Tänk om Trotskij inte hade blivit mördad 1940 utan kunnat leva och verka politiskt i ytterligare ett decennium. Det är premissen i författaren Dan La Botz alternativhistoriska och samtidigt väldigt realistiska roman. Per Leander har läst den.
Den ryske exilrevolutionären Lev Trotskij blev som bekant ihjälslagen med en ishacka av en Stalinagent som hade infiltrerat familjens hem i Mexiko City. Men vad skulle ha hänt om Trotskij inte hade blivit mördad i augusti 1940? Det är premissen i en ny roman av den amerikanske socialisten och författaren Dan La Botz, som låter den fiktive livvakten Ralph Bucek ingripa i sista stund för att brotta ner gärningsmannen med ishackan, och därmed rädda livet på Trotskij.
Trotskij menade själv att de sista åren i hans liv var de viktigaste: ”Viktigare än 1917, viktigare än inbördeskriget eller någon annan period. (…) Det finns nu
Författaren Dan La Botz.
ingen annan än jag som kan beväpna en ny generation med dessa revolutionära erfarenheter. Jag behöver minst fem år till av ostört arbete för att försäkra att mitt politiska arv inte går förlorat”, som han skrev själv ett par år innan han blev mördad.
Dan La Botz ger Trotskij ytterligare ett decennium att leva, så att han får uppleva och reagera på andra världskriget, förintelsen och atombomben, Sovjetunionens erövring av Östeuropa, den kinesiska revolutionen, Koreakriget och kalla krigets utbrott. Efter att ha överlevt mordförsöket beslutar Mexikos president att Trotskij ska flyttas till den mindre kuststaden Tijuana på gränsen till San Diego i USA, där det är mindre risk för attentat, även om hotbilden fortsätter att hänga över honom.
Den fiktiva amerikanske trotskisten Ralph Bucek blir en sorts huvudperson eller röd tråd genom berättelsen. Men romanen domineras av verkliga historiska personer som Trotskij själv, hans fru Natalia Sedova, hans sekreterare Jean van Heijenoort, den amerikanska trotskistledaren James P Cannon, den ryske anarkisten Victor Serge. Och Stalin så klart, som utan några sympatier från författaren ändå framställs som en levande person med en egen världsbild och begripliga motiv.
Trotskij blir allt mer isolerad i Tijuana, inte minst efter att USA går in i kriget på samma sida som Sovjetunionen, vilket innebär att Trotskijs kritiska artiklar och böcker om Stalin inte längre går att publicera i USA. Trotskij och hans anhängare stödjer självklart Sovjetunionen som en ”degenererad arbetarstat” i kampen mot Nazityskland, men till Trotskijs besvikelse resulterar kriget inte i den efterlängtade världsrevolutionen och varken kapitalismens eller stalinismen fall. Tvärtom verkar Stalin starkare än någonsin efter kriget. Och hur ska trotskisterna förhålla sig till de nya sovjetiska satellitstaterna i Östeuropa, för att inte tala om revolutionen i Kina?
Till Trotskijs förtvivlan verkar hans anhängare i Fjärde Internationalen efter kriget inte längre lyssna på < och är allt mer upptagna med sina interna strider. Han får även problem med äktenskapet och sin hälsa, och går motvilligt i psykoterapi hos en tidigare student till Sigmund Freud. Till sist ser han en chans att hävda sig när han blir inbjuden av den antikommunistiske senatorn Joseph McCarthy att komma till USA och vittna inför dennes kommitté mot antiamerikansk verksamhet. Trotskij tackar ja med hopp om att kunna använda McCarthys rättegångar som sin egen politiska tribun, trots James Cannons skarpa avrådan om att inte bli en nyttig idiot åt demagogen McCarthy.
Det låter kanske här som om boken skulle vara en satir, men det är skrivet på största allvar och håller hela tiden en realistisk ton som lutar mer åt det tragiska än det komiska hållet. Dan La Botz är väl påläst i Trotskijs politiska teorier och håller sig så vitt jag kan bedöma inom rimlighetens ramar för hur denne skulle agera och försöka analysera de världshändelser han i verkligheten aldrig fick uppleva, även om författaren så klart också tar sig friheten att fantisera lite.
Boken ger också ordentligt med historisk bakgrundsinformation för att även den oinsatte ska kunna hänga med i resonemanget och finna handlingen både spännande och intressant. Vi får också göra ett kort besök i 1940-talets Stockholm, där det gamla telefontornet kastar sin skugga över den svenska huvudstaden som en relik över teknikens snabba utveckling, medan planerna dras upp för en ny mordkomplott.
Dan La Botz låter till sist de två ärkefienderna Trotskij och Stalin dö på samma dag den 5 mars 1953, vilket är Stalins verkliga dödsdag. Om det låter som ett otroligt sammanträffande ska man hålla i minnet att de två amerikanska revolutionärerna och grundlagsfäderna Thomas Jefferson och John Adams faktiskt dog på samma dag, den 4 juli 1826, vilket för övrigt är den amerikanska nationaldagen. Jefferson och Adams var också politiska rivaler och bittra fiender, men kom mot slutet av sina liv att försonas med varandra och bli vänner igen. Frågan är om Trotskij och Stalin också kan försonas på slutet.
Per Leander
BOKEN
Trotsky in Tijuana
av Dan La Botz
Booklocker 2020