererade högerspiralen.
Så plötsligt detta: Den 28 april gick 75 procent av de röstberättigade till val och tillfogade högern ett nederlag som försätter den i djup kris. Högerpartiet Partido Popular fick endast 16,7 procent av rösterna och gick från 137 mandat till 66. Det konkurrerande högerpartiet Cuidadanos fick ett förhållandevis bättre valresultat men misslyckades dels i Katalonien, varifrån partiet ursprungligen härrör, dels med uppsåtet att slänga ur socialdemokraterna från regeringsmakten. Extremhögern förväntades ta parlamentet med storm och gå från noll till 6o mandat, men stannade vid 24 av totalt 350. Det är illa nog men på det hela taget är högern ett skjutskadat djur.
Vänsterns förlust blev Socialdemokratins framgång och PSOE gick från 85 och till 123 av parlamentets mandat, 28,7 procent av rösterna.
Socialdemokraterna, med Pedro Sánchez i spetsen, lyckades överflyga Unidas Podemos och kanaliserade ropet No pasarán. Vänsterpartiet Podemos, som har blivit särskilt påverkat av valsystemets röstförfarande (men det kan lämnas däran), går tillbaka från 71 mandat till 42. Till ”vänsterblockets valseger” kan läggas till ett uppsving från självständighetsrörelsens vänsterparti ERC i Katalonien som med 15 mandat blir den största politiska kraften i just Katalonien.
De nya styrkeförhållandena i det spanska parlamentet gör det möjligt för socialdemokratin att få stöd från vänstern inför regeringsbildningen. Podemos vill gärna se sig som en oumbärlig politisk kraft i regeringsfrågan men socialdemokraterna lär vänta till EU-valets resultat den 26 maj innan man lämnar besked om vilka pakter de föredrar ska ingå i en sådan pakt. De vill helst styra själva, utan vänstern. Med hänsyn till de nuvarande styrkeförhållandena mellan socialdemokraterna och vänstern skulle de senare hamna i en fullständig underordnad roll, vilket skulle kunna få förödande konsekvenser för framtiden. Trots högerns nederlag är PSOE en stöttepelare i det kapitalistiska system som Podemos faktiskt bildades för att bekämpa. Bryssel darrar inte med socialdemokraterna vid regeringsrodret.
Vänstern gör bäst i att utsträcka sig till att stödja en s-regering och samtidigt behålla en strategisk självständighet för ett långsiktigt projekt för att konfrontera högern. Extremhögern runtom i Europa har visat sig skickliga på att exploatera det växande missnöjet hos stora samhällsgrupper och Spanien lär inte bli ett undantag. Hårda strider väntar och då måste vänstern vara beredd att göra gemensam sak med sociala rörelsers mobiliseringar och växande krav kring feminism, miljö och antirasism, liksom till försvar av de demokratiska fri- och rättigheterna som i fallet Katalonien. Faktum är att fem av de nya invalda katalanska parlamentsledamöterna just nu sitter i fängelse. Det går inte att bortse ifrån, framtiden för Katalonien hänger fortfarande ihop med en kommande folkomröstning.
Högern har tillfogats ett historiskt nederlag. Samtidigt har socialdemokratin gång efter annan visat sig lydig alla Bryssels diktat. Inget är alltså avgjort, men nu finns utrymme att omorganisera vänstern inför de kommande kraftmätningarna.