”Positivt att V fokuserar på arbetarklassen”

Montage. Håkan Blomqvist. Foto: Jonatan Johansson

▶ Vänstern antog strategidokument för att vinna arbetarna

▶”Mycket snack, men ingen tid för politiska diskussioner”

▶ SP-veteranen Håkan Blomqvist om sin första V-kongress

INTERVJU

I helgen höll Vänsterpartiet sin 43:de kongress, som blivit uppskjuten sedan i våras på grund av Corona-pandemin, något som fortfarande präglade kongressen. Alla delegater kunde inte träffas tillsammans, utan fick samlas i mindre grupper runtom i landet eller sitta hemma och sammanlänkas digitalt. Dessutom beslutades att skjuta upp det nya partiprogram som var tänkt att antas, och istället nöja sig med ett så kallat strategidokument, samt val av ny styrelse och partiledare.
Internationalen har talat med Håkan Blomqvist, mångårig profil inom Socialistiska Partiet/Socialistisk Politik (SP) men relativt ny medlem i Vänsterpartiet, som nu deltog i sin första V-kongress.
– Jag har aldrig varit på en sån här kongress förut, så det var lärorikt. Det var till stor del en positiv upplevelse, även om vissa moment blev väldigt tidskrävande vilket var ganska frustrerande. Men en komprimerad digital kongress medför såklart stora svårigheter, och på det stora hela genomfördes den väldigt bra, ja att klara av det var lite av en bragd, säger han.

Det strategidokument som kongressen antog är tänkt att sätta upp riktlinjer för hur Vänsterpartiet ska växa och utvecklas, bland annat genom att försöka nå ut till fler arbetarväljare, inte minst på landsbygden.
– Jag uppfattar det som ett steg i rätt riktning, med ökat fokus på arbetarklassen och sociala rörelser. Det underströks också av den nya partiledaren Nooshi Dadgostar i hennes premiärtal, att hon vill att Vänsterpartiet tydligare ska bli ett arbetarparti. Det tycker jag är bra. Det saknas dock en hel del för att den här inriktningen ska kunna bli reell, en plan för att uppnå det, säger Håkan Blomqvist.
Han är också skeptisk till att ett nytt partiprogram skjuts upp i nästan fyra år.
– Jag tycker att det är en brist att programmet ska diskuteras först 2024. Jag röstade med dem som ville lägga det 2021 istället. Men det fanns motargument, som risken för att Corona-restriktionerna fortsätter nästa år, och att det blir för nära inpå riksdagsvalet 2022.

En sak som Håkan Blomqvist tyckte var en svaghet på kongressen var att det saknades utrymme för debatter och inlägg om dagsaktuella politiska frågor.
– Egentligen var det ingen politisk diskussion alls på kongressen, det finns ingen plats för meningsutbyte i den här kongressformen. Den tid som gavs åt delegaterna användes till pläderingar, yrkanden och frågor om formalia. Det medför en slags envägskommunikation som till sist blir tröttsam och inte öppnar upp för diskussion. Till exempel sades ingenting om LAS-frågan och om det är önskvärt att fälla regeringen, vilket Vänsterpartiet ju hotar med. Tänk dig att ha en kongress i det här läget och så pratar man inte ens om den saken, säger Håkan Blomqvist.
– Det var något som kändes ovant för mig som kommer från SP. Vi är ju vana vid att ha mycket politiska diskussioner på våra kongresser, där åsikter bryts mot varandra på ett aktivt sätt. Men det är svårt att föreställa sig hur man skulle ha gjort i det här fallet. Det är i alla fall 220 ombud runtom i Sverige och ett 40-tal motioner som ska behandlas, och en massa val som ska genomföras. Det bidrar till att det blir extremt lite tid för diskussion, vilket är synd.

En mycket positiv skillnad på V-kongressen jämfört med SP-kongresserna är dock att könsbalansen i Vänsterpartiet, medan SP är mera ”gubbigt”, påpekar Håkan Blomqvist.
– Det är imponerande hur många aktiva kvinnor som präglar partiet. Vänsterpartiet har ett stort plus här alltså, att det är så många unga kvinnor även med ledande roller. Jag tycker att det är underbart, säger han.
Dit räknas så klart även den nya partiledaren Nooshi Dadgostar. Född 1985 tillhör hon en ny generation vänsterpartister som aldrig har haft något med SKP/VPK:s stalinistiska förflutna att göra och inte behöver hållas ansvariga för det.
– Hon är jättenoga med att hon är mot kommunismen, och det betyder ju också, antar jag, att hon är noga med att avlägsna sig från Vänsterpartiets stalinistiska tradition, säger Håkan Blomqvist, men lägger till han inte tycker att man ska behöva ta avstånd från hela den kommunistiska historien.
– Vi måste ha en egen formulering där tycker jag och säga att, jo, vi är emot kommunismen så som det blev med stalinismen. Men det finns mycket från kommunismen som vi fortfarande kan dra lärdom av, marxistiska böcker som vi fortfarande bör läsa. Det får inte bli så att den kommunistiska traditionen totalt raderas bort ur våra medvetanden.

Per Leander

Dela