Händerna darrar lite när jag ska skriva. Känslorna tränger sig på. Det har kommit ett besked. Ett besked som kan vara avgörande. Det gäller en skog, en sjö och en framtid.
I tio år har kampen om Ojnareskogen på norra Gotland pågått. Ibland har den varit lågintensiv och i medieskugga; varit ihärdigt arbete för överklagande på överklagande av domstolsbeslut. Ibland har den varit uppblossande, brinnande, omöjlig att blunda för, stark som en obrytbar kedja, en kedja av människor som vägrat låta mark, vatten och liv gå under för kortsiktig vinnings skull.
I tio år har jäv, faktafel och politiskt spel lett till domstolsbeslut på felaktiga grunder. Beslut som gett Nordkalk rätt. Gett fritt fram för det finska företaget som vill bryta ett 170 hektar stort kalkbrott i den världsunika skogen. Ett kalkbrott som inte bara skulle vara förödande för växt- och djurliv utan också skulle göra allvarlig skada på grundvattensystemet och färskvattentäkten Bästeträsk.
Starka intressen har arbetat för att göra brytningen möjlig. Gruvlobbyn har många trådar att dra i och vinstintresset har smällt högre än miljöintresset hela vägen upp till miljöministerposten. Hoppet om en förändrad inställning blev inte särskilt mycket större efter regeringsbytet eftersom Socialdemokraterna på Gotland idogt har hävdat att jobben alltid går före miljön.
Men nu låter det annorlunda. Beskedet som får mitt hjärta att dunka lite snabbare är svårt att tro på. Kan det verkligen stämma att regeringen till slut tagit sig samman och beslutat att ge Ojnareskogen status som Natura 2000-område?
Det verkar så. Frågan om Ojnareskogens vara eller inte vara som Natura 2000-område har legat på regeringens bord sedan i mars efter ett förslag från Naturvårdsverket och en utredning av Länsstyrelsen på Gotland. Nu ska ärendet vara färdigberett på klimat- och miljödepartementet och klimat- och miljöminister Åsa Romson och statsminister Stefan Löfven ska ha förhandlat om hur beslutet ska offentliggöras på bästa sätt. Om uppgifterna stämmer kan hela området kring sjön Bästeträsk blir Natura 2000. Det skulle innebära att Ojnareskogen blir en del av ett nätverk av skyddade områden i EU, vilket i sin tur skulle leda till att både Nordkalks och SMA Minerals brytningsplaner går i stöpet. Eller, det skulle ”sannolikt” leda till det, som de flesta medier just nu formulerar det i sin rapportering.
Vilken fantastisk seger i så fall. En seger för alla de människor, i Sverige och runt om i världen, som kämpar mot kortsiktig gruvbrytning, för mark, vatten och liv. Vilken brandfackla att skicka vidare till Sápmi, till Pondoland i Sydafrika, till Peru, Nordamerika och Grekland. En kamp vunnen i en kedja av kamper är en seger för varje kamp. Förändring skapas bit för bit.
Men beslutet är ännu inte fattat. I alla fall inte formellt fastslaget. Åtminstone inte i skrivande stund, tisdag. Det är meningen att det ska ske på regeringssammanträdet antingen den 20 eller den 27 augusti. Alltså är det fortfarande inte riktigt möjligt att andas ut för de som kämpat för att rädda Ojnareskogen och Bästeträsk. Och de som vet hur processen sett ut, de som skrivit överklaganden och gjort allt som stått i deras makt för att stå emot det ekonomiskt starka företaget, de kommer inte att andas ut förrän processen också är avslutad i mark-och miljööverdomstolen. När både regering och domstol fastslagit att Ojnareskogen ska skyddas till varje pris, då kommer utandningen. Då kommer jag att fira med att minnas alla de fantastiska, och för allas vår framtid ovärderliga, människor jag mött i kampen. De som vågar stå upp, stå emot, när det krävs.
Text och foto:
Emma Lundström
Tidigare i Internationalen:
Ojnareskogen – skyddas eller skövlas?
Gállok Protest Art på Cyklopen
”Sven-Erik Bucht älskar gruvor”
Gruvbolaget gömde pengar i skatteparadis
Om tvångsförflyttningar och förgiftade sångsvanar
Frackingmotståndet – inte Putins förtjänst
De smarta telefonernas baksida
Miljöpartiet backar inte upp Ojnareaktivist
Ojnareskogen: ”Det är inte kört förrän hålet är grävt!”
Sametinget tar ställning i gruvfrågan
Suohpanterror vill avkolonisera Sápmi
En annorlunda Jokkmokks marknad
Sametinget om gruvboomen: “Vår själ finns i markerna”
Om gruvboomens smutsiga baksida
Maud Olofsson om gruvmotståndet: “Folk kan inte skilja på miljoner och miljarder”
Farligt att blunda för framtiden
Det nya året kan blomstra ur det gamlas grogrund
Länsstyrelsen sågar Kallakgruva
FN sätter stopp för gruva i Rönnbäck
Henrik Blind om sommarens kamp: “Det är så mycket större än Kallak”
Socialistiskt Forum Umeå 2013: “Så länge tillväxt är ordet, är vi körda”
Provbrytningen uppskjuten i Kallak
Glädjebeskedet i Ojnareskogen – en milstolpe i miljökampen
En glimt av glädje från Ojnareskogen
Klockan 08.45 ska jag vara i Ojnareskogen
Att stjäla mineral från Afrika
Nu gäller det för Ojnareskogen
På vem lyssnar rätten? Folket eller bolaget?
Protestdag mot gruvboom och asylpolitik: ”Det är vi som är folket!”
Till sosseledningen: byt fokus nu!
Ojnare: på kort eller lång sikt?
När kakan är äten är den borta
Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: ”Slaget ska inte gå förlorat”
Bädda inte för miljökatastrofer
Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!
HD ger andrum för Ojnareskogen
Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”
Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”
Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen
Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord
Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad
Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”
Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”
”Titan ska inte brytas i Pondoland”
Ojnareskogen: Situationen är akut
”Vi är inte immuna mot korruption”
Hoppets försvarare ger inte upp