I en krönika i Aftonbladet från den 7 januari i år drar Jan Guillou slutsatser kring varför Donald Trump valdes till USA:s näste president. Han har kommit fram till att det framförallt handlar om rasism och han bygger denna slutsats på en text av Dagens Nyheters USA-korrespondent Martin Gelin.
Enligt Guillou och Gelin har de svenska USA-experterna i princip samfälligt gett en ”utmärkt förklaring ur vänsterperspektiv” för valresultatet genom att hävda att det ”rörde sig om proteströstning från fattiga vita arbetare, helst nyligen arbetslösa på grund av nedlagda gruvor och industrier, helst i det så kallade rostbältet”. Men ”en mängd sociologiska undersökningar efter presidentvalet” visar att den bilden är helt fel, menar de.
Undersökningarna har, via Gelin, gett Guillou en ögonöppnare genom att visa att den typiske Trumpväljaren fanns ”bland medelklass i villaförorter och småstäder, inte arbetslösa män i förfallna fabriksstäder”. Gelin har fått Guillou att se att det handlar om vita amerikaner i alla inkomstgrupper och att dessa främst ställde sig bakom Trumps främlingsfientlighet. Trumpväljarna låg till och med över genomsnittsinkomsten menar Gelin/Guillou. Och bland lågutbildade vann Trump de vita, men inte svarta och latinos.
Till skillnad från Jan Guillou har jag inget särskilt stort förtroende för Martin Gelin som objektiv journalist. När jag bodde i USA hösten 2015, och på nära håll följde rörelsen för Bernie Sanders, häpnade jag över hur Gelin ohämmat rapporterade väldigt selektivt, okritiskt och partiskt inför och under primärvalet, som om han var en del av Hillary Clintons valkampanj. Visst har han rätt i att rasismen var en av orsakerna bakom att Trump vann valet. Men slutsatserna kring de sociologiska undersökningarna och Trumpväljarnas medelinkomster känns mer än lovligt förenklande.
För det första så är det självfallet så att medelinkomsten hamnar ganska högt, det rör sig ju om republikanska väljare. En stor del av dessa väljare tillhör de superrika i USA. Dessa väljare skulle ha röstat på Republikanernas kandidat oavsett vem det var.
För det andra är det märkligt att Guillou och Gelin vårdslöst använder begreppet medelklass som om det skulle handla om hyfsat välbeställda människor, eftersom båda borde vara medvetna om att den amerikanska medelklassen snarast kan klassas som arbetarklass och ofta lever på marginalen. Att de äger en villa i en förort innebär inte att de har mycket pengar, snarare att de sitter fast under ett skuldberg som de aldrig kan betala tillbaka. Det är ett viktigt faktum eftersom många inom den så kallade medelklassen upplever att Demokraterna enbart har gjort det bättre för de allra fattigaste genom olika sociala förmåner, samtidigt som medelklassen bara har fått det sämre.
För det tredje så var det en anmärkningsvärt stor andel latinos som röstade på Donald Trump. Men bortsett från det är det ganska självklart att han inte vann minoriteternas röster. Många av mina vänner i USA röstade motvilligt på Hillary Clinton just för att de var medvetna om att det är minoriteterna som kommer att drabbas värst i Trumps USA.
För det fjärde så var det – oavsett vad Guillou/Gelin tycker och tänker – fattiga vita arbetare i rostbältet som tippade över vågen till Trumps fördel. Framförallt de omkring 16 procent som röstat på Barack Obama två val på raken men nu valde att rösta på Donald Trump. Dessa väljare går inte att avfärda som rasister. Däremot går det inte att blunda för att det finns en omfattande rasism som har skapats politiskt, genom att ställa arbetare mot arbetare, skicka jobb utomlands, anställa fattiga invandrare och papperslösa med sämre villkor och så vidare. Samma sorts rasism som har fått stor grogrund i Sverige genom att Socialdemokraterna sålt ut all arbetarideologi och gett kapitalet makten.
Guillous krönika har fått rubriken Vägen bort från det rasistiska monstret måste vara politisk. Det är en bra slutsats och saken är den att han har flera poänger, även om han bygger dem på en märklig valanalys. Rasismen är inte en ”helt fristående politisk kraft” i dagens samhälle, den är djupt intvinnad i sociala och politiska processer. När samhällsservicen inte fungerar och när det är svårt att få adekvat vård, arbete och bostad för väldigt många människor, då är det öppet mål för högerextrema och rasistiska partier – eller enskilda narcissistiska galningar som Trump – att spela på rädslor och missriktat hat.
Jan Guillou har helt rätt när han skriver att det måste handla om politik, om att ”bryta den utveckling som gör att klyftorna mellan rika och fattiga ökar och privatiseringen som försämrar skola, vård och omsorg”. När Guillou skriver att det bara finns ”en väg bort från den katastrof som redan skymtar vid horisonten och vägen är politisk och praktisk” och menar att Socialdemokraterna borde återinföra socialdemokratisk politik, ser han det som Martin Gelins ”ögonöppnande” artikel vill få honom att blunda för när det gäller USA. Nämligen att Demokraterna hade en möjlighet att göra just det som Guillou vill att sossarna ska göra.
Partiet hade chansen att föra fram en kandidat som skulle ha stuckit nålen i ballongen Trump genom att rikta hatet dit där det hör hemma: mot de ekonomiska och politiska krafter som använder världen som en spelplan för sina intressen utan att bry sig om konsekvenserna för vanligt folk. De krafter som även Trump sade sig vilja bekämpa, men som han nu placerar på nyckelpositioner i ett USA som håller på att barka käpprätt åt helvete. Samtidigt fortsätter Demokraterna att bekämpa vänsterkrafterna inom och utanför partiet medan Hillary Clinton förbereder sig för att gå på Trumps invigningsceremoni.
Den politiker som har kommit att bli en av de tydligaste oppositionsrösterna efter valet är Bernie Sanders. Tillsammans med de sociala rörelserna som nu formerar sig fortsätter han att kämpa mot de orättvisor som under Trump riskerar att öka.
Emma Lundström
Tidigare i Internationalen:
Klasshatet avgjorde det amerikanska valet
Det är inte presidentvalet som är grejen
Trumps inferno gör Clinton till president
Sandersdelegat om framtiden: ”Vi måste bygga en vänster som inte är allergisk mot att vinna”
Clinton tvingas ta ställning mot dödsstraffet
Dianne Feeley från Detroit: “Sanders kampanj har gett människor kraft att fortsätta kämpa”
“Kampen fortsätter för ett annat USA”
Bernie Sanders: “I’m in it to win it”
New York: “Den här rörelsen går bortom Bernie”
Tusentals sittstrejkar för ett annat USA
Vad som än händer nu så är det rörelsen som räknas
Sanders seger i Michigan kan spegla resten av valet
Folket eller eliten – spänningen stiger i det amerikanska primärvalet
Jordskredsseger för Bernie Sanders
Så mycket mer än en våt dröm för “skäggradikaler”
Sverige måste vara bättre än så här
En demokratisk debatt värd namnet
