► Petra Ulmanen har granskat hur försämringarna i äldrevården slår mot annhöriga och hur nyliberalismen undergräver individens oberoende
Petra Ulmanen.
Foto: Björn Dalin
Petra Ulmanen fick sitt offentliga genombrott med boken (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen (1997); en beskrivning av jämställdhetens öde under 1990-talets nyliberalism. Därefter har hon bland annat varit Bangs chefredaktör (1998-99) och redaktör på Ordfronts magasin (2005-2007). Ulmanen var även expert i alliansregeringens utredning om män och jämställdhet (2012). Den sjätte november 2015 disputerade hon med avhandlingen Omsorgens pris i åtstramningstid.
I förordet till sin avhandling berättar Ulmanen att hon fick uppslaget av en arbetskollega när hon i början av 2000-talet var anställd som utredare på Socialstyrelsen:
– Men Petra, hemtjänst är ju som dagis. Det är det som gör att kvinnor kan jobba.
Perspektivet, att hemtjänsten frigör kvinnor från ansvaret att ta hand om sina föräldrar och gör det möjligt för dem att förvärvsarbeta, var nytt för Ulmanen. Hon blev också uppmärksam på att äldreomsorg aldrig presenterats som ett jämställdhetsprojekt, trots att det är det i precis samma utsträckning som barnomsorg. Detta har resulterat i en avhandling som försöker ”belysa anhörighetsomsorg för äldre personer, främst medelålders kvinnors och mäns hjälp till sina föräldrar: hur anhörighetsomsorgens omfattning har utvecklats över tid och hur omsorgsgivarnas liv, framförallt deras arbetsliv, påverkas av omsorgsgivande.” Avhandlingen bygger på Statistiska centralbyråns stora undersökningar om levnadsförhållanden i landet, samt på en enkätundersökning där 3 600 medelålders män och kvinnor deltog.
Den svenska äldreomsorgen har genomgått så omfattande omstruktureringar och nedskärningar att den knappast går att känna igen; under 1990-talets ekonomiska kris drabbades hemtjänsten av stora försämringar och under 2000-talet har en fjärdedel av platserna på äldreboenden försvunnit. Förutom en ökad personalbörda har dessa två faktorer gjort att trycket på nära anhöriga ökat. Därtill har äldreomsorgen översållats av privata vinstdrivande bolag; enbart i Stockholmsområdet har idag den som har behov av hemtjänst runt 150 aktörer att välja mellan. Dessutom har de idéer som ligger till grund för New Public Management utvecklats till den övergripande ideologin. De arbetande kontrolleras och stressas av att tiden för varje arbetsmoment mäts ner till minsta detalj – så lång tid för duschning, så många minuter för påklädning, och så vidare – allt liknar alltmer det löpande bandets uppstyckningsprocess. Tiden för stillsam omvårdnad och småprat dunstar bort.
Vad kommer då Ulmanen fram till i sin forskning?
– Det mest överraskande är att det idag är lika vanligt att män som kvinnor ger omsorg till en gammal förälder. Det är inte så att det ägt rum en omfördelning som gör att kvinnors engagemang minskat, men i takt med nedskärningarna har behoven blivit större och mäns engagemang ökat. En fjärdedel av alla kvinnor och män ger idag omsorg till en förälder.
– Fortfarande är det dock kvinnorna som upplever en mer grav påverkan. 48 procent av döttrarna upplever psykiska påfrestningar, mot bara 27 procent av sönerna. Samtidigt upplever 27 procent av döttrarna och 16 procent av sönerna svårigheter att fokusera på arbetet.
– Av båda könen har sju procent gått ner i arbetstid och en procent sagt upp sig på grund av omsorgsansvaret. En procent låter inte i sammanhanget som mycket, men då ska vi ta i beaktande att det i reda tal tal faktiskt handlar om 40-50 000 arbetande som helt känt sig tvingade att sluta jobba.
Ändå är det självklart de vårdnadsbehövande äldre som lider allra värst av nedskärningarna och att det blivit allt svårare att få plats på ett äldreboende. Här i en intervju med Margit, 94 år, som med hjälp av stora ansträngningar från sina anhöriga till slut lyckades att få plats på ett boende:
– Jag tänker på alla de gamla som inte har ett nätverk. De sitter där ensamma och utlämnade åt kommunala tjänstemäns godtycke. Dessa tjänstemän, avlönade med skattemedel, avgör om en gammal människa ska tvingas lida i sitt hem eller få plats på ett boende (Dagens Nyheter 9/2)
Ibland, när man hör etablerade politikers prat, kan man tro att försämringar i välfärden är någon form av naturlag, men så är det självklart inte. Sverige har aldrig varit tillnärmelsevis så rikt som idag. Om vi ser till bruttonationalprodukt per capita är vi idag mer än dubbelt så rika som exempelvis 1970. Och om skatteuttaget som andel av bruttonationalprodukten 2014 skulle legat kvar på samma nivå som 1988 skulle vi haft 258 miljarder kronor mer till att satsa på välfärden. Vad skall vi ha alla pengarna till om inte för att skapa största möjliga välmåga för dem som i hela sina liv arbetat ihop rikedomarna?
Anders Karlsson
■ Omsorgens pris i åtstramningstid av Petra
Ulmanen. Den kan laddas ner på socarb.su.se