HATBROTT: Det finns ett utbrett misstroende för polisens vilja och förmåga att utreda hatbrott bland personer tillhörande minoriteter i Sverige. Samtidigt är det svårt att få en bild av hur många hatbrott som anmäls. Detta enligt Expos rapport om hatbrott och diskriminering.
Efter avslöjandet av det så kallade romregistret hos polisen 2013 upplever personer med romsk tillhörighet en ökad misstro. Även afrosvenskar uppger i samtal ett lågt förtroende för polisen. En del berättar om kränkande kontroller från polismaktens sida.
Individuella erfarenheter av bemötande från ordningsmakten men också ”kollektiva uppfattningar” gör att många drar sig från att anmäla, enligt rapporten.
– Det finns ett utbrett misstroende och jag skulle säga att det har väldigt mycket att göra med att man blir utsatt för diskriminering i kontakten med myndigheter eller att personer i sin omgivning har blivit det, säger Sara Duarte, projektkoordinator på Expo.
Eva Sund är Regionalt införandeansvarig gällande hatbrottsarbetet för Polisen. Hon lyfter fram polisens pågående dialog med minoritetsgrupper som exempel på hur polisen jobbar för att öka förtroendet.
– Det vi har gjort i år är att alla regioner har fått i uppdrag att möta företrädare för hatbrottsutsatta grupper, berättar Eva Sund. Man har haft möten med olika trossamfund. Vi på nationell nivå kommer om två veckor att ha möten med företrädare för etniska grupper, olika trossamfund och även organisationer för människor med olika sexuell läggning så att vi kan sätta oss ner vid bordet och diskutera frågor tillsammans för att försöka öka förtroendet.
Det är också svårt att veta hur många hatbrott som egentligen har anmälts. Det finns inte en särskild brottsrubricering för hatbrott utan det finns flera typer av brott där hatmotiv kan identifieras. När brottsanmälningar inkommer så ska det markeras i en ruta om det finns misstänkta hatmotiv. Men det har fungerat dåligt och markeringen är inte alltid sökbar.
– Den rutan togs inte fram med syftet att vi ska få bättre statistik utan mer som en flagga till den som tar upp anmälan att vi nu kanske ska tänka till att det här kan vara ett hatbrott, förklarar Eva Sund. Tyvärr har inte den fungerat så himla bra. Det där har vi tagit till oss och vi har nu gjort en beställning till vår IT-avdelning och förhoppningsvis under nästa år så kommer det bli förbättrad funktion på den här hatbrottsmarkeringen.
Den samlade statistik som trots allt finns bygger på en manuell genomsökning av ett urval av anmälningar som Brå gör varje år. Enligt Brå:s statistik anmäldes förra året 6270 brott med hatmotiv. Hatbrottsanmälningarna ökar för alla minoritetsgrupper med undantag för homo- och bifobiska hatbrott. Afrofobiska motiv är om man ska tro statistiken de allra vanligaste hatmotiven. Men det är svårt att dra några slutsatser kring fördelningen mellan olika hatmotiv. Polisen är tveksam till om det går att få fram detaljerad statistik.
– Om vi till exempel tar romerna: jag har fullständig respekt och förståelse att de kanske inte vill gå till polisen för att de är rädda att bli registrerade, säger Eva Sund. Om vi skulle ställa frågan ”vilken etnisk grupp tillhör du” när någon kommer till oss då har vi ju redan där kränkt en person så vi gör inte det. Vi kan inte klassificera att si och så många muslimer har blivit kränkta och si och så många romer. Den frågan går liksom inte in i våra register och den går inte att följa upp på det sättet.
Arash Gelichkan
