I onsdags släppte Magdalena Andersson och finansdepartementet en tilläggsbudget där karensdagen slopas efter krav från bland annat Vänsterpartiet och LO. Arkivbild. Foto: Martin Hörner Kloo
▶ Viruset får skulden för nyliberalismens konsekvenser
▶ Konjunkturnedgången var på väg långt innan Covid-19
▶ Men vem ska betala krisen, bankerna eller arbetarna?
KOMMENTAR
En fullfjädrad Corona-pandemi kan leda till finansiella kriser och recession, det förutspår internationella ekonomer. Skakningar på börsen indikerar vartåt det bär. I denna stund är det viktigt att inte glömma grogrunden och vad som skapat förutsättningar för en djup konjunkturnedgång, som många förutspått var på väg — långt innan viruset gjorde entré— efter långtgående nedskärningar i offentlig sektor och en period med minusränta som ökat på det privata skuldberget. En kris oberoende av magnitud verkar locka fram flera privata och politiska intressegrupper som vill utnyttja tillfället, de är benägna att skylla den nuvarande nyliberala ordningens konsekvenser på virusets framfart och inte på själva nyliberalismen. I skrivande stund handlar frågan om huruvida världens finansministrar och centralbanker är mer benägna att rädda finanssektorn och bankerna än att skydda arbetarna och realekonomin.
Det går inte att bortse från att svensk ekonomi är i beroendeställning gentemot andra marknader och de senaste decennierna har ekonomin i stor utsträckning blivit finansialiserad, det vill säga sammankopplad med finansmarknaden. Skörheten går att skönja än mer i dessa oroliga tider. Det kommer nu visa sig för vad, och hur mycket, Covid-19 viruset kan få skulden för. De senaste nyhetsartiklarna visar på allt från oljepriskrig, börsras, varsel på Petter Stordalens hotell i Göteborg, till att Corona skulle få nationens tillväxt att sakta in.
Bland de första ytliga åtgärderna för att vända en nedåtgående utveckling föreslår finansdepartementet, att de korttidsanställda som redan har en svag ställning på arbetsmarknaden, ska gå ner i arbetstid och lön. Vid en presskonferens 4 mars gick finansminister Magdalena Andersson inte in på detaljer kring hur hennes departement tänker stimulera ekonomin när detta blir nödvändigt, istället uttryckte hon sig fåordigt. Finansministern valde att inte frångå presentationen som projicerades på en duk i regeringskansliet, hon upprepade bara det som stod skrivet: ”vi vet vad som är mest effektivt för att stimulera ekonomin om det skulle behövas”. Inga finanspolitiska åtgärder presenterades, inga tecken på att Magdalena Andersson är villig att öka på statsskulden för att investera i framtiden.
På onsdagen 11 mars lade så regeringen och samarbetspartierna fram en extra vårändringsbudget. Slopad karensdag, anstånd för företag med betalning av arbetsgivaravgifter och anställdas preliminärskatt upp till ett år samt ett snabbare införande av de nya korttidsarbetsreglerna, blev huvuddragen i det förslag som presenterades.
I Italien, det land som drabbats hårdast av smittspridningen i Europa, har landets regering lovat 7.5 miljarder euro för att hjälpa familjer och företag med monetärt tillskott, såväl som att utöka sjukvårdens resurser och hålla Lombardiet och större delar av Italien i karantän. Italiens budgetunderskott är redan stort och skulle nu falla än lägre, långt under den Europeiska centralbankens regelverk på 3 procent av BNP. I samband med nyheten att Italien bryter mot EUs budgetregelverk twittrade David Adler, demokratirörelsen Diem25:s policyansvarige: ”EUs regler finns till för att de skall brytas”. Vidare frågade han hur det kan vara möjligt att förbise reglerna i detta fall, men inte när det gäller problemen med ojämlikhet och ungdomsarbetslöshet?
I Hongkong har staten varit snabba med åtgärder och delat ut 10 000 Hongkongdollar, ungefär 12 100 svenska kronor, till varje medborgare. Professor i nationalekonomi Steve Keen menar att detta i kombination med en skuldavskrivning är en metod för att motverka stagnation och hålla det överhängande molnet recession borta. Andra förslag Steve Keen förordar för påverkade nationer är att konkursbeslut skjuts upp, att centralbanker förser företag i utsatta sektorer med centralbankspengar och att centralbanker köper upp aktier för att förhindra en finansiell kollaps. Den sistnämnda metoden har Japan hållit på med i mer än ett decennium och Bank of Japan är nu aktieägare i 40 procent av alla börsnoterade företag. Moderaterna på hemmaplan vill i en kristid se en slopad flygskatt och föreslår även att skatteinbetalningar skjuts upp. Moderaternas förslag på krispaket skulle till skillnad från andra interventioner försvaga staten ytterligare i en utsatt tid.
Det visar sig att fler lärdomar går att plocka från historien och internationell forskning. Enligt professor Richard Werner finns det insikter att lära av Japans före detta krigsekonomi, i sin bok Mammons Furstar beskriver han hur japanerna under 1940-talet begränsade aktieutdelningar för att kunna införa krav på att företag måste återinvestera sina vinster, samt dela ut resterande som lön till ledare och anställda.
Oundvikligt påverkar Coronaviruset hela jordens befolkning på olika vis, den tvingar politiker och ekonomer att tänka om. Finansministrar och centralbanker har levt i förnekelse länge nog, vilket Diem25:s ordförande Yannis Varoufakis upprepade gånger poängterat. Varoufakis målar en dyster bild i The Guardian den 8:e mars, en bild där de stora kapitalägarna och spekulanterna vill bli räddade av den europeiska centralbanken (ECB), de vill få mer likviditet som håller deras zombieföretag levande, dessutom önskar de att allt ska fortsätta precis som det var innan smittan bröt ut. Zombieföretag är sådana som lever på realekonomin, de spelar likt Max von Sydows riddare schack med döden, men befinner sig i schackmatt och vädjar om ytterligare pjäser hos ECB. Memento Mori, minns att du är dödlig. Modern medicin och centralbankers kvantitativa lättnader — köp av statsobligationer och privata värdepapper — kan inte återuppliva redan avlidna.
Carolina Sundell
