Articles by Ledarred

Fidel Castro är död – leve revolutionen!

LEDARE Återigen vandrar Fidels spöke över Europa. Tårögda liberaler som aldrig för en sekund beklagar sig över högerregimer världen över sprider med den kubanske ledarens död sina domar över den lilla oppositionella ön runt hörnet från USA (jämför med vad som skrevs när Thailands regent Bhumibol dog för en dryg månad sedan). Låt oss vara på det klara med vad tårarna över Kubas folk och landets brister på frihet egentligen handlar om, vad än högerdebattörerna försöker intala oss och sig själva.


Seger åt hamn­arbetarna!

LEDARE När Thatchers konservativa regering tvingade in England i sitt nyliberala stålbad stod den avgörande striden när fackföreningsrörelsen skulle tvingas på knä. Mest känd är förstås den stora gruvarbetarstrejken 1984-85, vilken kom att symbolisera starten på den ekonomiska era som vi idag, trettio år senare, lever i slutfasen av. Men uppgörelsen med det enorma gruvarbetarfacket var i själva verket snarare slutfasen på en lång offensiv mot den brittiska arbetarrörelsen. Strategin gick nämligen i flera steg; först kuva de små stridbara facken, sedan ta sig an de tröga jättarna.


Sandlådepolitik på avgrundens rand

LEDARE Att lyssna på den svikna arbetarklassen blev plötsligt devisen för dagen. En yrvaken höger som insett att den till synes odödliga nyliberalismen inte längre bär sin egen framgångsberättelse ropar plötsligt om att lägga örat mot marken. Det kan låta som goda nyheter, men är faktiskt en oroande utveckling. För vilket ”folk” är det man talar om? Vilken del av ”arbetarklassen” skall man lyssna på? Den delen som röstar rasistiskt såklart!


En bitter lärdom

LEDARE Innerst inne trodde nog nästan ingen att det var möjligt. Vi hade räknat med mer business as usual, mer bittra erfarenheter av hur lite det betyder vad en demokratisk president säger när det ändå är de stora kapital­intressena som styr politiken. Men vi fick Trump.


Framtida kristallnätter – en medelklassfråga

LEDARE När årsdagen för kristallnatten åter närmar sig kommer reflektionerna nästan av sig själv; vad är det som händer just nu, hur ser nutiden ut i jämförelse med samhället då? Hur ser läget ut i dagens Sverige jämfört med för tio år sedan, fem år, ett år? Nästan hur vi än väljer att lägga skärpan är det ingen upplyftande bild vi får. Människor misshandlas av fascister för sin hudfärgs skull, flyktingboenden möts av protester eller bränns ned.


Gärna progressiv profil, men först en rejäl profit

LEDARE Lead, don’t follow” är ett uttryck som kanske präglar vår samtids ideal mer än något annat och det dyker följaktligen upp i alla möjliga sammanhang, från gatumode-slogans till management-pepptalks. Uttrycket i sig är tämligen paradoxalt, inte minst därför att vår tid hyllar pionjären medan den i själva verket premierar konformism. Det gäller inte minst politiken.


Återta den förlorade marken

LEDARE Förra helgen inleddes operationen att driva ut IS-trupperna ur det ockuperade Mosul i norra Irak. När nyheten nådde Sverige hände emellertid något märkligt i medias rapportering. Den stora frågan var plötsligt inte längre hur civilbefolkningen i miljonstaden skulle drabbas av en belägring utan hur Sverige skulle avstyra en ny flyktingvåg.


Klassintresse i frack

LEDARE Orden är Strindbergs: ”Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.” Han var inte den siste eller den mest ingående beskrivaren av förhållandet även om få uttryckt det lika kärnfullt.


Samförståndets tid är över

LEDARE Femtusen har redan tvingats gå från Ericsson sedan 2010. Nu skall ytterligare 3 000 fogas till listan på människor som Ericsson inte anser sig ha råd med. Företagets ledning, vars insats har varit att inte lyckas vända bolagets krympande vinstmarginaler, belönade sig själva med en miljard i lön och bonus under samma period. Inget nytt på arbetsgivarfronten. ..


Friska vindar från Europas sjuke man

LEDARE
Så brukade England kallas på sjuttiotalet, Europas sjuke man. Landet som slets sönder av strejker och vars ekonomi släpade efter i stort sett hela Europa. Åttiotalets nyliberala kur var så väl paketerad att hela det politiska mittfältet svalde budskapet, men så här trettiofem år senare kan vi konstatera att inga stålbad bet. Med högerreaktionärer på framfart och ett samhälle i konstant utförsbacke är England sjukt som aldrig förr. Att en socialist skulle komma till makten i det fullständigt förborgerligade New Labour i det här läget var det få som anade – och för ett etablissemang som vant sig med att styra landet utan att behöva ta hänsyn till människors verklighet var det förstås allt annat än välkommet.