Du får ett sms från SJ. Där står det: ”Hej! Ditt tåg 582 den 2019-02-11 är för närvarande försenat på grund av fordonsskada. Vi beklagar att vi inte kan vara mer specifika och ber dig att hålla dig uppdaterad på sj.se/zAJGRx eller i vår app samt vara uppmärksam på utrop och skyltning vid stationen.”
Du suckar. Men du är van. Tåget norrut är nästan alltid försenat av en eller annan anledning. Du befinner dig redan på Stockholm Central och det är meningen att tåget ska gå 17.23. När avgångstiden har passerats med marginal, har det ännu inte gjorts några utrop. Om andra försenade tåg, visst. Men inte om norrgående. Informationen finns endast på den i sms:et angivna SJ-sidan. Där står det att tåget kommer att gå 18.30. Det ändras efter ett tag till 18.50. När det till slut avgår är klockan 19.05. Du hade tänkt vara framme på Umeå Östra före midnatt. Ändå är du glad att förseningen inte är värre än så här. De meddelar att de bytt tåg på grund av fordonsfel. Det här tåget ska det alltså inte vara något fel på.
Resan går också ganska bra. På sidan där reseinformationen uppdateras står det att tåget ska vara framme vid din slutdestination klockan 00.52. Det görs inga utrop som motsäger den uppgiften. Konduktören kontrollerar inte heller biljetterna så det går inte att fråga. Men när klockan är 00.52 har tåget inte kommit längre än till Örnsköldsvik. Personen som står i kylan utanför den låsta stationen på Umeå Östra för att möta dig kan meddela att det där står att tåget ska vara framme 01.50.
Tiden går. Tåget borde börja närma sig Umeå. Plötsligt börjar det köra väldigt långsamt. I snigelfart. Sedan stannar det helt. Mitt ute i ingenstans. Det är kolsvart utanför tågfönstret. Du går och letar reda på konduktören. Han ser uppgiven ut och förklarar att lokföraren har fått ett larm om att hjulen är för varma. Därför får hon inte fortsätta köra just nu. Hon sitter tydligen och fyller i papper över telefon.
Du går tillbaka till din plats och känner dig lika uppgiven som konduktören såg ut. Efter ett bra tag ropar konduktören äntligen något i högtalarna. Han berättar det där om att hjulen är överhettade och förklarar att vi kommer att evakueras till nattåget mot Narvik som förväntas passera om tre kvart.
Ni står utanför Stöcke. I väglöst land i kanten av Umeälvens delta. Om tåget hade gått i normal hastighet, eller överhuvudtaget, hade det varit högst fem minuter kvar till Umeå Östra. Men tåget står still. Det är som en mardröm. Att vara så nära och ändå inte komma fram. Konduktören går genom tåget för att svara på eventuella frågor. Han berättar att de måste få tillstånd även för evakueringen och att de inte har klart för sig hur den ska gå till ännu eftersom vi står i djupsnön mitt i obygden.
Till slut kommer nattåget. Du plumsar ned i snön efter de andra passagerarna. Folk är hungriga och törstiga och mycket trötta. Klockan är halv fyra på natten. Du ställer dig vid utgången och pratar lite med personalen på nattåget. De är också less. Sedan hör du hur personalen från de båda tågen diskuterar landets tågtrafik. De säger att det inte är klokt hur dåligt den fungerar. Den uppgivne konduktören från tåget med överhettade hjul säger att tågen är för dåliga. ”Så fort det är val så kommer järnvägen på tal, att det ska bli bättre, sedan blir det tyst”, säger han och de andra nickar instämmande. De tycker att det är idiotiskt att satsa flera miljarder på snabbare tåg mellan storstäderna när hela systemet inte fungerar. ”Jag är säker på att jag kommer att hinna dö innan det blir dubbelspår mellan Stockholm och Sundsvall. Och det är ändå en av de mest trafikerade sträckorna i Sverige”, säger den uppgivne konduktören.
Tåget har inte börjat rulla ännu. Ni är många som vill kliva av vid Umeå Östra. Det är bara det att det här tåget inte har tillstånd att stanna där. Till slut utverkas ett sådant tillstånd och ni är äntligen på väg igen.
Klockan 03.58 stannar nattåget mot Narvik vid Umeå Östra och du kliver av. Personen som skulle möta dig har tagit sig till stationen i hopp om att det skulle vara tredje gången gillt. Vid fem får du sova. Nästa dag är en arbetsdag.
Ett par dagar senare ska du vidare upp till Boden. Trettio minuter innan avgång kommer det ett sms. Tåget är inställt på grund av växelfel utanför Sävast. Det är ersatt med buss. Folk har planerat att äta middag i tågets bistro. På bussen finns ingen mat och inget vatten. Många ska hela vägen upp till Kiruna och undrar hur de ska klara sig om det blir buss hela vägen utan möjlighet att stanna och handla någonstans. En ung kille ber busschauffören att stanna vid någon mack eller vad som helst, så att han kan få köpa lite vatten, men det får inte chauffören. En kvinna med en son som är nyopererad på Universitetssjukhuset i Umeå, ger killen en av sina vattenflaskor.
När du ska använda toaletten har en man låst in sig där och det luktar mer och mer cigarettrök i bussen. En äldre man kissar på sig för att han inte får komma in på toaletten i tid. Samtidigt går larmet och chauffören stannar för att gå ut och kolla motorn. Du upplyser den medföljande tågvärden om att det förmodligen var rökaren som utlöste larmet. Han upplyser samtliga resenärer om att det är förbjudet att röka på toaletten.
När tågvärden senare använder mikrofonen för att informera om vilka resenärer som ska sitta kvar för att komma till Luleå, och vilka som ska byta till buss i Sunderbyn för att komma vidare norrut, skriker den onyktre rökaren på bred skånska: ”Prata ren svenska!” Tågvärden bryter en aning på spanska. Det är inte svårt att höra vad han säger. Du får spel och ryter åt skåningen: ”Nu håller du tyst!”
I Sunderbyn kliver busschauffören nära inpå den skånske fulle rökaren och säger att om han inte hade börjat köra bussen igen när han fick reda på varför larmet gick, då hade skåningen åkt ut direkt. Några resenärer kommer fram och tackar dig för att du röt ifrån.
Så är det att åka tåg i norra Sverige idag. Du vet aldrig om du ska komma hela vägen fram och med vilket färdmedel. I en tid när alla, av klimatskäl, borde ta tåget istället för flyget vågar den som måste komma fram vid en viss tidpunkt kanske inte chansa.
När du frågar säger både konduktören på tåget till Umeå och tågvärden på bussen vidare norrut, att det är väldigt svårt för dem att få rätt information att förmedla till resenärerna, eftersom det är så många olika aktörer med i spelet. Deras allmänna uppfattning verkar vara densamma: återförstatliga järnvägen!
Text och illustration: Emma Lundström