De är sedan länge en vanligare syn på stan än poliserna. Ordningsvakter i alla möjliga olika uniformer som jobbar för privata vaktbolag och patrullerar i kollektivtrafiken, på köpcentren och på krogen. De har nästan samma befogenheter som polisen, inklusive rätten att använda våld och att omhänderta människor. Men medan poliser har en 2,5 årig utbildning, blir ordningsvakterna utexaminerade efter bara en tiodagarskurs. Journalisten Kolbjörn Guwallius har i sin senaste bok granskat ordningsvakterna, deras utbildning, samhällsroll och historia.
Boken börjar som ett wallraffande reportage där Guwallius själv genomgår den två veckor långa – eller rättare sagt korta – utbildningen till ordningsvakt. Här ska de blivande ordningsvakterna lära sig juridiken, det vill säga vilka lagar och regler som gäller, så väl som fysiska övningar på hur man brottar ner, oskadliggör och håller fast personer. Det är avancerade grepp och slag där svår skada kan uppstå om något går fel, men övningarna ges inte den tid som skulle behövas utan betas av i rask takt. Redan samma fredag som kursen avslutas är det tänkt att den nybakade ordningsvakten ska ut och jobba i krognattsmiljö.
En stor del av boken är också historik om hur fenomenet ordningsvakt uppstod i början av 1900-talet som en sorts extrapolis som skulle hjälpa till när
polisen inte fanns till handa. Länge var det tänkt som en sorts nödlösning, som med tiden skulle avskaffas i takt med att det utbildades fler poliser, men det har snarare blivit fler och fler ordningsvakter och färre poliser på gatorna. Det är i sin tur ett demokratiproblem, då polisiära uppgifter tas över av den privata marknaden samtidigt som det saknas insyn i branschen, menar Guwallius. Han går också igenom en mängd fall av uppmärksammade övergrepp som ordningsvakter har begått, något de ibland har fällts för, men oftare friats. Det är inte bara i modern tid som problemen har uppmärksammats. Stockholms klassiske borgmästare Hjalmar Mehr vittnade själv på 1950-talet om att ”svensken är fullständigt rättslös inför dessa ordningsvakter och får finna sig i att bli förolämpad och förödmjukad”.
Men ordningsvakterna är också själva en utsatt yrkesgrupp som dagligen konfronteras med aggressiva personer och utsätts för risker som deras korta utbildning inte alltid ger dem färdighet att bemöta. Kolbjörn Guwallius eget förslag är att de nuvarande privata vaktbolagen ska skrotas, och att deras uppdrag ska återgå till polisen, som i sin tur kan skapa en ny sorts anställningsform för ordningsvakter som därefter kan vidareutbilda sig till riktiga poliser.
Per Leander
Boken
Ordningsvakter
av Kolbjörn Guwallius
Verbal förlag 2017