Inga överraskningar i årets avtalsrörelse

► Jan-Olov Carlsson om industriavtalet och dess konsekvenser

I avtalsperiodens sista skälvande sekunder accepterade parterna medlarnas bud. Det blev facken inom industrin med IF Metall i spetsen som planenligt tecknade det första avtalet. Det så kallade märket är satt. Men det treåriga avtalet med ett avtalsvärde på 6,5 procent och med en framkrystad låglönesatsning kommer inte att tysta kritikerna mot den nuvarande lönebildningsmodellen.
På presskonferensen efter att avtalet är klart uttrycks en viss belåtenhet med ett avtal som ger 2 procent i löneökning per år under de kommande tre åren, det vill säga på samma nivå som föregående avtal. Men det är nog arbetsgivarsidan som har anledning av vara mest nöjd: ett långt avtal med måttliga löneökningar i ett läge då industrin går på högvarv och stora delar av industrikapitalet med lystra ögon följer vinstprognoser och aktiekursuppgång.

Avsättningen till delpension fortsätter också planenligt. Sedan några år tillbaka har IF Metalls ledning bytt bort kravet på en förkortad veckoarbetstid mot krav på rätt till delpension i arbetslivets slutskede. Även om den halva procenten i avsättning till delpension är en kostnad så är det ingenting jämfört med innebörden i en offensiv satsning på en reell förkortning av veckoarbetstiden.

Inför årets avtalsrörelse räddades den minst sagt bräckliga LO-samordningen genom att en låglönesatsning skulle finnas med i de gemensamma avtalskraven. Kraven på att göra riktade satsningar på de kvinnodominerade låglönesektorerna har inte fallit i god jord inom industrifacken. Arbetsgivarsidan har också avfärdat alla sådana krav som ett angrepp på modellen med ”märket”, det vill säga att den konkurrensutsatta industrin ska normera nivån på löneökningarna i procent. Inget avtal ska därefter tillåtas att fastställas på en högre nivå.
Den låglönesatsning som fanns med i medlarbudet är en hybrid. Det är en så kallad insamlingsmodell. Alla som tjänar under 24 000 kronor i månaden ska anses tjäna 24 000 kronor i månaden när den lokala lönepotten beräknas. Det ger otvivelaktigt en något högre summa att fördela. Men det finns ingenstans i avtalet som föreskriver att det är de lägst avlönade som ska tilldelas dessa extra pengar. Det är tveksamt om en sådan modell får annat är marginella konsekvenser, även om inriktningen med ett högre procentuellt påslag för de lägst avlönade i grunden är riktig.

LO:s styrelse och därmed alla LO-förbund har godkänt löneavtalet inom industrin. Men hur de stora utmanarna av industrins normering av avtalsnivåerna kommer att agera på sikt är oklart. Fackförbunden inom det som kallas 6F har fört fram behovet att en ny lönebildningsmodell, men utan att ange hur den skulle kunna se ut. Bakgrunden till detta är givetvis att det inom till exempel Byggnads och Elektrikerna finns krav på at utnyttja den goda konjunkturen för att avtala fram rejäla lönelyft. Det uppenbara problemet med att industrin ska sätta ett ”märke” är att det kräver en total facklig underordning av alla andra fackförbund. Det är en omöjlig grund att bygga ett fackligt engagemang och medvetande kring. Och ser man det omvänt: om de kvinnodominerade låglöneförbunden inte kan tillåtas att få en löneutveckling som är högre än inom industrin kommer de strukturella löneorättvisorna att bestå för evigt.

Det faktum att arbetsgivarsidan inte fick igenom några av sina krav framställs som en seger. Det är ett talande exempel på maktförhållandena i samhället. Inte ens i en god industrikonjunktur i ryggen, välfylld strejkkasssa och en medlemsopinion som alltmer högljutt börjar ropa efter återställare av försämrade villkor, kan de fackliga organisationerna redovisa någon framgång. Den nya definitionen av framgång är avsaknad av nederlag.
Att inkomstklyftor och andra ekonomiska orättvisor i samhället ökar, att tjänstemannagrupper drar ifrån i lönestatistiken och att lönernas andel av företagens vinster minskar borde tala för att framgång endast kan definieras utifrån att vända dessa trender.  Något sådant har vi inte sett i årets avtalsrörelse.

Jan-Olov Carlsson

Dela