Krisdrabbat Brasilien går till val på söndag

▶ Högerextremisten Jair Bolsonaro står mot PT:s Fernando Haddad i valet den 7 oktober

▶ Oavsett vem som vinner står Brasilien inför en förvärrad politisk och ekonomisk kris

▶ Brasiliens kris hotar även relativt stabila länder som Uruguay, Bolivia, Chile och Peru

 

Jair Bolsonaro, som fortfarande är inlagd på sjukhus efter attentatet mot honom för två veckor sedan, har förklarat att han ställer in allt eget kampanjande inför presidentvalet den 7 oktober. Vilket är klokt av honom. I de valdebatter eller utfrågningar som Bolsonaro deltagit i har han gjort en slät figur. Han gör sig bäst när han får stå oemotsagd. Som alla demagoger av rang, blandar han friskt uttalanden av typen ”Jag erkänner inget annat valresultat än det som ger mig segern”, med personangrepp, våldsam retorik och rena lögner och oftast med en knorr där vapen är inblandat.

Enligt opinionsundersökningarna leder Bolsonaro i den första valomgången med omkring 27 procent av rösterna (den överlägset populäraste kandidaten, Arbetarpartiets (PT) och tidigare preidenten Lula da Silva, har förbjudits att kandidera efter en korruptionsdom), Närmaste konkurrenten är Sao Paulos tidigare borgmästare Fernando Haddad, som kandiderar för PT, med runt 20 procent. Det stora problemet för Bolsonaro är att samma opinionsundersökningar spår att oavsett vem som står emot honom kommer Bolsonaro att förlora. Eftersom den just nu troligaste motkandidaten är just PT:s Fernando Haddad, skulle resultatet av den andra omgången mycket väl kunna bli att PT återigen tar över presidentposten.
För den traditionella högern är detta naturligtvis ett stort problem eftersom det betyder att man är tillbaka på ruta ett, samma situation som rådde efter valet 2014 och som ledde till att den valde presidenten Dilma Rousseff avsattes av parlamentet.

Det är lätt att tro att den kanonad av olika ”avslöjanden” om Bolsonaro som den borgerliga pressen producerat under den senaste tiden, syftar till att i sista stund försöka torpedera hans kandidatur till förmån för någon av den traditionella högerns kandidater. Band annat har skilsmässopapper grävts upp som visar på en omfattande förmögenhet (som Bolsonaro aldrig deklarerat), liksom påstådda vittnesmål från en före detta fru som ska ha flytt till Norge för att hon kände sig hotad (vilket hon förnekar).
Samtidigt har Bolsonaros vice-presidentkandidat, generalen Moura, fortsatt att klampa omkring i valdebatten som en överförfriskad elefant i en porslinsbutik. Bland annat har han beklagat sig över den 13:e månadslönen som betalas ut till alla anställda och krävt att den skall avskaffas. Vilket till och med Bolsonaro var tvungen att knäppa honom på näsan för, eftersom det egentligen handlar om att en ”månadslön” i allmänhet beräknas på 4 veckor och året har 52 veckor (delat med 4 ger 13).

Bolsonaros extrema kvinnosyn (bland annat sa han att en parlamentsledamot för PT ”var för ful för att våldtas”) har lett till en explosionsartad tillväxt för en rörelse bland kvinnor med mottot ”Inte Han”. Lördagen den 29 september hölls manifestationer runt om i Brasilien och även runt om i världen på det temat. Som ett ytterligare bevis på vilken sorts politiker Jair Bolsonaro är, publicerade en av hans söner, Carlos Bolsonaro, en bild på sociala medier som visar en torterad man med en plastpåse trädd över huvudet, med orden ”Ele não”, Inte Han inristat i bröstet. Jair Bolsonaro har aldrig gjort någon hemlighet av att han hyllar militärdiktaturen i Brasilien (1964 – 1987) och hävdar att dess stora fel var att man bara torterade ”kommunisterna” när man borde ha avrättat dem.

Men vad skulle hända om Bolsonaro vinner presidentvalet?
Det största problemet för den eventuella presidenten Bolsonaro skulle vara att skapa en majoritet i parlamentet. Det parti han kandiderar för, PSL, har nu 1 av 513 deputerade och ingen av 81 senatorer. Även om partiet nog kan få ytterligare några invalda med Bolsonaro som draghjälp, kommer det stora köpslagandet att dra igång. Eftersom de flesta partierna i själva verket är intressegrupper för regionala eliter, så handlar det om att sälja sitt stöd för olika sorters förmåner. Den första regeringen med Lula som president (2003-2006) gjorde det genom att använda pengar från den statliga lotteriverksamheten och köpa sig stöd i parlamentet. Avslöjandet blev en mycket pinsam historia för PT. Betrodda partimedlemmar ertappades med sedlar nedstoppade i kalsongerna….

Uppenbarligen är det internationella kapitalet inte heller särskilt förtjusta i en eventuell seger för Bolsonaro eftersom det inser att såväl den politiska som den ekonomiska situationen skulle destabiliseras ytterligare. Inte minst eftersom Bolsonaro har sitt mest grundmurade stöd i den statliga byråkratin, trots att han (via sin ekonomiska ”guru”) svurit trohetsed gentemot den extrema nyliberalismen, som säger sig vilja avskaffa byråkratin. Även om Bolsonaro inte missar en chans att hylla militären så lär han mycket snabbt inse att han inte kan trampa den statliga byråkratin på tårna. För den tidigare militärdiktaturen vilade först och främst på en allians mellan just de väpnade styrkorna och den statliga byråkratin.

Oavsett utgången av presidentvalet står Brasilien inför en ytterligare förvärrad politisk och ekonomisk kris. Brasiliens kris (och den ännu värre ekonomiska krisen i Argentina) hotar även relativt stabila länder som Uruguay, Bolivia, Chile och Peru och därmed hela den södra delen av den amerikanska kontinenten.

Göran Kärrman