Det pågår en bitter strid kring sophämtningen i Stockholms stad. Lördagen 12 augusti ägde en manifestation till stöd för sopgubbarna rum på Medborgarplatsen. Bakom manifestationen sittstrejkade samtidigt hundratals unga flyktingar. En av flyktingarna höll en kort appell där han både gav sitt stöd till sopgubbarna och vädjade om arbetarnas stöd till ungdomarna. Då reste sig drygt 300 sittstrejkande ungdomar och gav de strejkande arbetarna en lång applåd. Som svar gav sopgubbarna flyktingarna en lika stark applåd tillbaka. För en stund sammanstrålade kamperna symboliskt i en och samma kamp. Sopgubbarna har fått nog och de unga afghanska flyktingarna ger inte upp.
I över två månader har den bittra konflikten pågått inom sophämtningen i Stockholms stad mellan företaget RenoNorden och de sophämtare som arbetar på bolaget, Stockholms Sopgubbar som de kallar sig själva.
Konflikten utlöstes av att företaget krävde att det lönesystem som funnits inom sophanteringen skulle upphöra när RenoNorden och Suez den 1 oktober ska ta över sophanteringen i hela Stockholms stad, något som skulle innebära kraftiga försämringar för alla dem som arbetar i de olika sophanteringsföretagen idag. Den utlösande gnistan var att företaget krävde att arbetarna skulle delta i arbetet med att märka upp den stora mängd nycklar till soprum och källare som var och en av dem hanterar. Syftet var att beröva sopgubbarna så mycket kunskap och makt som möjligt för att kunna ersätta dem med oerfaren personal i samband med att det lokala avtalet sades upp. När detta efter många turer ledde till en kort strejk i början av juli stämde RenoNorden sopgubbarna till Arbetsdomstolen (AD) och hotade med att de skulle avskedas. Trots att företaget ville riva det lokala avtalet gällde ändå det centrala avtalet och därmed fredsplikten. AD krävde därför i ett provisoriskt beslut att de skulle återgå till arbetet.
Svaret från majoriteten av RenoNordens sopgubbar var att säga upp sig. Lördagen 12 augusti, dagen efter att uppsägningstiden gått ut ägde en manifestation till stöd för sopgubbarna rum på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm. Ett par hundra personer hade slutit upp, bland dem ett antal fackligt aktiva från andra arbetsplatser som talade till stöd för sopgubbarna.
En av talarna var undersköterskan Anita Salvén som läste upp ett stöduttalande från Jordbro vårdcentral och underströk sambandet mellan sopgubbarnas
Anita Salvén
strid och den nedåtgående spiral som finns på de flesta arbetsplatser i landet. Även Jannis Konstantis, ordförande för SEKO Tunnelbanan tog upp att även om just sopgubbarnas strid är speciell är det som hänt dem samma sak som drabbar väldigt många i spåren av privatiseringar och marknadsanpassning. Även en kort stödhälsning från Byggnads ungdomsorganisation Unga Byggare framfördes och från Förbundet Arbetarsolidaritet berättade Sebastian Karlsson att deras insamling till sopgubbarna fått ett brett stöd och nu nått upp till 170 000 kronor, pengar som kommer att kunna behövas efter rättegången i Arbetsdomstolen i höst.
För trots att de inte längre är anställda av RenoNorden hänger fortfarande en rättegång i Arbetsdomstolen över sopgubbarna. Där kommer deras före detta arbetsgivare att kräva skadestånd av dem, inte bara för strejken utan även för att de sagt upp sig. Detta betraktas nämligen av arbetsgivaren som en kollektiv stridsåtgärd! Att företaget ville sänka deras löner och öka arbetsbördan är däremot helt i sin ordning enligt den svenska arbetsrätten.
Att säga upp sig från ett fast jobb i protest kan uppfattas som en desperat kampmetod men hoppet från sopgubbarnas sida är att RenoNorden ska mista sitt kontrakt. Ett hopp som inte verkar helt orealistiskt med tanke på hur läget är för det riskkapitalbolag som står bakom.
I Expressen 13 juli beskrev sparekonomen Joakim Bornold RenoNorden som ”Ett luftslott byggt på lyckokalkyler” och sammanfattade kärnan i den bittra konflikt som rått i sophanteringen i Stockholm under sommaren:
– Inget av det man sagt under börsnoteringen har visat sig stämma. Lönsamheten var inte alls vad man målade upp och bolaget är väldigt högt belånat. Bolaget har lämnat alldeles för låga anbud vid upphandlingarna och jag tror man gjort det för att det ska se bra ut vid en börsnotering.
Detta är alltså vad som ligger bakom konflikten: ett riskkapitalbolag som lurat till sig ett kontrakt i den offentliga anbudscirkusen genom att lägga skambud som de sedan försöker få lönsamhet i genom att pressa ner löner och arbetsvillkor för de anställda.
Att det var så och att de ansvariga politikerna var medvetna om detta har företagets Sverige-VD Peter Ekholm öppet erkänt i Svenska Dagbladet:
” Om vi ska vara konkurrenskraftiga så måste vi ge mer av vår kapacitet, jobba mer helt enkelt, säger Peter Ekholm.
Ändringen av lönevillkoren stod också klar för staden när upphandlingen gjordes, menar han.
– Det hade gått att sätta krav på lönenivåer, men det gjorde de inte, konstaterar han.” (SvD 1 juli)
Något som naturligtvis inte hindrar Svenskt Näringslivs megafoner som EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner att yla högt om att ”delar av arbetarrörelsen har tappat kontakten med verkligheten”. ” (Aftonbladet Debatt, 13 juli)
Själv har samme Fjellner kontakt med en helt annan verklighet när han som, EU-parlamentariker tjänar 82 000 i månaden förutom de 3 000 han får i traktamente. Per arbetsdag.
Huvudtalare på mötet var Jan Spanedal, ordförande för renhållningssektionen på Transports avdelning 5 i Stockholm och liksom sina arbetskamrater en stolt
Jan Spanedal, Transport
och yrkeskunnig sopgubbe. För alla de som nu talar om sopgubbarnas ”lyxstrejk”, folk som aldrig själva skulle sätta sin fot i ett soprum, beskrev han sopgubbarnas hårda vardag med tungt och farligt arbete.
Förutom att berätta om hur RenoNorden som ett konkurshotat riskkapitalbolag som har vunnit upphandlingen av sophämtning i stora delar av Stockholms stad genom att lägga ett underbud tog han upp den känsliga frågan om sopgubbarnas ”vilda” strejk. Den som väckt så mycket ont blod på ledarsidor och bland borgerliga debattörer.
– Ni har ju strejkat, får vi höra. Men vad vi gjort är att hålla ”det fackliga löftet”: att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än vad vi lovat varandra. Hade de behållit våra löner skulle de ha gjort normala sex procent i vinst. Men det räcker inte för dem, de vill ha 11 procent! Det är 56 miljoner som ska hämtas hem genom sänkta löner.
Spanedal berättade även att de 70 sopgubbar som sa upp sig i juli kommer att följas av ytterligare 50 i oktober. Då är det meningen att RenoNorden ska ta över nya områden i Stockholm samtidigt som lönesänkningarna ska träda i kraft. Resultatet blir alltså att det kommer att bli 120 yrkeskunniga sopgubbar i Stockholm.
– Redan nu kommer det in mellan några hundra och tusen reklamationer varje dag på sopor som inte hämtats. Det är redan katastrof i Stockholm och det kommer att bli värre, förklarade Jan Spanedal och uppmanade alla att ringa och klaga, både till Stockholms Vatten men även till de ansvariga politikerna.
För även om Stockholms Vatten och Avlopp på sin hemsida säger att det pågår ”ett intensivt arbete för att åtgärda störningarna” och RenoNorden på sin att ”Normaliseringen i Stockholm fortsätter”, talar de många reklamationerna sitt eget språk, liksom de bilder från soprum som löpande läggs ut på Facebookgruppen ”Vi stödjer kämpande sopgubbar runtom i Sverige”.
Bara några meter ifrån manifestationen satt samtidigt de hundratals afghanska ungdomar som sittstrejkar för rätten till asyl och för att stoppa utvisningarna. När manifestationen gick mot sitt slut fick Mahmoud, en av de afghanska ungdomarna, hålla en kort appell där han både gav sitt stöd till sopgubbarna och vädjade om arbetarnas stöd för de unga flyktingarna som Migrationsverket vill utvisa till Afghanistan. Därefter vände han sig oväntat mot de hundratals sittstrejkande afghaner som satt längre bort på torgets trappor och skrek på dari något som de flesta av oss inte kunde förstå. Efter en stund reste sig drygt 300 sittstrejkande ungdomar och gav ovationsartat de strejkande arbetarna en lång applåd och i samma stund gav sopgubbarna och folk runt omkring flyktingarna en lika stark applåd tillbaka. I ett slag, symboliskt, sammanstrålade deras kamper i en och samma kamp. Sopgubbarna har fått nog och de unga afghanska flyktingarna ger inte upp. Det var en gripande stund och samtidigt ett praktiskt exempel på hur kampen mot politikerna och avhumaniserade tjänstemän och kapitalet bör föras vidare.
Striden för Stockholms sopgubbar, på RenoNorden och andra företag, är långtifrån över.
Alex Fuentes, Lars Henriksson
Den som bor i Stockholms stad kan klaga på dålig sophämtning, soplukt, ohyra eller råttor till Stockholm Vatten o Avfall via epost: kund@svoa.se. Skicka också kopia till: kommunstyrelsen@stockholm.se
RenoNordens områden i Stockholms Stad är Älvsjö, Enskede, Årsta, Farsta, Vantör, Bromma, Åkeshov, Råcksta, Hässelby, Tensta, Rinkeby, Kista, Spånga, Vällingby, Kungsholmen, Lilla Essingen, Norrmalm, Vasastan och Östermalm.
Alla kan även stödja Förbundet Arbetarsolidaritet insamling till sopgubbarna: Swish 123 699 29 52 eller Bankgiro 418-6482 .
