▶ Så har ännu en svångremsregering bytts ut
▶ Syriza ut – Ny Demokrati in
▶ Men den sociala krisen kommer att fortsätta
Det borgerliga partiet Ny Demokrati bildar majoritetsregering efter söndagens parlamentsval i Grekland. Med sina 39,85 procent av rösterna och i och med de extra platser största parti automatiskt får enligt det grekiska valsystemet erhåller partiet 158 av 300 parlamentsplatser. Alexis Tsipras och hans parti Syriza fick 31,53 procent och fick därför se sig besegrade.
Det har sagts att inget grekiskt parti har undkommit det oundvikliga öde genomförandet av åtstramningspaketen har stakat ut. På samma sätt som den bittra politiska erfarenheten av sådana politiska åtaganden har fått tidigare grekiska regeringar på fall var det nu Syrizas tur att möta sitt nederlag den 7 juli 2019.
På sätt och vis har världens blickar vänts bort från Grekland. Medier har likgiltigt rapporterat om det grekiska valet utan att faktiskt säga något som förklarar landets situation. Men i Grekland syns, för den som vill se, EU- och EMU-projektens baksida och de katastrofala följderna av åtstramningspolitiken.
Syriza kom till makten i januari 2015 och växte fram ur de breda rörelserna mot åtstramningspolitiken. De överenskommelser man sedan gjort med trojkan (EU, IMF, ECB) har dessvärre betytt fullständig utförsäljning av landet.
Syriza har redan beslutat om ramverken för den ekonomiska politiken för kommande mandatperioder, vilket gjorde söndagens val mycket till ett skådespel. Trojkan har inte bara avkrävt Syriza komprometterande ansvar för den egna regeringsbildningen utan också för framtida.
I våras varnade miljögrupper i Grekland om att en lag som då var på gång skulle göra det möjligt att sälja ut landets kust och stränder till privata intressen. Världsnaturfonden och andra miljöorganisationer i Grekland har arbetat för att Alexis Tsipras ska dra tillbaka lagstiftningen. Uppenbart är att Syriza har allt mer hamnat i klinch med rörelserna som ursprungligen lyfte partiet till regeringsställning.
Planer på att sälja ut kust och stränder är ett exempel på det extrema privatiseringsschema Alexis Tsipras tvingats följa. Om många vänt blickarna från Grekland har däremot många privata investerare flockats runt landet, ivriga att göra attraktiva affärer när offentlig sektor reas ut.
Ser man på de offentliga utgifterna sedan 2009 har det skett kraftiga nedskärningar på nästan alla områden. Den fortsatta växande skuldsättningen beror inte alls på att greker levt över sina tillgångar utan tvärtom på åtstramningarna.
En sektor som dock fått ökade utgifter är banksektorn, då en av de viktigaste uppgifterna med överenskommelserna med trojkan varit att hålla de grekiska bankerna på fötter och hindra nya bankkriser. För Europeiska Centralbanken har detta varit av prioritet att säkerställa att Syriza-regeringen verkställer åtgärder för de grekiska bankerna. Framförallt har detta skett genom tuffare krav ställda mot bostadsinnehavare vad gäller skuldbetalningar och tvångsförsäljningar. Ett av målen för Syriza har varit att underlätta bankers försäljning av skuldsatta grekers hem.
Syriza-regeringen har ökat repressionen mot rörelserna som försöker hindra tvångsförsäljningarna. Dessa rörelser har faktiskt varit framgångsrika; mobilisering har lyckats stoppa hundratals försäljningar och bromsat in åtgärdernas genomförande. Men därför har Syriza-regeringen infört ny lagstiftning som betyder hårdare fängelsestraff för aktioner riktade mot bostadsauktionerna. Regeringen har också valt att flytta auktionerna till en elektronisk plattform för att undvika rörelsernas mobilisering.
Parallellt med Syrizas beslut har polisen ökat tillslagen mot bostadsaktivister och många har ställts inför rättegång senaste året. Av denna anledning undertecknade aktivister, akademiker och politiker från sociala rörelser internationellt — däribland Noam Chomsky, Jean-Luv Mélenchon och Tariq Ali — ett uttalande i december 2018 i protest mot växande repression i Grekland.
Så har ännu en trojkans regering fallit i Grekland. En ny tar vid. Konfliktlinjerna är desamma: så länge Grekland är tvingade till att betala tillbaka på en illegitim och ohållbar skuldsättning och tvingade att uppfylla trojkans krav på nedskärningar och privatiseringar kommer krisen fortsätta. Fortfarande behövs konkret solidaritetsarbete för de kämpande sociala rörelserna i Grekland.
Fredrik Persson
