Lotten Collin, Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent har sen hon efterträdde Lars Palmgren, fortsatt i hans fotspår med att dela ut nålstick och ensidig kritik mot den latinamerikanska vänstern. Men något har hänt och under den senaste tiden har hennes rapporter präglats av insikt och noggrannhet. Vad som hänt med Collin är oklart, kanske har verkligheten kommit ikapp. Det är i alla fall klart att det vore orättvist om jag, som i flera texter kritiserat henne, inte ger henne ett erkännande – särskilt för den strålande och chockerande rapporten 22 april, om omröstningen i den brasilianska kongressen där högern nu försöker få president Dilma Roussef avsatt.
Collin har i tidigare rapporter påpekat att allmänheten, även i Brasilien, systematiskt matats med desinformation. Många, även i Brasilien, tror att Dilma hotas att avsättas på grund av personlig korruption. Sanningen är att det formella fel hon begått är att ha låtit statliga banker betala lån till staten för att täcka budgetunderskott. Inte en förseelse som får adrenalinet att rusa precis.
Collin har även påpekat att flera av de borgerliga konservativa kongressledamöter som leder hetsen mot Dilma själva står under åtal för verkliga och skandalösa mutaffärer.
Situationen kräver klargörande. Inom PT (ArbetarePartiet) som Dilma tillhör har korruption förekommit i en icke liten skala. PT som lyftes fram till makten under stora folkliga förväntningar har idag förvandlats till ett parti inom det kapitalistiska samhällets ramar. Alla förhoppningar om en socialistisk utveckling under PT:s ledning (förhoppningar som många av oss inom vänstern världen över hade för 20 år sedan) har effektivt grusats.
Men attackerna mot Dilma och PT handlar om att högern inte kan acceptera ett parti som, trots sin anpassning till kapitalismen, fortfarande har sin bas bland massorna. De borgerliga politikerna vill ju dessutom personligen åt de köttgrytor som idag blockeras av PT-politiker.
Den brasilianska högerns attacker är en del av den offensiv som borgerligheten idag bedriver i hela Latinamerika för att få bort de, åtminstone ursprungligen progressiva och vänsterinriktade, regeringar som bars fram av folkliga krav och mobiliseringar. En del regeringar var vänsternationalistiska (Argentina) och en del med socialistiska visioner, men alla gav de stort hopp när de tillträdde.
Vad högern vill göra om de får den direkta politiska makten visar idag den reaktionära regeringen i Argentina med stor tydlighet och Lotten Collin visade i sin rapport hur denna borgerliga höger ser ut. Omröstningen gick till så att alla kongressledamöter personligen skulle motivera sin röst. Många konservativa bar skyltar med texten Chao Querida (Hej då Gullet!). En unken ironi eftersom samma borgerlighet i sin kampanj mot Dilma bland annat poängterat att Dilma inte är som en riktig brasilianska; ”mjuk och vacker”.
Men den konservative kongressledamoten Jair Bolsonaro gick längre. Han dedikerade sin röst för Dilmas avsättning till den nu avlidne översten Carlos Brilhante Ustra, känd torterare under militärdiktaturen. Det var Ustra som beordrade att Dilma Roussef skulle torteras. En tortyr som enligt Collin riktades mot Rouseffs underliv. Bolsonaro deklarerade: ”Jag tillägnar min röst till mannen som fick Dilma Rouseff att darra!”
Om Dilma Rouseff faller (senaten ska rösta också) så blir vicepresident Michel Temer från det superkorrumperade borgerliga partiet PDMB president.
Temer är under utredning för att tagit emot mer än 1,5 miljoner dollar i mutor från ett företag som fick kontrakt med det statliga oljebolaget Petrobras.
Detta parti är ledande i hetsen mot Dilma trots att det samarbetade med PT för att nå köttgrytorna. Åter ett exempel på PT:s tillkortakommanden: nu sätter PDMB kniven i ryggen på Dilma och PT.
Borgerlighetens kvinnosyn visades också av en veckotidning som i ett reportage visade att om Dilma faller blir Temers fru Marcella (Enligt Collin 40 år yngre än sin 75-årige man) första dam. Vilket tidningen tycker är bra. Marcella beskrivs nämligen som ”Vacker, damig och kvar i hemmet”.
Lotten Collin rapporterar att detta har fått den feministiska rörelsen att explodera. Sociala medier har översköljts av selfies där kvinnor satiriskt fotat sej nersmutsade, stupfulla, dreglande med mera och satt rubriken ”Vacker, damig och kvar i hemmet” som rubrik.
Den latinamerikanska högern och borgerligheten har genom denna kampanj visat sitt rätta jag. Vi kan ha mycket kritik mot regeringarna i Venezuela, Bolivia och så vidare men högerns attacker mot dessa regimer handlar om att riva ned det som är positivt. Inte ens om vi gett upp allt hopp om ett parti, såsom de flesta socialister gjort om PT, kan vi stå passiva. Högerns attacker handlar om att ta den direkta politiska makten för att driva arbetare, bönder och fattiga tillbaka. Makten över ekonomin och media har de till stor del behållit, eftersom de vänsterinriktade regimerna gjort halt inför den kapitalistiska äganderätten. Nu slår kontrarevolutionen till. En socialisering av de central ekonomiska maktcentra (banker och storföretag) är ett nödvändigt steg. En revolution måste gå framåt, annars rullas den bakåt – av de krafter som denna vecka manifesterat sin vidriga natur i Brasilien.
Peter Widén