Flamman 15 mars om den ”vänster” som stödjer Navalnyj.
Inför det ryska valet hade tidningen Flamman (15/3) en artikel med rubriken ”Ryska vänstern föredrar valbojkott framför låtsaskommunist”. Den ryska vänstern som Flamman har vaskat fram representeras här av den före detta anarkisten Aleksej Gaskarov, som numera är aktiv i högerpopulisten Aleksej Navalnyjs politiska team, samt statsvetaren Ilja Matvejev, som också tycker att Navalnyj är det enda tänkbara alternativet till Putin.
Navalnyj har, eftersom han inte själv fick ställa upp i valet, förespråkat bojkott och herrarna Gaskarov och Matvejev är fria att bojkotta valet hur mycket de vill. Men deras argumentation – att Kommunistpartiet inte är tillräckligt kommunistiskt, så att de därför istället stödjer högerextremisten Navalnyj – är obegriplig. Deras kritik mot Vänsterfronten för att de stödde Grudinin faller också platt.
Det stämmer att Pavel Grudinin inte var någon riktig kommunist, utan snarare en sorts socialdemokrat, som inte heller på allvar vågade utmana Putin. Och som jag hoppas har framgått i tidigare artiklar här i Internationalen, så grundades inte Vänsterfrontens stöd för Grudinin i någon naiv tro om att han var den politiker som skulle kunna ställa allt till rätta. Det handlade snarare om att samlas igen för att försöka bygga en bred och radikal rörelse som kan växa vidare till en riktig vänsterkraft. Inte minst för att nyliberalen och högernationalisten Aleksej Navalnyj inte ska kunna monopolisera oppositionsrörelsen mot Putin.
Navalnyj, som i svenska media oftast bara beskrivs som en antikorruptionsaktivist, har sin bakgrund i vitmakt-rörelsen och står för en reaktionär politik, även om han som alla högerpopulister (tänk Sverigedemokraterna) blandar sin nationalism och rasism med löften om sociala rättigheter.
Den så kallade vänster som sluter upp i Navalnyjs projekt har helt kapitulerat inför högerpopulismen och därmed begått politiskt självmord.
Per Leander
