
Författaren Magnus Västerbro. Foto Johanna Hanno
Missväxten under 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och emigrationen till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Magnus Västerbro om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.
En dag rakade sig deras far. Han vände sig till barna och sa, det är dags nu, vi måste bereda oss på att dö. Då hade familjen ätit det som fanns, slaktat och ätit opp den enda kon, till och med kons hud, kokat några gamla kängor för att få bort tjärsmaken, stekt dem och pinat i sig. Men nu i april finns inget mer att äta. Barna ligger till sängs med svullna magar, armar och ben som stickor, bara fadern orkar vara oppe.
Steg hörs utanför stugan, men det är inte döden som kommer, utan in kommer farbror Noak med en tjuvskjuten renstek. Man har varit med förr och vet att det är livsfarligt att kasta i sig köttet. Familjen får börja försiktigt med lite buljong tills magarna vant sig. Sjöland hette gården, ensligt belägen i Vilhelmina. Året var 1867 – det första av tre nödår som skulle drabba Sverige. Det är bara en av de berättelser om människors öden, som Magnus Västerbro nosat upp i sin bok Svälten – Hungeråren som formade Sverige. Och för många går det sämre. Människor svälter ihjäl i tusental i Norrland detta kalla år då sommarn aldrig kommer.

Nödåren 1867-69 tvingade många svenskar att emigrera till Amerika.
Det är intressant att läsa om de styrandes attityd. Det finns de som vill hjälpa och förstår allvaret. Landshövdingen i Västerbotten, Erik Viktor Almquist, för övrigt halvbror till Carl Jonas Love Almquist, uppfattar läget och skriver till kungs att hjälp måste fram om länsinnevånarna inte ska svälta. Men hans nödrop möts först av förstrött ointresse av de styrande i Stockholm – det är viktigare att kungen Karl XV får rumla och slå runt. Och det kommer samtidigt signaler från bland andra Almquists kollega i Norrbotten att oron är överdriven, folk gnäller bara.
Man kan inte undgå att tänka på dagens borgerliga politiker, som predikar att man inte ska skämma bort folk med ”bidrag” – läs a-kassa och sjukförsäkring – för då ”vill” de inte jobba. Fast på 1860-talet handlar det om den skarpa skillnaden mellan liv och död. Men i utlandet, till exempel i England, startar insamlingar för att hjälpa de stackars svältande svenskarna i ett av Europas fattigaste länder.
När myndigheterna äntligen får igång hjälpen, för lite och för sent, delas den i första hand ut som lån till dem som kan ställa säkerhet för att betala igen pengarna. Eller också ställde man krav på att folk som var så utmärglade att de knappt orkade stå på bena skulle arbeta med vägbyggen och annat för att få mat. De mest behövande fick ofta ingenting. Den här tiden går i liberalismens tecken, en blind tro på att marknaden ska fixa allt, och de nyskapade kommunerna som tagit över ansvaret från socknarna, görs återbetalningsskyldiga i deras ställe som inte kan betala igen svältlånen, vilket gör kommunpolitikerna mindre benägna att distribuera hjälpen.
Och när hjälpen är på väg med havremjöl från Ryssland, rovor och potatis, fryser Östersjön. När fartygen väl kommer fram så är Sverige ett väglöst land och maten svår att distribuera.
Det kalla året 1867 följs av det torra året 1868 – nästan lika torrt som 2018 – och nu drabbar svälten i första hand södra Sverige och som om det inte vore nog fortsätter eländet 1869.
När det äntligen finns förutsättningar för att få rimliga skördar är det många småbönder som får se gårdar och lösöre sålda på auktion för att betala lånen de fått, ungarna auktioneras också ut och föräldrarna får förena sig med de skaror av tiggare som redan vandrar riket runt.
I nödårens spår utvandrar tusentals svenskar, och krav ställs på demokrati och rättvisa. Vid representationsreformen 1862, då ståndsriksdagen avskaffades till förmån för tvåkammarriksdagen hade fler än förut fått rösträtt, närmare bestämt fyra procent av folket, men antalet röster fördelades i förhållande till förmögenhet och efter hur mycket skatt man betalade och det fanns kommuner där en ensam man förfogade över hälften av rösterna. Författaren Magnus Västerbro skildrar initierat hur de dramatiska nödåren kom att förändra Sverige.
Mats Leander
BOKEN
Svälten av Magnus Västerbro
Albert Bonniers förlag 2018