Foto: Joan Morejón cc-by-nc
► Internationell arresteringsorder mot Kataloniens president
► Den spanska regimen trampar på de demokratiska rättigheterna
► Solidaritetsrörelsen med Katalonien växer i repressionens spår
Huruvida Belgien kommer att lämna ut Kataloniens president Carles Puigdemont och dennes ministrar till Spanien eller inte återstår att se. I Belgien finns det hur som helst en stor förståelse och sympati för katalanernas kamp för rätten till självbestämmande. Det behövs ingen konspirativ läggning för att inse att Puigdemont och hans ministrar riskerar att få ojuste rättegång i Spanien. Den spanska regimens förakt för de demokratiska fri- och rättigheterna kan knappast illustreras tydligare. När spanska militärpoliser den 1 oktober gick till våldsam attack mot tusentals fredliga människor vid valurnorna i Katalonien häpnade omvärlden inför brutaliteten.
Monarkin, regeringen, högern, reaktionära individer i PSOE och Högsta domstolen hänvisar idag alla till artikel 155 i författningen från 1978, den ”övergång till demokrati”, som påtvingades Spaniens medborgare efter 40 år av fascism. Den spanska staten har nu med hjälp av artikel 155 upphävt Kataloniens begränsade autonomi och tagit över Kataloniens centrala samhällsfunktioner. Regimen i Madrid har låtit fängsla åtta av Kataloniens folkvalda regeringsmedlemmar samt utfärdat en internationell arresteringsorder mot president Carles Puigdemont och fyra andra ministrar som befann sig i Belgien. Puigdemonts försvarsadvokat i Barcelona har fördömt att de som fängslats utsatts för förnedrande behandling av spanska polisen. Iförda handbojor tvingades några av dem klä av sig som om de vore farliga brottslingar medan de tvingades lyssna på Spaniens nationalhymn. Puigdemont gjorde nog klokt i att stanna i Belgien eftersom elementära demokratiska garantier för de anklagade i Spanien lyser med sin frånvaro.
Regimens tvångsåtgärder som backas upp av EU-eliten är ett frontalangrepp mot demokratiska fri- och rättigheter och visar hur falskt borgerlighetens prat om Spanien som en demokratisk och modern stat är. Det är fullkomligt absurt att utlysa val i Katalonien och lova att självständighetens politiska ledare ska få delta samtidigt som dessa jagas och fängslas. Det är bisarrt när den spanska regeringen hävdar att de fängslade ska få delta i valkampanjen. Extremhögern kräver å sin sida att det antikapitalistiska parlamentariska partiet Candidatura d’Unitat Popular (CUP) ska bannlysas. CUP anser att valet den 21 december är illegitimt men tänker ändå delta. Även borgerlig media tar för givet att självständighetspartierna kommer att skörda en ny valseger den 21 december. Ska då ledande politiker fängslas på nytt? Ska den borgerliga demokratin ogiltigförklaras in absurdum? Den spanska statens militära överbefälhavare har nyligen sagt att armén tänker försvara monarkin och Spaniens odelbarhet och att han dessutom är stolt över det fascistiska förflutna. Vad är allt detta om inte ett uttryck för det absurdas teater?
Att den spanska högerregeringen pratar demokrati samtidigt som den begår otvetydiga brott mot de demokratiska fri- och rättigheterna är grovt hyckleri. Greklands före detta finansminister Gianis Varoufakis skriver på twitter: “Ingen konstitution för vilken politiker fängslas kan vara demokratisk”. Den brittiske vänsterprofilen Owen Jones försvarar i tidningen The Guardian katalanernas rätt till nationell självbestämmande och uppmanar Europas regeringar att tala förstånd med den burdusa spanska regeringen och “sluta attackera väljare, sluta fängsla folkvalda politiker, sluta förneka folkets rätt att avgöra sin framtid och upphör med att angripa de medborgerliga fri- och rättigheterna”. Den belgiska regeringen har sagt att den inte tänker kommentera det som sker i Spanien, men landets inrikesminister Jan Jambon tog i VTM NEWS bladet från munnen: “Madrid har gått för långt, var är Europa? Att slå fredliga människor och fängsla regeringsmedlemmar är att gå för långt”. Enligt ministern har de katalanska politikerna “uppfyllt det mandat som väljarna har gett dem”.
I Baskien, i staden Bilbao, ordnade konstellationen EH Bildu och ett flertal fackföreningarna och vänsterpartier såsom Podemos en manifestation den 5 november som samlade 44 000 människor i protest mot Spaniens repression och till stöd för Kataloniens rätt till självbestämmande. Det är ett led i en växande solidaritetsrörelse som kräver frihet för de katalanska politiska fångarna, ett omedelbar upphävande av artikel 155 och garantier för en bindande folkomröstning om Kataloniens framtid.
Alex Fuentes
Carles Puigdemont
■ Torsdag 2 november utfärdade den spanske riksåklagaren en internationell arresteringsorder mot den katalanske presidenten Puigdemont och fyra andra katalanska ministrar. De fem överlämnade sig till belgisk polis söndag 5 november, men släpptes igen efter 15 timmar. Katalanerna får dock inte lämna Belgien utan klartecken från domstol och ska återigen infinna sig i rätten den 17 november.
