Norman Doidge uppmärksammar i boken The brain that healed itself hur hjärnans plasticitet även kan ge upphov till missbruk. Det gäller inte enbart droger och alkohol, utan även spel och till och träning; kort sagt av allt som förser hjärnan med dopaminkickar. Doidge konstaterar att allt missbruk är förenat med kontrollförlust och tvångsmässigt behov av allt högre doser samt abstinensproblem.
Han ger som exempel hur gårdagens försiktiga pornografi idag återfinns i reklam för alla upptänkliga produkter. Pornografin domineras numera av sadomasochism, övergrepp och brutalt kvinnoförtryck och dess tillväxt har varit enormt lukrativ. Allt är nu lätt tillgängligt på nätet och kan där påverka fantasier, begär och normbildning.
Pornografiförespråkare talar om fördomsfrihet men krassa vinstintressen skapar enligt missbrukets logik behov av allt hårdare pornografi.
Det går bevisligen att befrias från missbruk förutsatt att man bibringas insikt om hur hjärnan kedjas och undan för undan förstärker beroendet. Problematiska neuronala kopplingar kan försvagas och behandlas eftersom samma neuroplasticitet gäller vid tillägnelse av missbruk som vid avvänjning. Doidge noterar att det finns en paradox i det neuroplastiska missbrukstvånget som vid längre missbruk inte längre levererar belöning utan upplevs just som ett tvång som man vill befrias från.
En konsekvens av hjärnans plasticitet är att personlig erfarenhet faktiskt kan ha lika stor betydelse som biologisk betingad läggning. Det kan vara svårt att urskilja vad som är kulturellt tillägnat och vad som är naturligt/genetiskt. Dikotomin arv/miljö upplöses och ställs på sin spets när Doidge skriver; ”Vi kan inte skilja vår vår ´andra natur’ från från vår ’ursprungliga natur’ eftersom våra neuroplastiska hjärnor när de väl har reorganiserats utvecklar en ny natur som är lika biologisk som den ursprungliga.”
Den amerikanske samhällskritikern Noam Chomsky har uppmärksammat hur kommersiella krafter fångar upp varje äkta kulturyttring – för att urholka och anpassa till vinstintressen. Han har även framhållit att en fungerande marknadsekonomi förutsätter informerade konsumenter. En förutsättning som saboteras av osaklig reklam som neuroplastiskt kidnappar belöningssystemen i våra hjärnor. Chomsky menar att en växande PR-industri alltmer effektivt ersatt en tidigare synlig och mer påtaglig disciplinering.
Doidge sammanfattar: ”Neuroplastisk forskning visar att varje varaktig aktivitet innebärande fysisk eller sinnlig aktivitet, lärande, tanke och föreställning – förändrar hjärna och sinne, kulturella idéer och aktiviteter inte undantagna”.
En konsekvens är att reklamindustrins manipulation av hjärnans belöningssystem skapar tvångsmässig konsumism som till exempel manifesteras i fetmaepidemi och drogmissbruk. Människan kan aldrig få nog av vad hon inte behöver eftersom det inte tillgodoser de egentliga grundbehoven av mening, gemenskap och kärlek byggd på solidaritet.
Författarinnan Nina Björk skriver: ”Arbete i syfte att skapa vinster åt företag så att de kan skapa lönearbeten åt oss så att vi i allt högre takt kan konsumera företagens varor – det är inte det enda möjliga. Det är faktiskt det helt omöjliga.”
I reklamsamhället står individen inför uppgiften att erkänna och ta kamp för de mänskliga grundbehoven och därigenom återta kontrollen över sin hjärna.
Lars Lundström