Favoritmorgonfiket, onsdag morgon. Härlig klar och kylig dag. Snabbfika efter promenad bland höstlöven. Bara sätta ner några anteckningar inför kvällens kursträff om jiddischsocialism. Men lite irriterande och högljutt prat några bord bort. Kanske för nedsatt hörsel, inga ungdomar precis. Och som en ljudmatta över anteckningsboken flödar besserwisserns undervisning av sin imponerade kamrat om morgontidningens rapport från Malmökonferensen mot antisemitism.
”Vaddå svensk antisemitism? Det är inte några svenskar, det är ju araber, varför skriver dom inte det? Det är ju araberna, muslimerna som hatar judar, det där har vi ingenting med att göra. Och vilka var det som ville ha hit araberna, och ha mångkultur? Det var ju judarna. Han Wolodarski [Dagens Nyheters chefredaktör] är ju jude. Det ligger någonting bakom, pengar som vanligt. Någon har tjänat på det här, med invandrarna och mångkultur. Och judar är bara intresserade av pengar. Så skyller dom på svenskar…”.
Hur många liv har den gamla manualen, om Juden bakom allt. Som sjukhusvaktmästare på Beckomberga 1970 gjorde jag en tidig erfarenhet. För en nybliven medlem i trotskistgruppen Revolutionära Marxister var uppgiften att dela ut flygblad på jobbet, för mig bland gubbarna på ”utearbetet”, några av dem gamla kommunister. ”Feodalfascisten Hussein har axlat Dayans blodiga mantel”, löd någon rad som fördömde Jordaniens kung Husseins massaker på palestinska PLO den hösten – liksom Israels försvarsminister Moshe Dayan. ”Ja, det är kanske lite hårt skrivet”, prövade jag (som hade Che Guevara på väggen i tonårsrummet och bara ganska nyss plockat ned Moshe Dayan) men fick oväntat svar. ”Nädu, det kan aldrig vara hårt nog mot de jävlarna”, morrade en gammal kommunist med bladet i näven. ”Hade vi bara låtit Hitler hållas några år till skulle vi sluppit det här.”
Att föreställningen om judisk ondska varit djupt rotad i den kristna historien är en sak. Liksom att religionens anklagelse mot juden som ”Kristusmördare” efterhand avlöstes av en mer sekulariserad och rasinriktad antisemitism på vägen in i 1900-talet. Men mycket av den bråten brann upp tillsammans med Förintelsen. Dock inte själva manualen eller prototypen för konspirationsmyten.
Att judar förgiftade brunnar för att underminera det kristna samhället eller tappade kristna barn på blod till påsken omvandlades kring skiftet mellan 1800- och 1900-talet till idén om den stora världsliga konspirationen. Eller snarare ”beviset” genom den tsarryska säkerhetstjänstens – ochranans – fabricering av de så kallade Sion Vises Protokoll. Ett moderniserat hopkok av 1800-talets och även medeltida antijudiska hotbilder. Protokollen påstods avslöja en hemlig judisk världskomplott med syfte att försvaga de civiliserade nationerna och tränga undan deras traditionella ledande skikt för att erövra judisk världsmakt. Medlen var många: demokrati, kapitalism, klasskamp, internationalism, socialism och krig – allt för att skapa kaos och splittra ”gojernas” nationella gemenskaper. För protokollens olika upplagor utgjordes komplottens öga av den för tillfället aktuella radikalismens hemvist. Mest känd för vår tid, bolsjevismens revolutionära Sovjetryssland.
Enligt uppdaterade versioner av protokollen planerades den judiska komplotten bakom kulisserna vid bildandet av den kommunistiska tredje internationalen i Moskva 1919. ”Judebolsjevikerna” hade inte bara störtat det eviga Rysslands tsardöme utan planerade världsrevolution tillsammans med det judiska finanskapitalet på Wall Street.
Löjeväckande? Visst, men i katastrofala tider, som efter första världskrigets folkslakt, inbördeskrigens kaos, ekonomiska sammanbrott och hela samhällsordningars undergång kan det mesta kablas ut som sanningar – och få fäste där marken rämnar. I synnerhet om där redan finns en slags matris för tänkandet, skrupelfria och resursstarka förkunnare och, framför allt, villrådiga, undfallande eller bara oengagerade motkrafter.
Under mellankrigstiden förvandlades myten om den judiska världskonspirationen till fascistisk masskraft och världskrigets massmördarmaskin med en läxa för mänskligheten som aldrig skulle glömmas – var vi många som trodde. Och kanske var besserwissern på morgonfiket bara en restprodukt från förgången tid och snart borta.
Men ska mutering av reaktionära folkmordsideologier in i vår egen kaotiska kristid förhindras hänger det på motkrafterna, tänker jag och återgår till jiddischsocialisternas försvarsmiliser i öster förra gången det begav sig.
Håkan Blomqvist