”Kapitalet höjer hyrorna…”

Så kom den då till slut, utredningen om ”fri hyressättning i nyproduktion”. Internationalens Rasmus Klockljung har plöjt igenom utredningen och följt debatten omkring den, och ser en risk att det som föreslås nu bara är ett första steg mot marknadshyra. Därför är det än viktigt att Vänsterpartiet inte viker ner sig utan håller löftet att fälla regeringen om den går på utredningens linje. Undersökningar visar att en majoritet av samtliga riksdagspartiers väljare är emot marknadshyra. I genomsnitt var ungefär 70 procent emot. Det handlar alltså om att tvinga övriga partier att ta hänsyn till sina väljare.

 

Det blev en märklig pressträff där justitieminister Morgan Johansson försökte betona att han inte är nöjd med vissa av utredningens förslag, samtidigt som han ihärdigt försvarade den. En stor del av pressträffen använde Johansson till att angripa kritiker, i synnerhet Vänsterpartiet, och upprepade många gånger att detta minsann inte alls handlar om marknadshyror. Fri hyressättning är något helt annat, enligt ministern.
– Det förekommer ganska mycket kampanjer och agitation om att de som i dag är hyresgäster kommer påverkas och få kraftigt höjda hyror, men det är falskt, sade Johansson. Han hävdade att utredningens förslag inte alls kommer påverka hyresnivåerna i det befintliga hyresrättsbeståndet.
En stor grund för den oro som finns för just detta inom hyresgäströrelsen är erfarenheterna från Finland. Där infördes just fri hyressättning i nyproduktion i början av 1990-talet. Fyra år senare hade det först utökats till att även omfatta nya hyreskontrakt, alltså när en ny hyresgäst flyttar in, och sedan också samtliga hyreskontrakt. Hyrorna i Helsingfors höjdes inom några år med över 40 procent. Statens kostnader för bostadsbidrag sköt i höjden, och om detta skulle ske även i Sverige beräknas bostadsbidragen mångdubblas till omkring 35 miljarder kronor.
Detta nämns högst kortfattat i utredningen. ”Högre hyror, genom fri hyressättning, kan kräva ökade utbetalningar ur socialförsäkringssystemen, i form av bostadsbidrag och bostadstillägg”, står det i kapitlet med konsekvensbeskrivningar.

Johansson försökte med spinnet att ”hyresgästerna ska vara rädda för Vänsterpartiet, för om V fäller regeringen och släpper fram en högerregering blir det marknadshyror på riktigt”.
Men det stämmer inte. Det finns i nuläget ingen majoritet för det i riksdagen. Sverigedemokraterna har tidigare varit för marknadshyror, men i ett smart planerat utspel dagen innan utredningen lades fram gick de ut med att de är skarpt mot marknadshyror. SD har dock visat tidigare att de är en vindflöjel när det gäller välfärden, och denna vändning är förstås ett påtryckningsmedel mot M, KD och L inför förhandlingar vid en eventuell valseger för att få igenom än mer av SD:s politik i utbyte mot stöd för marknadshyror. Men i dagsläget finns alltså inte det stödet inom det blåbruna blocket, och därmed faller Morgan Johanssons försök att utmåla Vänsterpartiet som den stora faran för hyresgäster.

De kritiska rösterna finns heller inte, som Morgan Johansson verkar låtsas som, enbart bland V och små vänstergrupper. De hörs också i regeringens närhet, och i skarp kontrast till ministerns retorik likställer många fri hyressättning med marknadshyror.
Samma dag som utredningen presenterades skrev regeringspartiernas ungdomsförbund SSU och Grön ungdom en gemensam debattartikel med budskapet ”lägg marknadshyrorna i sopkorgen”. De varnade för att marknadshyra på sikt kan få ”förödande konsekvenser” och om den införs i nyproduktion innebära ”kraftigt höjda hyror och öppna dammluckorna för att hela beståndet ska ha marknadshyror”. Även de varnar för att det kan tvinga in många hyresgäster i ett bidragsberoende.
SSU:s ordförande Philip Botström sade i en Ekot-intervju samma dag att han anser att förslaget ”är en skitidé från första början, ärligt talat. Vad det handlar om är ju marknadshyror. Det skulle bara göra det ännu dyrare och ännu svårare för unga att ha råd att flytta hemifrån”.
I ytterligare en debattartikel samma dag utlovade Stockholms oppositionsborgarråd Emilia Bjuggren och Jan Valeskog att S i staden om förslaget genomförs, för de bostadsbolag som väljer att använda sig av fri hyressättning, kommer dra in de kraftiga subventionerna för markhyra vid nybyggen av hyresrätter som i dag finns i Stockholm. Dessa rabatter innebär att ett fastighetsbolag endast betalar cirka 30 procent av tomtvärdet, enligt duon, med syftet att underlätta nybyggnation av hyresrätter. Riksdagsledamoten Anders Österberg som kommer från Stockholm gick ut med samma besked i en separat artikel, och även Karin Wanngård, S gruppledare i Stockholms kommun, lägger fram detta budskap.
Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen som traditionellt varit ett starkt socialdemokratiskt fäste, är tydlig med att hon anser att förslaget innebär marknadshyror och sade till Hem & Hyra att det kommer bli ännu dyrare att bo i nyproduktion på attraktiva orter. Hon har även i en debattartikel uppmanat Vänsterpartiet att fälla regeringen.

Desto tystare är det från regeringspartnern Miljöpartiet, som ligger illa till i opinionsmätningar och riskerar att åka ur riksdagen i nästa val. Märta Stenevi utsågs till språkrör för MP i början av februari och några dagar senare också till jämställdhets- och bostadsminister. Av det sistnämnda uppdraget syns dock inte ett spår på hennes officiella Facebook-sida. Förutom inlägget där hon berättar om utnämningen finns där exakt noll inlägg om bostadspolitik under dessa fyra Stenevi är knäpptyst om det som av både förespråkare och motståndare anses vara den kraftigaste förändringen av svensk bostadspolitik på många decennier är ironiskt nog talande. MP:s strategi verkar vara att ligga lågt och hoppas att Socialdemokraterna ska få ta hela smällen från besvikna väljare, men hur kommer Miljöpartiets egna väljare reagera på att de, utan ett ljud från bostadsministern, låter detta förslag läggas fram?

Att fastighetsbolag kommer bygga fler hyresrätter om fri hyressättning införs har varit det argument som upprepats oftast. Så vad kommer utredningen fram till? Ligger det något i påståendet?
Utredarna gav branschorganisationerna Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna Sverige i uppdrag att fråga sina medlemmar, det vill säga bostadsbolagen, hur en sådan reform skulle förändra antalet lägenheter de bygger.
Av de allmännyttiga bolagen svarade knappt hälften på frågan, och kom fram till att de sammanlagt kan bygga ungefär 1 080 lägenheter fler per år under en femårsperiod i ”vissa delar av landet” om fri hyressättning införs.
– Det är den kanske största bostadspolitiska förändringen på 50 år, men det kommer knappast att ha någon större effekt på bostadsbyggandet. Möjligen kan förslaget leda till att det byggs nytt på ett fåtal mycket attraktiva platser i storstäderna, men där finns sällan utrymme att bygga mer, sade Anders Nordstrand, vd på Sveriges Allmännytta, i en intervju i Hem & Hyra.
Av de privata bolagen däremot svarade endast 15 procent på utredningens förfrågan. Dessa uppgav visserligen att de skulle kunna bygga många fler lägenheter om reformen genomförs, men att basera en sådan nyckelfråga på en så låg svarsfrekvens, som dessutom lämnas helt okommenterad i utredningen, är häpnadsväckande. Varför övriga 85 procent inte besvarat frågan står det ingenting om, och den självklara frågan är hur representativa dessa 15 procent som vill bygga mer egentligen är för de privata bolagen i stort?
”När hyresavtal träffas enligt lagen om fri hyressättning vid nyproduktion ska hyresvärd och hyresgäst komma överens om hyrans storlek”, lyder utredarnas förslag. Detta låter som om det vore två personer som satte sig ner och diskuterade, men i själva verket är det långt ifrån den sannolika situationen. Fastighetsbolag har helt andra resurser än den enskilda människan, och i praktiken kan de sätta den hyra de vill och hyresgästen har inga andra val än att antingen acceptera den eller att inte flytta in. Det ska finnas möjlighet för hyresgästen att under första året efter inflyttning överklaga en alltför hög hyra till hyresnämnden, men frågan är hur många som har kraft och tid att ge sig in i en sådan process.
Fastighetsbolagen är säkert nöjda med utredningens förslag att de inte enbart ska få göra en årlig hyreshöjning, utan även när en ny hyresgäst flyttar in. Detta öppnar för att vilja ha en kortsiktighet och stor omsättning på hyresgäster, vilket Morgan Johansson påpekade att han inte är nöjd med. Han nämnde att regeringen ska ta fram ett förslag för att motverka detta, men att det i slutändan ”blir en förhandlingsfråga” huruvida de övriga januaripartierna kommer gå med på det. Med tanke på att utredningens existens är just resultatet av förhandlingar är det nog klokt att inte hysa några större förhoppningar.

Morgan Johansson sade under pressträffen att han är säker på att inte minst allmännyttiga bostadsbolag kommer fortsätta använda det nuvarande systemet med presumtionshyra för nybyggda hyresrätter, eftersom han vill att de bolag som väljer att ha fri hyressättning inte ska få ansöka om att få investeringsstöd för nybyggnation.
Utredarna gör däremot bedömningen att ”vid införande av regler om fri hyressättning vid nyproduktion kan modellen komma att ha spelat ut sin roll”, och menar att man bör överväga att fasa ut systemet med presumtionshyra.
Många kommuner, och därmed också bostadsbolagen de äger, styrs av Moderaterna och andra borgerliga partier. Utredningen påpekar att en orsak till bristen på hyresrätter är ”den omfattande ombildningen från hyresrätter till bostadsrätter som förekom mellan åren 1990 och 2011. Under denna period byggdes omkring 201 000 hyresrätter samtidigt som 181 000 hyresrätter ombildades till bostadsrätter” Hela 71 procent av dessa finns i storstockholmsområdet, där högerstyret återigen låter ombilda hyresrätter i ett antal områden.
Att dessa kommuner då, som Johansson tror, ska behålla presumtionshyressystemet för att det är mer ekonomiskt lönsamt är långt ifrån självklart när det ligger i de borgerliga partiernas ideologi att sälja ut invånarnas gemensamma egendom och gynna företag. Inte ens när det innebär ekonomiska förluster sätter de stopp, trots sina ständiga påståenden om att de ”värnar skattepengarna”. Ett praktexempel är när Ulf Kristersson under sin tid som socialborgarråd i Stockholm sålde ut en lång rad verksamheter till grava underpriser. I Dagens Nyheter kom en oberoende expert fram till att de verksamheter som staden under 2008 sålt för 3,4 miljoner kronor egentligen var värda 81 miljoner.
Huruvida allmännyttan kommer välja att behålla presumtionshyrorna eller byta system kommer alltså med stor sannolikhet hänga på valresultatet 2022, och eftersom det när det väl är beslutat vilket system som ska gälla för ett hus inte ska gå att ändra, enligt förslaget, får det stor påverkan för lång tid framöver.

”Förslaget bedöms inte heller påverka jämställdhet mellan kvinnor och män eller ha några effekter som påverkar möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.” Så står det i utredningens konsekvensanalys. En enda mening om detta, inte mer.
Många aktivister är dock oerhört oroliga för just konsekvenserna för jämställdhet och integration om utredningens förslag, som många befarar, leder vidare till att marknadshyror införs i ett bredare bestånd. Kvinnor har lägre löner än män och får svårare att klara av kraftiga hyreshöjningar, och leder förslaget till hyreshöjningar även i befintligt bestånd blir det svårare för kvinnor som lever i våldsamma relationer att ta sig ur dessa, särskilt i de fall där våldet även är ekonomiskt. Om hyror chockhöjs i områden med låga inkomster tvingas sannolikt många boende att flytta ännu längre ut från stadskärnorna eller till andra kommuner. Storstäderna blir då än mer segregerade och kan i praktiken bli reservat för rika, är farhågor som lyfts från många håll.

Och att det som utredningen föreslår bara är ett första steg, är en fullt möjlig risk.
Det nya systemet föreslås börja gälla 1 juli 2022, två månader innan valet. Ett val som sannolikt kommer stå mellan ett blåbrunt block där Moderaterna redan nu motionerat om att införa marknadshyra även vid inflytt i befintliga lägenheter, och en S-ledd regering som riskerar att åter göra sig beroende av Centerpartiet, vilket då kan ställa som krav att bredda systemet med marknadshyra till att gälla en större del av, eller hela, hyresrättsbeståndet. I synnerhet om S fortsätter vägra låta V få inflytande.
I de undersökningar som tidigare gjorts var en majoritet av samtliga riksdagspartiers väljare emot marknadshyra, till och med Centerpartiets. I genomsnitt var ungefär 70 procent emot.
Därför är det än viktigare att Vänsterpartiet inte viker ner sig utan håller det löfte de upprepat under hela mandatperioden – att de fäller regeringen om den lägger fram ett förslag om marknadshyra och att de tvingar övriga partier att ta hänsyn till sina väljare.
Lagförslaget beräknas läggas fram i början av 2022, så då är det upp till bevis för Vänsterpartiet. Kommer de hålla sitt ord i slutändan, eller kommer Nooshi Dadgostars vilja att närma sig Centern väga tyngre?

Rasmus Klockljung

 

Läs även uttalandet från Socialistisk Politik: Orubblig vänster mot marknadshyra