▶ Vikariat, visstid, inhopp och sms-jobb allt vanligare
▶ Sverige stod emot länge – nu bland länderna i botten
▶ Johan Alfonsson har granskat de flexibla jobben
INTERVJU
Vikariat, visstid, inhopp och så kallade sms-jobb där man tvingas sitta redo vid telefonen tidigt på morgonen och hoppas att arbetsgivaren ska ringa. De osäkra och tidsbegränsade anställningarna har blivit allt vanligare på svensk arbetsmarknad sedan 1990-talet. Hur blev det så här och hur mår de arbetare som tvingas leva under dessa osäkra villkor? Internationalen har talat med Johan Alfonsson, doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet, som nu lägger fram sin avhandling efter att ha granskat förutsättningarna för och konsekvenserna av den här utvecklingen.
– Jag söker svaren genom att gå tillbaka till kapitalismens kris på 1970-talet då tillväxttakten mattades av. Det ledde till att arbetsgivarna började kräva ett mer flexibelt system för anställningar så
Johan Alfonsson
Foto: Axel Kronholm
att man kunde ta in arbetskraft efter behov till den så kallade just-in-time produktionen. För det behövdes en arbetskraftsreserv som var villig att hoppa in och arbeta under mer osäkra förhållanden. För att lyckas med det behövde man dels få igenom ny lagstiftning och försämrad a-kassa så att folk blev mer pressade att ta vilken typ av jobb som helst, säger han och fortsätter:
– Så det är en strukturell förändring, men också maktförskjutningar som har skett.
Den här utvecklingen började globalt på 1970-talet, men slog igenom först på 1990-talet i Sverige, då arbetslösheten var hög och politikerna var villiga att göra om Lagen om anställningsskydd (LAS).
– Sverige höll emot den här utvecklingen länge, men i början på 1990-talet började förändringen genom att LAS luckrades upp. Det var faktiskt så att Sverige gick från att ha varit i toppen internationellt gällande anställningsskydd för tillfälligt anställda, till att hamna i botten. Det har skett en väldigt markant förändring som har gjort att arbetsgivaren kan använda tillfälligt anställda hur som helst, säger Johan Alfonsson och påpekar att de flesta politiska partierna är medansvariga:
– Det var hela det politiska spektret som låg bakom. Socialdemokraterna inledde förändringarna under Göran Perssons regering 1996, med stöd av LO. När man läser propositionerna ser man att de betonar att de vill öka arbetsgivarens möjlighet till flexibilitet. Så sossarna och facken var överens om att ändra LAS, men inte med anställningsskyddet i åtanke, utan för att förbättra för arbetsgivaren. Sen fortsatte det här under 2000-talet när borgarna införde allmän visstidsanställning.
Vidare har Johan Alfonsson studerat hur de behovsanställda mår, och kan konstatera att de tvingas leva med ständig ekonomisk oro och har svårt att planera sin tid.
– Det skapar väldigt stor ekonomisk otrygghet. Man vet inte när man ska jobba eller vad lönen ska bli. Man måste hela tiden stå till arbetsgivarens förfogande om man blir inkallad till arbete, vilket innebär att man egentligen aldrig har någon fritid. Det är väldigt svårt att planera, man vet inte om man kan träffa sina vänner eller åka bort till helgen. Kontrollen över livet glider bort. Och även om man får tillräckligt med arbetspass en månad för att klara sin ekonomi, så släpper aldrig känslan av otrygghet för de vet inte hur det blir nästa månad, berättar Johan Alfonsson.
– Hur man mår av det här påverkas så klart om man är i situationen frivilligt eller inte. Det finns ju de som tycker att det här är en bra form av anställning i samband med att man kanske studerar eller håller på med andra intressen vid sidan av. Men för de som är i det här ofrivilligt, som de flesta är, kan man plågas till tårar av situationen. Många känner att livet rinner bort från dem, att de sitter fast och trampar i gyttja utan att komma någonstans. Så det är olika erfarenheter av situationen, men det gemensamma är ändå otryggheten.
Har du några förslag på hur man ska ändra det här?
– Grundproblemet är ju den otrygga ekonomiska situationen som gör att arbetarna mår väldigt dåligt. Så det handlar mångt och mycket om att förbättra deras ekonomiska situation, och det skulle man kunna göra genom att införa en generösare a-kassa än vad man har idag, där den här gruppen inkluderas och får en a-kassa som man både kan leva på och utformas på ett sätt så att man inte tvingas ta den här typen av anställningar, säger Johan Alfonsson.
– Och för det andra så tycker jag att man ska ta bort lagen om visstidsanställningar. Det var tänkt som en tillfällig lösning för att arbetsgivaren vid enstaka tillfällen skulle kunna ta in extra arbetare när det eventuellt behövdes. Men som det ser ut nu har det istället lett till att arbetsgivaren har en planerad underbemanning med ett konstant behov av inhoppare. Då finns det få argument för att fortsätta använda visstidsanställningar, speciellt med tanke på vilka konsekvenserna blir för de anställda.
Per Leander