Leandro Schclarek Mulinari. Foto: Alexander Mahmoud
▶ Ungdomar i Järva berättar själva om hur de upplever otryggheten
▶ 85 procent svarar att de trivs i sina stadsdelar och med sina grannar
▶ Gängvåldet är ett problem, men så även rasism och polisövergrepp
Stadsdelarna Akalla, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta runt Järvafältet i norra Stockholm pekas ut som särskilt utsatta och otrygga områden av polisen till följd av bland annat gängvåldet där. Men hur upplever de boende i Järva själva situationen? Det ville medborgarorganisationen Folkets Husby ta reda på genom en enkät bland ungdomar i området. Internationalen har talat med kriminologen Leandro Schclarek Mulinari, som är en av forskarna som har varit med och sammanställt rapporten Utsatthet och trygghet i Järva.
– Folkets Husby kände att det fanns en snedvriden bild av det här med utsatthet, där fokus bara ligger på kriminaliteten. Vi ville bredda förståelsen av vad utsattheten innebär. Att å ena sidan lyfta dem som finns närmast det våld som diskuteras, det vill säga de som bor här. Men också att utsatthet behöver förstås i relation till oro över rasism, ens bostadssituation och ekonomiska situation. Alltså hur utsattheten skapas genom ojämlikheten som finns i dagens samhälle, säger han.
Att det dödliga våldet är ett problem som behöver tas på stort allvar framgår av att 55 procent av respondenterna svarar att de kände någon i deras bostadsområde som har blivit mördad.
– Det är enormt höga siffror. Det dödliga våldet är ett jätteallvarligt problem. Men då kan man tycka att just den här gruppen som finns så nära det här våldet också borde ha ett stort förtroende för polisen. Men det är snarare tvärtom. 75 procent saknar eller har lågt förtroende för polisens arbete i deras bostadsområden. Det är mycket illavarslande, att de som utsätts för våld och befinner sig nära våld, inte har förtroende för polisens arbete, säger Leandro Schclarek Mulinari och fortsätter:
– Och vi tror delvis att det har att göra med en annan frågeställning i enkäten, nämligen hur ofta man har blivit stoppad av polis eller ordningsvakter. Och det är också väldigt höga siffror med många som svarar att de har blivit kränkta eller illa behandlade av polis och säkerhetsvakter. Så den här rapporten visar på en repressiv utveckling som i oproportionerlig grad drabbar ett specifikt segment av befolkningen. Det finns en väldigt tydlig rashierarki i vilka polisen stoppar och kontrollerar, som siffrorna illustrerar, men som vi egentligen redan visste.
I den mån man upplever otrygghet, så är det inte i första hand i det egna bostadsområdet, förklarar Leandro Schclarek Mulinari.
– En sak som är intressant är att när vi bad dem att gradera vilka platser de upplever mest otrygghet, så är kollektivtrafiken den plats som hamnar högst upp. När man rör sig utanför området ökar alltså otryggheten. Det är väldigt anmärkningsvärt att när man tar sig ut ur sin stadsdel för att åka till jobbet eller skolan eller bara in till stan, så möts man av olika former av rasistiska övergrepp. Å ena sidan har det att göra med säkerhetsvakterna i tunnelbanan, men jag tror också att det har att göra med andra resenärer. Det här är ett samhällsproblem för en stor grupp människor, säger han och fortsätter:
– Jag tror att man ska tänka på att de flesta som har deltagit i den här studien är ungdomar upp till 25 år. Och när ungdomar rör sig in till stan, kanske i grupp, kan man tänka sig att de möts av ord och tillsägelser, eller blickar, det vi kallar microaggressioner inom kriminologin, som gör att de inte känner sig trygga i kollektivtrafiken. Å ena sidan har man väldigt stor tillit till sina grannar och andra människor i sina stadsdelar, men när man rör sig utanför den möts man av rasism och blir reducerad till ”den andra” med blickar och ord, som gör att man känner sig mer utsatt.
För rapporten visar också att en stor majoritet – 85 procent av de som har svarat på enkäten – trivs i sina stadsdelar och känner en stark samhörighet med sina grannar.
– Och det är en väldigt intressant företeelse. Det är fantastiskt att så många trivs i dessa stadsdelar, trots de svårigheter som de möter i sin vardag på olika sätt. Det är en känsla som lokala organisationer som grundar sitt engagemang i en sorts platsbunden gemenskap tidigare har gett uttryck för. Det finns jättemånga exempel på gräsrotsorganisering i de här stadsdelarna. Jag tror en viktig slutsats att dra är att det är här källan till förändring också finns, det är här hoppet finns att vända den negativa utvecklingen, säger Leandro Schclarek Mulinari.
– Men vad som också är viktigt att göra, inte minst utifrån ett vänsterperspektiv, är att bredda diskussionen om vad som är utsatthet. Och därför har vi också haft med frågor om psykiskt mående, hur man ser på sina framtidsmöjligheter och sånt som är viktigt för att finna sin plats i världen. Mer än hälften säger att de upplever att samhället brister i att ta vara på deras kompetens. Och i den känslan gror hopplöshet och aggression. Det här är jätteviktigt att fundera över politiskt, vad gör vi med den hopplöshet som finns och som deltagarna i den här undersökningen ger uttryck för, och som vi kopplar till stress över ens ekonomiska situation och psykiskt mående.
I undersökningen, som gjordes under sommaren 2020, har 715 personer deltagit, huvudsakligen ungdomar. Det är alltså inte representativt för alla som bor i Järvaområdet med nästan 100 000 invånare, betonar Leandro Schclarek Mulinari, men studien ger en bra bild av hur många ungdomar där upplever sin situation.
Per Leander
RAPPORTEN
Utsatthet och trygghet i Järva
Folkets Husby (2020).
Du kan ladda ner rapporten i pdf-format på www.folketshusby.se