Montage. Foto Riksbanken, Pixabay
▶ Pandemin slår hårt mot samhällsekonomin
▶ Staten riktar in sig på att rädda bankerna
▶ Dags att tala om den höga skuldsättningen
I Coronakrisens spår har Sverige utsatts för en första varselvåg, och vi ser ett överhängande hot om konkurser över hela landet. Samtidigt väljer Riksbanken och politikerna att ignorera den historiskt höga skuldsättningen i Sverige. Istället prioriteras lån till storbankerna och köp av värdepapper. Det framgår nu att staten ser som sin huvuduppgift att rädda affärsbankerna och näringslivet.
I tider av kris visar det sig tydligt vem som styr. Finansdepartementet har mandat att styra över de finanspolitiska åtgärderna och stimulering av ekonomin som enligt nationalekonomer bör göras i samklang med centralbankens ordinerade medicinering. Finansdepartementet är demokratiskt förankrat och Riksbanken är självständig sedan 90-talet och där med ansvarsbefriade. Riksbanken rapporterade nyligen i ett pressmeddelande att de avser utöka sina köp av värdepapper med 300 miljarder. Det handlar främst om köp av bostadsobligationer. Riksbankschefen Stefan Ingves är oroad för bostadsobligationerna vilket är föga förvånande, då obligationerna är kopplade till bostadsmarknaden som i sin tur är sammankopplat med betalningsmedlet, den svenska valutan.
Under denna oroliga tidsperiod meddelar Nordea att de stoppar amorteringar för vissa kunder, men räntebetalningar fortsätter. Skuldberget ligger kvar på samma nivå, svenska hushåll har en skuldkvot som visar att skulderna är flerfaldigt större än nettoinkomsterna enligt Finansinspektionens statistik. Siffrorna speglar att majoriteten inte klarar av inkomstbortfall. Dessa visar även att skulderna till stor del består av bolån. Sverige har en av västvärldens högsta privata skuldsättningar.
Styrning av ekonomin visar sig svår att upprätthålla och i förlängningen blir det problematiskt för staten att hedra samhällskontraktet på ett demokratiskt vis när en mellanhand, affärsbankerna, kilat sig in mellan medborgarna och företagen å ena sidan och Riksbanken å den andra.
Maktförhållandet blir tydligt, det framgår att finansdepartementets och Riksbankens påtänka åtgärder inte går att genomföra utan privata banker. Detta eftersom privata banker är de som utfärdar landets officiella betalningsmedel i samband med kreditgivning och staten inte har någon direkt kanal för att pumpa ut statliga pengar i systemet.
Den penningpolitska åtgärden som Riksbanken lyfter fram i denna timme av en påtalad kris, är att ge ett lån till affärsbankerna på 500 miljarder kronor. Riksbankschefen själv kallar lånet för ”gratispengar”. Detta räntefria lån säger Riksbanken att de utfärdar till bankerna för att bankerna ska förse företag med nödkrediter. Samtidigt åskådliggör Riksbankens handlande dess svaga maktställning gentemot bankerna. Det blottlägger att staten inte har någon direktkanal för att förse vare sig svenska folket eller företag med svenska kronor. Istället måste de nyttja en mellanhand. Bankerna som är mellanhanden med nuvarande system kommer inte att förse företagen med skuldfria statliga pengar utan istället motsatsen; skuld- och räntebärande bankpengar till samhället.
Lånet som Riksbanken utfärdar skiljer sig på en annan punkt från vanliga lån, den kommer med enbart ett direktiv och inga villkor ställs på var pengarna faktiskt skall gå. Bankerna kan dock få en straffränta på 0,2 procent om inte en femdel av bankernas utlåning ökat. Lånet består av centralbankspengar som aldrig kommer lämna Riksbankens system, det är så kallade reserver. Detta i en stund då storbankerna har mer än 400 miljarder i tillgångar hos Riksbanken.
När Riksbanken delegerar sitt ansvar till bankerna, hamnar samhällsansvaret ännu en gång hos privata aktörer vars intressen i första hand är vinstorienterade. Riksbankens ledning förlitar sig på att bankerna ser till det allmännas bästa. Men privata banker står till svars för sina handlingar inför aktieägarna, inte samhället. Tidningen Affärsvärlden rapporterar mer än en vecka efter lånet blivit tillgängligt, att storbankerna nobbar lånet som är avsett att hjälpa små och medelstora företag och att de inte har något intresse av att nyttja det. Bankernas överordnade ställning leder till att de inte behöver lyssna på Riksbankens tjänstemän. Efter bankernas möte med Stefan Ingves och påtryckningar valde de till slut att ta emot 60 miljarder av det totala beloppet.
Bostadsbubblan kan när helst spricka när de skuldsatta inte kan amortera eller tillgångsvärdena börjar falla. Om den uppumpade bubblan skulle spricka menar flera ekonomer att det skulle vara fördelaktigt för affärsbankerna om bostadsobligationerna låg på Riksbankens balansräkning snarare än på bankernas. Köp av bostadsobligationer är således den enda hållhaken som Riksbanken har på bankerna, när politikerna lämnat över skapandet av valutan till bankerna och all makt som följer med penningväsendets styrning.
I USA har Donald Trump givit finansminister Steven Mnuchin i uppgift att titta på möjligheterna att ge pengar till befolkningen, det talas om 1000 dollar till varje medborgare och Bank of England överväger samma typ av insats. I Sverige talar inga folkvalda om pengar direkt till folket som en åtgärd när industrin varslar. Istället fortsätter staten att hoppas på att bankerna ska rädda samhället.
Carolina Sundell
